Bordeaux är billigt och spriten flödar på vinmässan

Så var det dags för första mässdagen på Vinexpo. Mycket söndagslugnt och stilla mellan montrarna och en behaglig utetemperatur med milda fläktar, långt ifrån den dallrande hetta som brukar råda. Mesta tiden idag har gått åt till att rekognisera, vandra i de kilometerlånga gångarna och hälsa på hos producenter jag känner. Lite provningar hanns dock med.

Bland annat provade vi ett tjugotal röda bordeauxviner från 2008 klassificerade som cru bourgeois. Stor variation i karaktärer bland de välgjorda fint strukturerade vinerna. Mest imponerade prisbilden då nästan alla låg i klassen 150-200 kr butikspris. Rikrigt mycket vin för pengarna speciellt med tanke på de hysteriskt galopperande priserna på de högst klassificerade vinerna. Cru bourgeois-vinerna påverkas nästan ingenting av prisstegringen, eller som en vinmakare sa; När du köper en cru bourgeois betalar du för vinet och inte för en dröm. Högst märkligt att så få av dessa viner når den svenska marknaden (läs ”Systembolaget”). Bäst av de som jag han prova var 2008 Château Lilian Ladouys från Saint-Estèphe. Här doftade det klassisk bordeaux med blod, jord, sot och rostigt järn, som ett medeltida slagfält helt enkelt. Smaken var dock mer modernt fruktig och mjuk i stilen utan att för ett ögonblick tappa i fokus, stringens och struktur. När vi frågade om priset hörde vi fel och tyckte att de sa 60€ och vi lyfte inte på ögonbrynen. Rätt pris var 16€!

Det är mycket sprit på denna vinmässa också. Massor med konjak, armagnac och whisky men också lite mer udda produkter. Vi träffade en mycket färgstarka man från destilleriet Liquoristerie de Provence som presenterade en vodka gjord på vindruvor. Sedan några år tillbaka är det tillåtet att producera vodka av vin men detta var första gången jag stötte på det. Vodka de Vigne destilleras av druvmust som inte är helt utjäst och resultatet var en mycket ren, men framförallt fruktig, vodka med mycket rondör och en hel del karaktär bland annat ett svagt drag av anis. Billigt är det inte, runt 600 kr i butik i Frankrike. Vi fick också prova deras pastis och jag nämnde oförsiktigt nog min favorit Henri Bardouin. Genast fick jag veta att ”den var alldeles för kryddig och därför inte en riktig pastis”. Rejält utspädd med vatten, 10 delar till en del sprit, provade vi två sorter som båda var enastående uppfriskande och fräscha. Särskilt Aqualanca föll mig i smaken med sin sin karaktär av pepparmint och verbena som gav ett ett friskt citrusinslag. Ny favorit. Vi provade även utmärkt absinth och fick lära oss att den klart gröna färgen är en bluff. Riktig absinth ska vara vattenklar om den är destillerad eller möjligtvis vara halmfärgad med en blekt grön nyans.