UPPDATERING: De två första dagarna efter att jag skrev detta så flög det iväg över 4000 flaskor. Men det finns fortfarande mycket kvar (2019-12-04).

Nu duggar plötsligt vinfynden tätt! Fick idag ett tips om att 2017 Frankland Estate Chardonnay säljs ut till sänkt pris (Tack Morgan!).

Jag skrev om detta vin förra året när det lanserades och konstaterade redan då att det var ett klockrent fynd till 99 kr. Därefter höjdes priset till 119 kr vilket verkar vara en rimligare nivå för kvaliteten. Nu slumpas det ut till fullständigt löjliga 59 kr! Det bästa av allt är att det finns massor kvar. Denna gång lär ingen bli utan i första taget. Jag har lagt en stor beställning själv.

Extra kul att få tipsa om en riktig favorit (vi drack hur mycket som helst av detta vin förra sommaren) och dessutom från en producent jag besökt. Vinet är dessutom ett bra exempel på  ”modern aussie chardonnay”.

Jag drack vinet ur dessa läckra bourgogneglas. 

På sommelierutbildningen provade vi häromdagen mousserande viner. Jag inkluderade en tysk sekt som just lanserats i det tillfälliga sortimentet på Systembolaget. Kul eftersom det inte är så ofta som det kommer bra tyska mousserande viner till vår marknad. De viner som endast betecknas som ”sekt” är vanligtvis väldigt enkla viner som fåt fått sin andra jäsning på trycktank och gjorda på druvor som har sitt ursprung i östeuropa eller var som helst där man kan hitta billiga druvor. Det här är dock en sekt med definierat ursprung till Rheingau och som fått sin första jäsning på ekfat, andra jäsningen i flaskan på traditionellt vis och legat på sin jästfällning i 18 månader.

Jag och klassen blev i princip knockade när vi provade 2014 Bibo Runge
Riesling Sekt b.A. Brut. Påtagligt stor doft med rieslingens typiska petroleumton kombinerad med jästig brödighet, mogen citrus, honung, nötter och stenfrukter. Mycket frisk, rik smak med citrus, stenfrukt, nötighet och lång strukturerad eftersmak och fin tät mousse. Jag fick direkt associationer till en riktigt mogen Hunter Valley Semillon. Flera elever började genast googla vilka butiker i Malmö som hade vinet i lager. Ett riktigt personligt fyndvin!

Njut vinet i ett riktigt bra champagneglas.

Det var länge sedan jag levererade tips på ett riktigt fyndvin. När det nu är dags igen så är det ett fynd med besked!

Om dina erfarenheter av argentinskt vin är kraftiga, mörka röda viner av druvan malbec från Mendoza så är det här ett perfekt tillfälle att vidga sina vyer.

Argentinas andra profildruva bredvid malbec är den aromatiska gröna druvan torrontés. Mycket speciell och distinkt i sin örtiga och blommiga stil har den sitt bästa uttryck i viner från regionen Salta. Här hittar vi världens högst liggande vinodlingar och det intensiva ljuset och de stora kontrasterna mellan varma dagar och kalla nätter förstärker druvans aromatiska och fruktiga stil. Som brukligt med aromatiska druvor så fatlagras de sällan.

2016 Tukma Gran Torrontes kommer just från Salta och vingårdar på 1900 meters höjd. Tack vare den stora aromatiken och fruktigheten man uppnått här så har vinet för ovanlighetens skull fått jäsa och lagrats sex månader på nya ekfat. Resultatet är ett vin med intensiv och komplex doft där vanilj, ceder och kryddighet från ekfaten flätats ihop med toner av vit persika, rosor, honung och gröna örter. Inte helt olik en bra vit bordeaux från Pessac-Léognan. Smaken är torr, frisk och mycket fruktig med fin ekstruktur och lång eftersmak. När vinet lanserades kostade det 179 kr, vilket är ett helt rimligt pris för kvaliteten. Nu slumpas det ut för 80 kronor! ÅTTIO KRONOR!!! Helt tokigt.

Jag la själv en beställning på 12 flaskor innan jag publicerade denna bloggpost. Ville ju inte bli utan. Importören säger att ”vi har mycket kvar av vinet”. Vet inte riktigt vad det innebär, men vis av effekten av tidigare vintips så skulle jag inte vänta med att slänga in en beställning. EDIT: Vinet är nu slutsålt tyvärr.

Här hittar du en riktigt bra vinkarta över Sydamerika.

