Med charm kommer man långt

Igår var det dags för återbesök på 19 Glas och som utlovat förra veckan så kommer en liten rapport.

19 Glas är lika mycket en vinbar som en restaurang. Eller tvärtom. Vinlistan är vida större än à la carten och snudd på alla roliga och personliga viner kan fås på glas med en lätt ångestframkallande valfrihet som följd. Menyn är däremot utanför all diskussion. Fyra rätter. Take it or leave it.

Menyn för dagen var åt det franska hållet. Inleddes med en liten amuse i form av forellrom som förstärktes med några droppar maltvodka från Nils-Oscar. Till det drack vi en God Lager och fick dessutom ett smakprov på den omtalade mousserande (!) vodkan Camitz. Fiskäggen smakade exakt som fint gravad lax i pärlform. Trevligt. Bubbelvodkan var…intressant.

Vi bestämde oss för att ta in två viner till varje rätt, ett glas av varje. Genast fick vi vars två glas så vi slapp att slabba. Snyggt. Vi tog in en smultrondoftande rosé från Sancerre och en vitt, torrt, friskt och elegant vin från Roussillon till jordärtskockssoppan. Vinerna gjorde varken till eller från men soppan var mustig, rik och det salta fläskcrispet var en perfekt brytning till.

Huvudrätten var annonserad som confit de canard. Jag kunde inte motstå Bad Boy från Bordeaux och ett portugisiskt vin av druvan baga från Luis Pato (”pato” är anka på portugisiska) var given. Bordeauxen var fyllig, fruktig och kraftfull med toner av salmiak, sötlakrits och mörka bär medan bagan var lättare, friskare och stramare med dominerande karaktär av röda bär. Ankan smakade bra och särskilt tillbehöret haricots verts med rostad vitlök och oxmärg lyfte rätten. Vinerna fungerade bägge två till maten och särskilt portugisen steg oväntat fram som den kraftfullaste av de två.

Till osten, en reblochon med kråkbär samt en sirap av kråkbär och pinot noir, valde vi ett vin från samma del av Frankrike; Château d’Arlay Rouge. Den gode krögare hällde dessutom upp Macvin Rouge från samma producent. Det förstnämnda ett smakrikt men elegant vin av pinot noir, det andra av samma druva men framställt av ojäst druvmust med tillsatts av destillerat vin. Resultatet ett märkligt, grumlig, sött vin med en tydlig grappakaraktär. Båda vinerna passade mycket bra särskilt det sistnämnda som med osten fick en kul hubbabubba-karaktär.

Desserten var en luftig äppekaka med dämpad sötma och en gräddig vaniljsås. Mitt sällskap var så fascinerad av jura-vinerna till osten att hon fortsatte med ett vitt vin i samma stil; Macvin du Jura. Själv valde jag 2005 Pintas Porto Vintage från favoritproducenten Wine & Soul. Hade inte en tanke på att den skulle passa till äppelkakan men blev en fullträff!

Maten var genomgående vällagad och god utan vare sig toppar eller dalar. Kompetent och tillfredsställande. Vad som gjorde besöket minnesvärt var den sköna stämningen, miljön och den intresserade, generöse och übersympatiske krögaren.

Man säger att gäster på krogen prioriterar maten ganska lågt. Stämning, miljö och service är viktigare. Besöket på 19 Glas bekräftade denna tes. Den goda maten spelade andrafiolen vid en skön krogupplevelse.