Blivande lundaklassiker?

Lund har inte varit något direkt mecca för den på jakt efter krogupplevelser. Förutom Grand Hotel som varit dominerande i över 100 år så har det dykt upp ett och annat stjärnskott som sedan försvunnit. Det verkar ha legat en död hand över lärostaden. Ett undantag på senare har varit Klostergatans Vin & Delikatess som är en pålitlig och populär bistro.

Igår hoppade vi på pågatåget Ernst-Hugo Järegård till Lund för att besöka en nykomling på den gastronomiska kartan. Först blev det dock en vätskekontroll på Grand Hotel. Detta är en fantastisk institution som idag är totalrenoverad med varsam hand. Matsalen och baren är en uppenbarelse där man lyckats bevara den ursprungliga atmosfären men ändå uppdaterat så det känns fräscht och luftigt. Vi slog oss ned och beställde hemlagade, frasiga fläsksvålar och en 1999 Aile d’Argent (det vita vinet från Château Mouton-Rothschild). Stor härlig, fatkryddig och nötig doft med toner av bivax, gula frukter och lite gröna, unga, örtiga inslag. Smaken var mogen, fyllig med avrundade syror och en ganska tydlig fatkaraktär. Ett spännande vin man inte provar så ofta och till fyndpriset 750 kr! Vi fick sista flaskan i källaren men det finns gott om andra liknande fynd på listan som är sig mycket lik sedan jag var sommelier där för tio år sedan.

Stärkta av den vita bordeauxen tog vi en kort, rask promenad till kvällens huvudmål; Mat & destillat. Restaurangen ligger inrymd i numera nedlagda Conditori Lundagårds lokaler precis vid domkyrkan och drivs av de två veteranerna Mackan och Fredrik* från Grand Hotel. Det märks både på stil och inredning som känns som en ungdomligare och modernare variant i en mindre skala. Den klassiska cocktailbaren dominerar intrycket med en liten lounge med fräckt pimpade svanen-fåtöljer medan matsalen är luftigt, enkel och klassisk och med en mer intim och hemlig avdelning längst in. Allt känns rätt och helt genomtänkt.

Med vesslesnabbe Mackan i matsalen är servicen hjärtlig, personlig, påpasslig och kryddad med trevligt matsalsarbete. Vill man uppleva hur en matsal ska dirigeras så ska man absolut söka sig hit.

Valet av förrätt var enkelt när beskrivningen löd ”inlagd strömming med kalixlöjrom, ljummen potatis, kavringflarn, lökring och dill”. Öl och husets egenkryddade bäsk serverades prompt. Vi förväntade oss en klassisk servering och blev grymt besvikna när det sattes fram en pretentiös presentation i form av tre ”torn” av nämnda ingredienser på en skifferskiva. Sinnesstämningen ändrades snabbt efter att första stapels svalts. Alla smaker var på sin plats i en mycket fin balans. Fantastiskt gott! En smakbit av den sockersaltade renen som övriga beställde var nästan lika bra. Från Fredrik i baren kom nu en mellanakt i form av en liten drink av äppelmust, calvados, champagne och mynta. Härligt fräsch och uppfriskande. Huvudrätten var en bröstsida av henriksfältsgris som pocherats i ett dygn och sedan knaperstekts och serverades på dillstuvad svartrot. Jag stönade vällustigt i kapp med bordsgrannen som åt älgrygg med benmärgsemulsion. Mycket läckert och välsmakande.

Mäta, glada, nöjda och varma i själen åkte vi hem efter ett verkligt positivt första besök. Kan standarden hållas så kommer det här raskt att bli en ny lundaklassiker!

*Jag känner båda väl sedan vi jobbade tillsammans så mitt omdöme kan möjligtvis vara färgat. Men övriga gäster vid bordet verkade dela min uppfattning.