Detta matminne är av något yngre datum än det senaste. En gammal klasskompis påminde mig nämligen igår på facebook om mina tidiga mat- och dryckesvanor från tiden på Östra Grevie folkhögskola.
Det här var för trettio år sedan och jag gick ett år på den estetiska linjen med inriktning måleri samt ett år på den numera nedlagda dramalinjen. På den här tiden var jag vegetarian, hade benvärmare och hennafärgat hår. Ja jag vet, jag var en vandrande kliché. Jag var en annan person och Sverige befann sig i en skakig post-carl-butler-fas där det mest exotiska i matväg var ajvar relish. Jag minns faktiskt fortfarande hur vi var ett gäng från skolan som var bjudna till en kille från Libanon (tror jag) som bodde på Möllevången. Han bjöd på en massa spännande mat men det som jag särskilt minns var den klargöna, peppriga och örtiga såsen som vi doppade bröd i. Jag frågade vad det var och fick svaret ”olivolja”.
När studielånet kom satte man sig ett gäng på bussen till Malmö och drog till restaurang Zorba på Bergsgatan. Där beställde vi tzatziki, klyftpotatis, grekisk sallad och bröd. Sedan satt vi hela kvällen och drack billig öl och rödvin, rökte (jo man fick göra det då) och löste samhällsproblemen. Dagen efter stank det vitlök i studentkorridorerna och alla visste var vi varit. Blev vi plötsligt ölsugna på helgen vandrade vi utmed landsvägen till Bykroen i Västra Ingelstad där vi blev uttittade av lokalbefolkningen som ömsom hade ålagille eller firade Mårten Gås, verkade det som i alla fall.
På helgerna fick vi dessutom sköta mathållningen själva och det är här matminnet kommer in. Jag brukade brassa varma äggmackor till kvällens tv-tittande. Det var formfranska, stekta burkchampinjoner, fräst lök, ajvar relish, stekt ägg och ost som gratinerades i ugnen. Tre dubbelmackor var lagom till min då sparristunna kropp. Sedan sprang man ned till samlingsrummet med maten, drog ihop alla fåtöljer och så satt vi tillsammans och kollade på veckans höjdpunkt: tv-serien ”Fame”. Var det nära efter studielånet så kunde det bli en flaska av det halvsöta, vita spanska Villafranca eller så salade vi ihop till en mousserande Chevaliers de Malte.
Var helt enkelt tvungen att svänga ihop ett par mackor till lunch idag. Försökte återskapa dem ur minnet så gott det gick och var tvungen att för första gången på säkert tjugo år köpa burkchampinjoner. Om det smakade lika bra som då. Det kan ni ge er på.
Följ bloggen på Facebook!
Öhmans Mat & Vin 
Härlig läsning!