Beaujolaisuppenbarelse och vin från inre Mongoliet

En ganska kort men intensiv och varierad dag på Vinexpo. Inledde med att besöka en stor samling av närmare åttio franska, ekologisk vinodlare. Efter en summarisk genomgång kunde konstateras att det fanns många personliga viner men att det snarare kunde tillskrivas att det i de flesta fall handlade om mindre familjeegendomar än odlingsmetoden i sig. Återigen visade Bordeaux framfötterna. Här fanns mycket bra att hämta och med över 400 ekologiska producenter lovar det mycket gott för framtiden.

Vi gjorde ett oplanerat stopp hos George Deboeuf, kungen av beaujolais. De senaste året har intresset för detta område fullständigt exploderat. Nästan helt och hållet kan detta tillskrivas årgången 2009 som var exceptionell och gav fylligare och mörkfruktigare viner än vanligt. Visserligen är det kul att fler hittar dessa viner men tyvärr kan det nog resultera i ett bakslag när den mer klassiska årgång 2010 presenteras. Jag har alltid haft en plats i mitt hjärta förr denna vinregion som ofta blivit förbisedd och att få prova viner från Duboeufs olika egendomar och de olika byarna var mycket intressant – och njutbart. Mycket bra viner rakt igenom, men när vi kom till 2009 Moulin-à-Vent Prestige så slutade vi tvärt. Vi var helt mållösa och håret ställde sig upp på armarna. Det är sällan man provar ett vin som nästan tar andan ur en, men här fanns den perfektionen, balansen och en komplex arombukett jag inte ska försöka mig på att beskriva. Det bli så platt. Det enda smolket i bägaren är att vinet inte finns tillgängligt i Sverige och knappt några av de andra heller i världens största och tråkigaste sortiment

En punkt på min lista under mässbesöket var att prova kinesiskt vin. Den enda utställaren som hade detta var ekologiska Hansen Wine som ligger på gränsen till Gobiöknen i inre Mongoliet. Den franske sommelieren och vinmakaren Bruno Paumard står bakom projektet och förklarade entusiastiskt förutsättningar, områden och viner medan han mumsade på en sen lunchmacka. Man använder sig bland annat av druvan cabernet gernischt som förmodligen är en klon av syrah. Vinerna liknar i alla fall inget annat. Lite udda, något parfymerade dofter som inte alls var obehagliga. Smaken däremot hade genomgående en mycket hög men intressant uppfriskande syra, något kort smak och en mjuk karaktär. Annorlunda och inte helt oävet. För den som är intresserad av mongoliska viner till en rimlig peng till landets kinakrogar är fältet vidöppet. Svensk importör sökes,

Det asiatiska temat fortsatte med en liten sakeprovning. För den som ännu inte bekantat sig med denna dryck är det hög tid. Mycket intressanta smakupplevelser utanför det vanliga utlovas. Undvik bara den allerstädes förekommande Gekeikkan som är tillverkad i USA.

Avslutade dagen på mässan med att prova igenom närmare trettio fatprover av upphaussade årgång 2010 från klassificerade egendomar i Bordeaux. Kan konstatera att det definitivt inte är min specialgren att bedöma ofärdiga viner av den här kalibern. Kunde notera att det var ganska stora skillnader mellan vinerna och att jag inte har en aning om vilka som kommer att bli bäst i slutändan. Att avsluta med fatprover från Sauternes var dock en liten belöning. De söta vinerna var som ljuvlig nektar och balsam för tandköttet efter de sträva marmeladbomberna. Högst njutbara redan nu även om de, liksom de röda, inte kommer att släppas förrän om ett par år.

Inne i staden igen var värmen uppe och tangerad trettio grader. Vi hade planerat och avsatt tid för ett besök på den oberoende mässan La Renaissance des Appellations med mestadels biodynamiska odlare. Tyvärr gjorde trängseln, värmen, alltför konstifika mustacher, skägg och frisyrer på vinmakarna (och besökarna) samt  snabbt tilltagande trötthet att vi ganska snart flydde till Bar-a-Vin. Trots att denna officiella vinbar för bordeauxviner befinner sig mitt i centrum så finns här ett lugn och en avskildhet samt en perfekt sval temperatur och cool jazz i högtalarna. Det är en verklig oas som få verkar känna till eller så blir det avskräckta av den eleganta och nästan sakrala miljön. Det ser dyrt ut men är precis tvärtom. Att välja mellan ett stort urval av viner från Bordeaux serverade av ett team sommelierer, beställa tallrikar med läckert kallskuret och sjunka ner i de futuristiska fåtöljerna är faktiskt snudd på gratis. Tre stora glas vin och två tilltagna delikatesstallrikar av hög kvalitet kostade 18€. Bara att få vistas i den sköna miljön, borta från stressen och värmen, var värt de pengarna.

En lång dag som återigen avslutades på favoriten Le Bô Bar. Avnjöt en axoa som är en baskisk kalvgryta med ris och paprika, en rätt som hade fått Carl Butler att gråta av lycka. Ska återskapas när jag kommer hem.