De som följt denna blogg känner min faiblesse för Bordeaux, jag har till och med försökt lansera en egen budgetbordeaux (som tyvärr inte finns tillgänglig längre). Jag älskar verkligen de stora klassiska vinerna men vet också att i den enorma produktionen från området så finns fantastiskt mycket bra enkla vardagsviner (och en förfärlig massa skräp också). Därför försöker jag prova alla billigare bordeauxviner som lanseras på Systembolaget för att se om någon lyckats hitta guldkornen.

Med en prislapp på 79 kronor så är 2018 Château Haut Chevalier i särklass billigast i sortimentet. Nu har vinet ingen närmare geografisk bestämning än ”Bordeaux”, men jag gjorde en ”Mats-Erik Nilsson” och letade upp egendomen på Google Maps och den ligger mitt inne i hjärtat av Entre-Deux-Mers. Härifrån kommer vanligtvis enkla, friska vita viner samt enorma mängder enkelt rött vin. I denna prisklass brukar druvblandningen totalt domineras av merlot som ger större skördar och mjuk saftig karaktär. Ovanligt nog är sammansättningen i detta vin 80% cabernet sauvignon och 20% av druvan malbec. Den sistnämnda är en klassisk bordeauxdruva som mer eller mindre försvunnit från området men blivit otroligt populär i vinerna från Argentina.

Kan då en en bordeaux till ett så lågt pris vara värt att ens överväga? Svaret är ja. Detta är ett enkelt vin, men ett ärligt, välgjort och njutbart sådant. Här finns fina, bäriga och kryddiga toner på näsan och till och med en liten komplexitet i form av brettanomyces – en typ av jäst som ger den där karaktären av häst och stall. Smaken är torr, frisk, medelfyllig med saftiga mörka och röda bär och väldigt lätta och fina tanniner. Här finns också kryddighet, pepprighet och tydliga toner av lakrits. Man känner närvaron av malbec som ger vinet lite tyngd.  Ställ upp vinet på buffén, skölj ner hämtpizzan med det, packa ner i picknick-korgen eller servera lite svalt ljumma sommarkvällar. Inget att fördjupa sig i men ett charmigt vin perfekt för härliga klunkar. Ett litet fynd!

En radanmärkning: Någon hos importören Pernod Ricard har inte gjort sin matteläxa med tanke på vad de skriver i produktinformationen: ”Skörden startade 28 september och höll på fram till 12 oktober och under hela perioden hade druvorna en perfekt mognadsgrad. Vinet görs med traditionella metoder och vilar åtta månader på ek innan det buteljeras.”  – Om de sista druvorna skördades den 12 oktober så bör de ha jäst i åtminstone en dryg vecka och då närmar vi oss november. Med åtta månader på fat så hamnar vi nu i juni då vinet lanseras på Systembolaget. Inte mycket tid att buteljera och leverera vinet. Absolut max sex månader, förmodligen kortare, kan vinet ha legat på ekfat och sannolikt i stora begagnade ekfat då det är en obefintlig ekkaraktär i vinet.

Edit: En vaken läsare noterade att på Systembolagets hemsida anges att ”Vinet har lagrats på ståltank tillsammans med ekchips”. Av detta kan vi lära oss att ”vila på ek” som importören skrev inte betyder att det legat på ekfat – det har vilat på ekchips…men fortfarande inte i åtta månader.

Det är lika roligt varje gång man kan rekommendera en pinot noir som levererar omedelbar njutning men som inte kräver att man gör en inteckning på huset.

Nyhet i Systembolagets sortiment är 2017 Punt Road Pinot Noir från Yarra Valley. Tydligen träffade jag vinmakaren Tim Shand vid en lätt kaotisk sammankomst i Yarra för lite drygt ett år sedan. Jag ska inte låtsas som jag kommer ihåg mötet – för mycket vin, människor och intryck. Desto roligare då att ett av hans viner nu dyker upp på hemmaplan.

2017 Punt Road Pinot Noir är en synnerligen läcker och lättälskad pinot noir. Det innebär inte att den är utan personlighet. Tvärtom. Doften bjuder generöst på röda bär, örter och kryddighet och en liten ”funky” ton som påminner om sot eller rök. Smaken är härligt sval, luftig och frisk men rik på jordgubbar, smultron, hallon och en liten diskret fatkrydda. Lång och läskande eftersmak. Vinets hela uppenbarelse skvallrar om svalt klimat och ett mycket lätt handlag vid vinmakningen. Ett veritabelt fynd för 149 kr (kostar 50 kronor mer på plats i Yarra Valley) och vinet hade inte skämts för sig med prislapp på det dubbla.

