Om du är en av dem som tror på horoskop, homeopati och att Uri Geller kan böja skedar med tankekraft så kan du sluta läsa nu.
Med risk för att verka besatt av ämnet fortsätter jag mitt korståg mot biodynamiken inom vinvärlden. Anledningen är framförallt att nästan ingen annan är öppet kritisk mot påståendena om de vidskepliga metodernas överlägsenhet. Som mest kan man notera ett undfallande det-verkar-tokigt-men-vinerna-blir-ju-bra. Mellan skål och vägg kommer dock mer kritiska synpunkter fram, men det verkar som om det finns en omotiverad hänsyn gentemot dessa tokerier.
Vinodlare får gärna ägna sig åt sin vitikulturella woodoo, men när de, och många vinskribenter, utan tillstymmelse av bevis hävdar metodens överlägsenhet och hänvisar till resultat som inte finns då måste jag reagera. Att i övrigt sansade personer dessutom på allvar tillämpar stolligheter som den biodynamiska kalendern för att planera vinprovningar så blir jag faktiskt upprörd.
När man efterlyser någon form av bevis för att de biodynamiska metoderna har någon effekt (i förhållande till ekologisk odling) så hänvisas till diverse suspekta rapporter, oavslutade tester och ovetenskapliga undersökningar. Men nu har det dykt upp ett verkligen påtagligt och grafiskt ”bevis”: biokristallisering. Har stött på detta tidigare med det aktualiserades av en notis i det i övrigt utmärkta nyhetsbrevet Vinavisen.
Metoden, som också kallas sensitive crystallisation, utarbetades på 1920-talet av Ehrenfried Pfeiffer, lärljunge till biodynamikens fader Rudolf Steiner, som en diagnosmetod för cancer. Den går ut på att en vätska (blod, vin eller annat) tunnas ut och blandas med kopparklorid (CuCl) till en övermättad lösning i en petriskål. Denna placeras sedan i en ugn där det hela hettas upp och kopparkloriden bildar kristaller. Kristallernas mönster ska ge en bild av vätskans (biodynamiska) ”livsenergi”.
Hur får man då ut ett resultat av dessa kristaller kan man fråga sig? Kristallernas mönster tolkas utefter hur ”harmoniskt” och ”komplext” mönstret är. Att konventionellt odlade viner, enligt uttolkarna, tenderar att ha disharmoniska och oregelbundna mönster behöver väl knappast påpekas. En helt subjektiv bedömning med andra ord. Kristaller bildas på ett helt slumpartat och ej reproducerbart sätt, på samma vis som exempelvis frostrosor på
ett fönster, och påverkas av mängder av till synes obetydliga parametrar. Med andra ord har denna metod samma tillförlitlighet som att spå i kaffesump eller teblad. Är man inte nöjd med detta kan man testa kapillär dynamolys som utvecklades vid samma tid av en annan troende biodynamiker (Lili Kolisko). Här kan man utläs ”livsenergin” i vätskor som sugs upp i filterpapper. Resultatet här kan vara lite knepigare att utläsa då det givetvis påverkas av planeternas inverkan. Eller inte.
Typisk pseudovetenskap med andra ord där man slänger in lite vetenskapligt utanpåverk. Effektivt vid presentationer för att övertyga om biodynamikens fördelar men fullständigt värdelöst som bevis på någonting överhuvudtaget. Pseudovetenskap kan inte användas för att bevisa annan pseudovetenskap. Two wrongs don’t make a right. Däremot kan det vara ett bra marknadsföringsgrepp. I vanlig ordning har Randall Grahm på Bonny Doon Vineyards varit den förste att sätta ut petriskålarnas kristaller på sina etiketter. Som snyggt mönster kan det absolut ha sin funktion. (Fast någon liknade den vid en ihoprullad kondom med päls.)
Här har jag gjort ett referat av Rudolf Steiners föreläsningar i ämnet.
Öhmans Mat & Vin 
När jag besökte Nicolas Joly i somras visade han fram just sådana biokristalliseringsbilder. De hade producerats i Sverige någonstans. Jag fattade inte vad han menade att de skulle bevisa, så tack för din utläggning.
Om biodynamiken fungerar då och då, beror det förmodligen på att vinbonden tvingas befinna sig mer i fält, jämfört med den konventionelle bonden. Knappast på nedgrävda urinblåsor med barkbitar eller kiselfyllda kohorn. Det ovetenskapliga pysslet har som bieffekt att han eller hon har bättre koll på sina rankor. Eller vad tror du?
Att vinbondens ökade närvaro i vingården ger effekt ska tillskrivas hårt arbete och inte biodynamik.
Är man engagerad och medveten ekologisk odlare så ger det samma resultat.
Tycker att systemtidningen Bolaget tar upp biodynamiska fånerier lite väl ofta och alltid i märkvärdigt okritiska ordalag – här en man som virvlar vatten, jahaja, det sägs bli bättre då – men det är kanske typiskt för branschen?
Branschtidningar och skribenter är väldigt flata och okritiska gentemot biodynamiken. Inga kritiska frågor överhuvudtaget.
Underbart att någon mer säger ifrån. Jag trodde jag var ensam!
Vi är många som är kritiska, men få som höjer rösten.
Den förste producent som visade mig kristaller var Nikolaihof som idag bryr sig mer om att vara bio än att göra bra vin…
Det finns många biodynamiker som gör dåliga viner men dem pratar man av naturliga skäl inte så mycket om.