Kort efter att jag i våras skrivit ett inlägg om vinglas blev jag kontaktad av Sydsvenskans vinskribent Anders Fagerström. Han planerade att skriva en artikel om glasets betydelse för vinet och ville ha lite olika synpunkter. Vi träffades och snackade och det var så intressant och trevligt att det slutade med att vi bestämde oss för att tillsammans genomföra ett stort blindtest med eleverna på Gustibus Wine & Spirit Academy.
Jag och kollegan ställde upp med våra lokaler, vår kunskap och lade upp provningen så vetenskapligt vi kunde under enkla och tidspressade former. Sydsvenskan ställde upp med skribent, goda idéer, fotograf, viner och lunch till sommeliereleverna som ställde upp med sin tid och engagemang. Varken Anders Fagerström, jag eller kollegan deltog själva i provningen.
Vi valde ut tre viner av samma druva (syrah/shiraz) men med olika ursprung och tre sinsemellan olika glas. Eleverna visste ingenting om vilken typ av viner som hälldes upp och fick bara så mycket information de behövde för att kunna genomföra provningen. I varje ”flight” var glasen identiska men vinerna olika men med ändrad ordning varje gång. Alla provningsanteckningar gjorde som kryssmarkeringar i ett ISO-standardiserat protokoll från WSET. Protokollen fördes sedan över till excel där de omvandlades till grafer.
Igår publicerades artikeln i Sydsvenskans söndagsbilaga, sex hela sidor och massor med fina bilder. Läs den! (edit: artikeln som finns på Sydsvenskans sida är numera starkt förkortad)
Mina personliga reflektioner är följande: Det var remarkabelt att värdena på smakparametrarna (fyllighet, syra, strävhet, smakrikedom, längd etc) var i stort identiska oavsett glas. Smaken påverkas alltså inte, eller mycket lite. Det var också glädjande att se att våra elever beskrev samma vin på samma sätt oavsett sammanhanget. I doften var det stora skillnader. Ikea-glaset gav minst doftintensitet men å andra sidan jämnare nivåer på samtliga aromer. Riedel och Open-Up som båda är provningsglas hade tendenser att förstärka vissa aromer och dofter, det förstnämnda företrädesvis aromer från fathantering medan det andra framhävde fruktighet. Vilket som föredras är väl en smaksak, men vad vinmakarna skulle säga vore intressant att ta del av.
En intressant iaktagelse var att eleverna spontant kommenterade att det stora, eleganta riedelglaset gav större smak och arom men när man kollade hur de fyllt i protokollen stämde inte detta. Det visuella påverkar tydligt den subjektiva upplevelsen.
Öhmans Mat & Vin 
Ett trevligt initiativ. Att det behövs olika glas för i stort sett varenda druvsort är en kommersiell myt. Det inser väl alla.
Sammanfattningen säger väl det mesta:
”Ja, det doftar mera. Men nej, smaken är inte nämnvärt större.
Men den personliga upplevelsen av vinet blev väsentligt mycket högre av” de tunnare glasen.
Liknande uppfattning har jag framfört tidigare på forumet http://www.finewines.se/ .
Precis som ett elegant porslin och en vacker uppläggning höjer upplevelsen av maten så ger tunna kristallglas en känsla av elegans och raffinemang.
I sammanhanget kan jag nämna att IKEA hade ett set med 6 rödvins- och 6 vitvinsglas i tunt kristallglas för några år sedan. Fantastiskt fina glas. Jag upptäckte dem när de reades ut för 60:- paketet. Dumt nog köpte jag bara 2 set, som jag emellertid numera njuter vin av på vårt fritidställe.
Glasen vi har hemma kostade 10 gånger så mycket. Per styck.
Anders – tack för länken. Jag har helt missat artikeln om det här. Roligt att läsa. Ja, det är vackra glas och upplevelsen är mycket större i fina glas. Du har säkert rätt med smaken men upplevd smak var att det var bättre i Riedelglasen. Nu har vi iallafall 2 st och kan njuta våra viner – på lantstället gubevars!!!