Det är fantastiskt att det börjar dyka upp australiensiska viner i den nya svala stilen. Har tidigare tipsat om chardonnayer från Tasmanien och Frankland River i Western Australia. Missa inte dem!

Här finns en riktitigt bra vinkarta över Australien. Både Punt Road och de båda vita vinerna smakar fantastiskt i mitt nya favoritglas.

Det finns så många fantastiska viner i Bourgogne men det är sällan man kan sätta en fyndstämpel på dem. Priserna är dessvärre genomgående höga för de bättre kvaliteterna. Därför är det extra roligt att hitta inte bara en, utan två fyndbourgogner.

Egendomen Au Pied du Mont Chauve ägs av familjen Picard som bland annat också äger Chateau de Chassagne-Montrachet. De köpte den förfallna egendomen 1997 och har ägnat de senaste tjugo åren till att lyfta de kvaliteten på 27 hektaren. Vingårdarna arbetas med häst och vinmakningen är traditionell. Resultatet är viner med otvetydig prägel av klassisk Côte du Beaune.

Det röda 2015 Au Pied du Mont Chauve Bourgogne Pinot Noir levererar elegant sammetslen komplex rödbärighet med fin ekfatskrydda, örtighet och mycket lång frisk eftersmak. Ren njutning och hade någon sagt att det var en Beaune 1er Cru så hade jag inte varit förvånad! Vita 2015 Au Pied du Mont Chauve Bourgogne Chardonnay har en rik, smörig och nötig karaktär som kompletterar den rika, friska  frukten av citrus och gulstenfrukt som sömlöst går ihop medfin fatstruktur. Vinet skulle kunna passera som en Meursault eller Saint-Aubin utan problem.

Bourgogner av denna kvalitet brukar kosta minst en hundralapp till. 2400 flaskor av varje har köpts in och det finns spridda buteljer kvar runt om i landet. Försök att lägga vantarna på ett par stycken. Själv köpte jag tolv av varje utan att tveka.

Vinerna får ett extra lyft ur detta bourgogneglas. Bourgognekartan på bilden hittar du här.

Säger man ”rioja” så tänker de flesta på rött vin.  Det är inte så konstigt med tanke på att den absoluta majoriteten av vinerna är just röda. De vita är i de flesta fall ganska enkla  men det finns exempel på helt enastående stora viner. Den dominerande druvan viura kan ge upphov till viner som klarar mycket lång fat- och flasklagring och några producenter levererar vin av rent burgundiska kvaliteter.

Därför är det kul att 2016 Tobia Blanco nu finns tillgängligt på Systembolaget så fler kan prova på rioja i annan klädedräkt – en blekgul bekväm linnekostym med lite struktur. Vinet är dominerat av druvan viura och har jäst på ameraknst ekfat som de sedan också lagrats på i tre månader. Resultatet är en stor doft av gul frukt, frisk citrus och ett uns av brynt smör och hasselnötter. Smaken är fyllig, gulfruktig med toner av aprikos, ananas, mogen citrus,  lätt rostad karaktär från faten men framför allt en fantastiskt pigg och frisk syra och med en avslutande bitter klackspark av citrusskalsbeska. Härligt smakrikt och samtidigt klunkvänligt och matanpassat. Drack till grönsaksbiffar med garam masala men kan tänka mig smakrika fiskrätter, ost- och charktallrik eller ”gråtande kyckling”. Till exempel. Ett fynd för 99 kronor!

Smakar extra bra i detta bourgogneglas som är min favorit till smakrika fatlagrade vita viner.

Det blev tyvärr inte jättemånga bloggposter från min intensiva resa i Australien i vintras. Tempot var helt enkelt för högt och när jag kom hem tog det vanliga livet vid. Jag skrev faktiskt inte något alls om Great Southern sydväst om Margaret River som vi besökte de allra sista dagarna. I Great Southern, som brukar kallas ”världens mest avlägsna vinregion” finns en fantastisk mångfald av viner och spännande producenter väl värda att upptäcka. Här fick vi ett mycket intressant besök hos Frankland Estate som tagit namn av regionen Franland River som ligger ungefär hälvvägs mella Margaret River och Albany.

Frankland Estate är kanske mest känt för sina mycket fina viner av riesling men under middagen berättade de att de precis fått veta att en chardonnay de offererat hade köpts in av Systembolaget. Nu har den kommit ut på hyllorna och jag har provat.

2017 Frankland Estate Chardonnay är ett mycket bra exempel på en ”modern aussie chardonnay”. Denna stil har jag tagit upp flera gånger på bloggen och har du inte provat dessa viner tidigare så är det slut på ursäkterna nu.

Vinet bjuder på massor av citrus, lime, citronzest i doften och ett intressant inslag av smultron. Smaken är torr och mycket frisk med en fokuserad smak av mogen citrus, päron och en distinkt karaktär av persika – nästan så man förnimmer det sammetslena perikoskalet i gommen. Faten är så diskreta att de knappt märks bakom den slanka frukten. Lång och elegant eftersmak. Ett klockrent fynf för futtiga 99 kronor. Detta är i princip det enda vita vin du behöver i sommar. Prova vinet till ”The Verve Pizza” som jag komponerade speciellt för denna typ av chardonnay. Jag gjorde en enklare variant av den där jag ersatte pizzadegen med tortillabröd och gräddade den några minuter på en pizzasten på grillen.

Jag drack vinet ur dessa läckra bourgogneglas.

Det här är ett vin jag tvekade att skriva om. 2015 Banda Azul Brut är nämligen en cava som är för billig. Alldeles för billig.

Jag stötte på vinet i ett av de många reklammejl om ”unika viner levererade i exklusiva trälådor” som ramlar in i min mejlbox. Det mesta slängs direkt men jag reagerade på varmärket. Banda Azul är ju en gammal klassisk riojaetikett och inte en cava. Jag mindes också ett intressant besök hos producenten Federico Paternina för länge sedan. Vinet kom dock inte från Rioja utan från Penedés och var årgångsbetecknat. Googlade lite utan att hitta några pålitliga omdömen eller mer detaljerad information. Trots det oroväckande låga priset på 69 kronor så beställde jag några flaskor.

Lätt skeptisk öppnade jag den första flaskan. Vinet var förvånansvärt ljust med en mycket fin, något utvecklad och lätt parfymerad doft av vita persikor, mjölkchoklad, brioche och marsipan. Smaken lätt, torr, frisk, nyanserat fruktig och elegant och inte alls så där rustik som billig cava kan vara. Riktigt, riktigt bra i en personlig stil och en karaktär som faktiskt fick mig att minnas de mousserande vinerna från Tasmanien. När jag berättade för Kära Hustrun som älskar cava vad vinet kostade utbrast hon spontant ”Va!? Varför dricker vi något annat? Köp hem massor!”. Öppnade en flaska redan dagen därpå eftersom jag tvivlade lite på min positiva upplevelse. Den var så bra som jag trodde.

Varför så billigt? En koll på nätet visar att normalpriset borde ligga runt hundralappen. Men Federico Paternina ingår i en mycket stor grupp av spanska vinerier och har tillsammans med den svenska importörsgruppen förmodligen bestämt sig för att prisa in sig på hyllorna från beställningssortimentet. Med ekonomiska muskler har man råd att ta förluster under en tid. Det är en osund prissättning men som konsument är det bara att tacka och ta emot. Jag kommer i alla fall att beställa lådvis av detta vin innan priset går upp eller kvaliteten går ner.

Bästa glaset som lyfter cavan till ytterligare höjder.

Till alla skeptiker: Jag har varken tagit emot vin eller annan ersättning från leverantören.

När beslutet skulle tas om ”min bordeaux” skulle tas in till Sverige så provades den blint mot samtliga röda bordeauxer i närliggande prisklasser. Den kom ut som vinnare. Vid det tillfället fanns dock inte Château Haut Brandey, som då precis lanserats, på hyllan då den var slutsåld. Nu hittade jag den och dessutom av samma årgång som Château Haut-Landon. Dags för kraftmätning.

Sedan jag senast provade årgång 2016 av Château Haut-Landon har den på bara knappa två månader redan blivit mer harmonisk med fin liten örtighet, fatkrydda och en slank och mjuk rödfruktighet med bra längd och kakao i eftersmaken.

2016 Château Haut Brandey är klart djupare i färgen men har en betydligt mindre och knuten doft. Vinet är fruktigare och fylligare med mörkare bär men samtidigt lite råare fruktighet och mer strävhet. Känns lite överextraherat.

Slutsatsen är att det är två mycket bra bordeauxer för prisklassen. Vilken man föredrar är en smaksak. Ligger din smak mer åt det slankare, mjukare, mer nyanserade och matorienterade eller föredrar du en mer rustik, fruktig stil med lite bett i tanninerna? Jag vet i alla fall vilken jag väljer. 😉

En snygg inramad bordeauxkarta att studera när du smuttar på rödtjutet kanske?