Apropå matminnen så finns det ett som präglat mig starkare än något annat: mitt första restaurangbesök. Jag påmindes om då jag de senaste dagarna ägnat mig åt nostalgifrosseri på facebooksidan ”Du vet att du är ifrån Ulricehamn om…”.
Som jag minns det hela var det en söndag och pappa tog mig till Stadshotellet i Ulricehamn. Jag kan inte ha varit mer än åtta eller nio år. Matsalen var stor, ljus och luftig och det var långt mellan borden som var klädda i långa, vita, svala linnedukar. Serveringspersonalen i sina vita och svarta uniformer var snabbt på plats att dra ut stolar och ta beställning. Matsalen var nästan öde och det kändes ganska högtidligt men samtidigt spännande och roligt. Jag fick en läsk, kanske var det apelsin. Jag kommer inte ihåg vad pappa åt men jag fick en halv grillad kyckling på en tallrik med guldkant och monogram. Stekt potatis kom i en tung silverskål på en assiett med en servett och gele och pressgurka kom i små glasskålar. Den snälla servitrisen hällde gräddssås över kycklingen. Kan fortfarande återkalla smakerna. Kycklingens knapriga skinn och lite torra kött, den sötsyrliga gelén, den friska gurkan och potatisen som var lite mosig under en frasig gyllene stekyta. Men det som stannat kvar starkast var den där obestämbara ”restaurangsmaken” som inte bara låg på tungan utan också mättade luften i matsalen.
Stadshotellet brann redan 1971 och pappa är borta men smaken och minnet finns kvar.
Tack Lars F Nilsson som lade upp bilden av hotellet.
En bild med Stadshotellet har jag inte sett på en herrans massa år!! Tack för minnet!
Vilken fin skildring! Minns själv när jag i samma ålder många söndagar fick följa med min pappa till den legendariska restaurangen på Hotell Eggers i Göteborg. Samma harmoniska atmosfär (även lite pianomusik). Men det jag kommer ihåg mest var att menyn kostade ca 12 kronor. Detta inkluderade tre små sandwichar, varmrätt och glass till mig efteråt! Det var tider det!
Vilket underbart minne!
Trevlig läsning.