Whiskyprovning, nördar och träigheter

bowmore

Var på en mycket givande provning av whisky från Bowmore på Islay. Provningen leddes av Tom Jones (nej inte han) som representerade destilleriet. Det var en provning i befriande avsaknad av whiskynörderi. För den som inte vet det så är whiskeynörden en extremform av vinnörden. Han (det är alltid en man) ligger i samma nördklass som frimärkssamlare och fågelskådare. Det handlar om att kryssa av specialbuteljeringar av ofiltrerad whisky med hög PPM i numrerade flaskor (låga nummer) från företrädesvis nedlagda destillerier. Viktigast är att ingen annan provat den.

Skotsk whisky, Bowmore inkluderat, lagras idag företrädesvis på gamla bourbonfat som finns i obegränsad mängd och är ganska billiga. Traditionellt användes sherryfat men dessa är idag sällsynta och mycket dyra. För att bibehålla whiskyns karaktär började man därför att ge den en ”finish” av sherryfat genom att avsluta lagringen med en kortare tid på dessa fat. Detta förfarande är upphovet till dagens trend med ”wood finnish”. Det finns en uppsjö av buteljeringar där whiskyn fått en dos karaktär från sauternes-, portvins-, oloroso- och madeirafat. Uppfinningsrikedomen har tydligen inga gränser. Senaste stolleprovet är fat som härbärgerat australiensisk shiraz! Min personliga uppfattning om detta är att det oftare blir mer intressant och kuriöst än bra. Bowmore med bordeauxfinish är ett exempel på mindre bra resultat (se provningsanteckning nedan).

Med ett lysande undantag imponerade all provad whisky som balanserad och elegant. Absolut bäst och med en mycket speciell karaktär var Bowmore 25 YO. Men med ett buteljpris på två lakan så ska det bjudas något utöver det vanliga. Tycker jag.

Bowmore 12 YO 40%. Liten rökighet, toner av jod, hö, vanilj och honung. Torvig karaktär och inslag av tjära och citrus. En ganska mjuk och fruktig whisky. Med lite vatten och senare jämförelse med de äldre varianterna framstår vaniljtonen dominerande och whiskyn uppfattas som relativt enkel.

Bowmore Darkest 15 YO 43%. Mycket mörk. Toner av torkad frukt, jod och en lite volatil karaktär minnande om gammal calvados.. Nötig, bränd, ekig och inslag av mörk choklad och bokna äpplen. Eldig, kraftfull, astringent smak med inslag av tjära och salmiak.

Bowmore 18 YO 43%. Nyanserad doft av jod, vaniljkola, apelsinskal, bränt socker och aprikosmarmelad. Mjuk, fyllig och mycket lång och elegant smak med viss astringens och viss jodton i avslutet.

Bowmore 25 YO 43%. Stor komplex doft av engelsk apelsinmarmelad, rökighet, kanderad frukt, mandel och nötter. Fyllig smak med torkad frukt, salmiak och en distinkt ton av violpastill. Mjuk, lång och elegant eftersmak.

Bowmore 1992 Bordeaux Barrel Finnish 53,5%. Röd ton. Doft av rostade hasselnötter, trä/ek, grön paprika, jordig ton. Smaken är osammanhållen, jordig och med en bitter ton. Det smakar som om man tagit ut det sämsta och tråkigaste bitarna av bordeauxviner och destillerat ned dem i denna whisky. Riktigt tråkig.

http://intressant.se/intressant

Etiketter:, , , ,

Kategorier: Drycker

Kontakt & prenumeration

Det finns flera sätt att hålla sig uppdaterad om bloggen, se nedan. Vill du ha kontakt med mig direkt kan du mejla till anders@gustibus.se.

5 kommentarer på “Whiskyprovning, nördar och träigheter”

  1. 27 augusti 2009 at 13:31 #

    Det lät trevligt. :-)

    Själv har jag provat och uppskattat några gamla fina Bowmore. Jag antar att jag är värsta nörden då? ;-)

    • 27 augusti 2009 at 19:58 #

      Du kan dricka hur gamla whiskies som helst utan att bli nörd. Se nedan för ytterligare kriterier att upfylla. ;)

  2. 27 augusti 2009 at 16:47 #

    Va? Jag är också hyfsat whiskynörd och jag var kvinna när jag senast kollde i morse. (däremot skriver jag aldrig om det)’

    Ge hit lite 25-procentig bowmore!

    • 27 augusti 2009 at 19:57 #

      Jag tror inte du kvalificerar dig till titeln Margit. Såvida du inte har minst 120 whiskies i din samling (blends räknas inte), benämner de olika destilleriernas ”still masters” vid förnamn samt har principiella åsikter om glencairnglaset.

  3. 28 augusti 2009 at 12:54 #

    Bland matnördar tycker jag (helt ovetevskapligt och enbart baserat på personlig erfarenhet) att män oftare är svårartat nördiga än kvinnor. Därförr det så härligt att du och även flera manliga matbloggare visar att man kan vara man och matnörd utan att vara nörd – om du förstå rvad jag menar.
    Själv dricker jag numer oftare konjak än whisky,. men aktar mig nopga för att bli för insnöad. Å andra sidan krävs det pengar och tid för att kunna vara riktigt nördig, och även om pengarna kanske finns, så saknas definitivt det sistnämnda.

    Låter i varje fall som en riktigt kul upplevelse. Tack för att du delar med dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 132 andra följare

%d bloggers like this: