En god vän kom häromdagen med lite ätbara souvenirer från Frankrike, bland annat denna pyttelilla konservburk med grönpeppar från Madagaskar (är det där peppar’n växer?).
Han köpte den till mig mest för att förpackningen var så läcker. Kan inte annat än hålla med. Jag älskar verkligen när man bevarar de gamla etiketterna på förpackningar och, inte minst, på viner. Nu skulle väl kanske inte just den här passera obemärkt på de politiskt korrekta svenska specerihyllorna.
Nu bekymrar jag mig inte så mycket över exponeringen av mörkhyade plantagearbetare snarare över ett överskott av grönpeppar här hemma. Förutom denna lilla burk har jag ytterligare två glasburkar med inlagd peppar. Hur det blivit så är ett mysterium då mitt användande av grönpeppar inskränker sig till…aldrig. Vad tusan gör jag med all peppar, särskilt som den inlagda enligt uppgift ska vara sämre än den torkade?
Kan ni någon dessutom tipsa om hur jag kan kombinera grönpeppar med mitt smördegsberg blir jag imponerad.
Lämna ett svar