Klosterölen i Prag och soppa i bröd

Idag kämpade vi oss upp för de lika svindlande branta som vackra höjderna upp till klostret Strahov för att besöka Tjeckiens minsta bryggeri. På vägen behövdes en och annan paus för att smälta intrycken, hämta andan och undvika mjölksyra i benen. En vätskekontroll blev det också. Som traditionen bjuder i Prag så gäller varmt vin på hösten och vintern. Inget annat än en variant på glüwein men mycket friskt, aningen mindre sött och med en tydlig kanelton. Mycket gott och uppfriskande och väldigt långt borta från glögg.

Snudd på att vi gav upp innan vi nådde fram till det lilla, lilla bryggeriet Klášterní Pivovar Strahov inne på klostergården. Tur att vi höll ut för här möttes vi av bryggarvärme, glänsande pannor, gemyt, rustik mat och makalös öl. Vi fick omgående tre glas med de sorter som för tillfället fanns i kranarna; india pale ale (IPA) i ett elegant spetsglas samt amber lager och dark lager i små knubbiga sejdlar.

IPA:n var osedvanligt välbalanserad med en behärskad arom av humle och en riktigt bra och maltig kropp och en avslutande bitterhet helt i proportion till frukten. Jag njöt bara av att titta på de små, små bubblorna som lojt tog sig till ytan och bildade ett tätt skum. Den mörka lagern var nästan kompakt svart men hade en lätthet och friskhet som tydligt visade pilsnerns kvaliteter. Trots den hårt rostade malten fanns här inga överdrivna kaffe- eller chokladtoner som ibland kan bli lite tröttande. Favoriten blev dock den djupt gyllene amber pilsner som ständigt finns i kranarna. Mycket fruktig, fyllig och med en bra friskhet och humletoner som spelade understödjande andrafiol. Snyggt! Alla öl opastöriserade såklart.

Vi tog in varsin rätt från menyn och beställde in mer öl. Jag tog en gulaschsoppa serverad på traditionellt sätt i bröd. Fantastiskt fin, mustig och pepprig smak och otroligt mört kött. Skolexempel på bra långkok. För tre små öl, en varmrätt och en kopp espresso fick jag punga ut med dryga hundralappen. Livet är rättvist ibland.

Mycket trevligt besök som avslutades med en rundtur och guidning (inte många steg) av bryggmästaren. Tur att vi tog oss upp för branterna. ”Worth waiting for” som det sägs i reklamen för en mindre karaktärsfull öl.