Igår öppnade vinmässan Cape Wine 2012. Det är en ganska liten men tematiskt mycket intensiv mässa med avslappnad stil. Hela arrangemanget går också helt i ett miljövänligt tema där allt är genomtänkt från väskor gjorda av gamla reklambanners, memorysticks av bambu, utställningsmontrar av returpapper och miljövänliga transporter. Till och med de handgjorda snoddarna av naturmaterial till besökarpassen är tänkta att senare kunna återanvändas som ”senilsnören” till solglasögonen. Miljötänket är ingen tillfällighet utan är en logisk konsekvens av hur hela vinbranschen i Sydafrika tänker och agerar.
Ett obligatoriskt inslag för oss specialinbjudna var ett inledningsseminarium om den sydafrikanska vinindustrins dåtid och framtid med fem inbjudna talare. Låter kanske lite trist när tusentals viner är uppkorkade och bara väntar på att provas, men det var bitvis mycket intressant och gav en ny syn på vinlandet Sydafrika.
Även om landets vinhistoria startade för 350 år sedan så kan den moderna utvecklingen räknas in de två senaste decennierna. Från 1992 har man gått från ett odemokratiskt och rasistiskt statsskick med en rigid monopolsituation inom vinproduktionen till ett föregångsland i Afrika inom demokrati, blomstrande ekonomi samt en oerhört mångfacetterad, innovativ och expansiv vinbransch. Från perioden med ekonomiska sanktioner då exporten av vin var runt 20 miljoner liter ligger man idag på 377 milj liter och ökar med cirka 7% per år. Man sysselsätter idag 275 000 människor inom näringen och ligger som nummer 10 på världslistan över vinproducerande länder. En anmärkningsvärd prestation!
Men det är inte siffrorna och vinernas höga, jämna kvalitet som är det mest anmärkningsvärda. På dessa två decennier har vinlandet Sydafrikas blivit ett unikt och ledande föredöme inom hållbar produktion och socialt ansvar.
Jag har tidigare skrivit om hur man var först med en nationell märkning av vinerna som garanterar både ursprung och ett hållbart jordbruk. På bara ett par år har nu hela 97% av producenterna anslutit sig och man ser redan hur ekosystemet kommer i balans, djur och växtarter återvänder och vattennivåer stiger. Med landets enorma artrikedom har man ett stort ansvar och redan idag har det skapats 1,3 ha naturskyddsområden per 1 ha vingårdar. Detta sker i stor utsträckning genom den ideella organisationen Biodiversity & Wine Initiative där en tredjedel av vinerierna idag är engagerade. Det intressanta är att trots den genomgående mycket höga medvetenheten och aktiva miljöarbetet bland vinproducenterna så är det bara runt en handfull som är certifierat ekelogiska.
Det senaste är etik- och rättvisemärkningen som infördes helt nyligen men som redan engagerat de 26 största vinproducenterna och märkningen återfinns idag på ett sextiotal viner och antalet ökar snabbt. Man hoppas att inom 3-5 år kunna se ett lika stort genomslag som hållbarhets- och ursprungsmärkningen målet är då att slå samman de båda.
Som ni märker är jag fascinerad av denna utveckling och inställning som genomsyrar allt man ser här och jag hoppas att andra länder och vinregioner studerar detta noga.
Jada-jada-jada. Det var en hemskt massa tjat om vinbransch, siffror och miljöarbete. Ingen mat eller vin? Jodå. Kommer här…
Min första flirt med Sydafrika var med druvan chenin blanc. Oftast är de fruktiga, mycket friska med massor av citruszest, äppel- och päronfrukt och inte sällan en liten fin mineralitet. Från de enkla , opretentiösa och uppfriskande lättdrukna till de mer seriösa med rökig, rostad fatkaraktär och fet fyllighet brukar de vara säkra och pålitliga köp. Idag gjorde jag en djupdykning bland dessa viner och min förälskelse blev både bekräftad och besvarad. De enkla levererade säkert och utan åthävor men bland de bästa bland de mer komplexa var 2011 Chenin Blanc Reserve från DeMorgenzon (saknar svensk importör för sina utmärkta viner) men även 2010 Chenin Blanc från Ken Forrester var ett fynd med rik frukt, honung, eukalyptus och frisk syra. Bäst blande de bästa var dock 2011 Bellingham Old Vine Chenin Blanc ”Bernhard Series” från Bellingham med sin koncentrerade, komplexa och rökiga karaktär med apelsinblom, citronzest och knallpulver.
Under den mycket sena lunchen åt vi sushi på en uteservering i Kapstadens ”waterfront” i högsommarväder. I Sydafrika är det tydligen vanligt att den toppas med majonäs. Kände väldigt märklig men smakade förvånansvärt bra. I framtiden får det nog bli wasabimajonäs för mig. Dessutom utforskade vi hur chenin blanc fungerade till. Mycket bra skulle det visa sig. Den friska syran och koncentrerade frukten var en perfekt kombination.
Öhmans Mat & Vin 
Åh, va’ roligt det är att följa Dina utflykter ute i världen. Ska beställa vinet med ”knallpulver”
Chenin Blanc dricker jag ofta tillsammans med min Sydafrikanska kollega. De känns prisvärda och lättdruckna.
Majo på sushin kan man få på en del här med. Och det funkar faktiskt.
Med lite majonäs kanske jag också kommer att gilla sushi!?