Albariño är en druva som varit på modet ett tag nu. Den levererar fantastiska viner från Rias Baixas i spanska Galicien samt från portugisiska Vinho Verde som ligger nästgårds, fast då går druvan under namnet alvarinho. Vinerna är torra och har en hög frisk syra kombinerad med en nästan fet fruktighet. Den kombinationen gör att vinerna fungerar lika bra att dricka på egen hand som att kombinera med många olika typer av mat.

I vinets värld får man sällan vara ensam om sin egen stil och för att bevisa det kommer nu 2016 Left Field Albariño från Gisborne på Nya Zeeland. Man kan fråga sig varför man ska välja en albariño från södra halvklotet. Tja, varför inte. Särskilt som vinet är så bra som det här. Precis som i originalen från Iberiska halvön spelar sprittande syra mot rik fruktighet och en liten aptitretande skalbeska. I näsan tittar vit persika och mogen citrus fram tillsammans med lite vitpeppar. Riktigt trevligt och fungerade förvånansvärt väl till en chicken korma.

Jag njöt vinet ur vitvinsglaset från glasserien Willsberger som blivit min nya favorit. 

Varje gång en ny sherry lanseras i Systembolagets sortiment är det en seger för vinkulturen. Det fortfarande ganska glesa utbudet börjar så sakteliga få fason även om det är en bit kvar.

På julemånadens allra första dag damp det ner en ny oloroso som en för tidig julklapp till alla sherryälskare. Oloroso Alburejo från Bodegas Álvaro Domecq är typiskt oxiderad och väldoftande (oloroso betyder ungefär ”väldoft”) med toner av torkad frukt, nötter, apelsin, kryddor och knäck. Många liknar gärna oloroso som att det doftar jul. Jag hittar här ett litet animaliskt inslag som jag vill beskriva som ”hundtass” (ni som älskar hundar vet vad jag menar). Smaken är helt torr, fyllig och härligt intensiv där ovan nämnda aromer kompletteras med läder och salmiak. Lång och rik eftersmak som naturligt kommer av de tio åren i kontakt med syre i ekfat i solerasystemet.

Som vanligt är sherry löjligt billigt. För skamlösa 79 kronor får du en stor smakupplevelse. Njut till smakrika hårdostar, lufttorkad skinka, svampsoppa eller som en lite digestif efter maten.

Läs mer om sherry här.

När beslutet skulle tas om ”min bordeaux” skulle tas in till Sverige så provades den blint mot samtliga röda bordeauxer i närliggande prisklasser. Den kom ut som vinnare. Vid det tillfället fanns dock inte Château Haut Brandey, som då precis lanserats, på hyllan då den var slutsåld. Nu hittade jag den och dessutom av samma årgång som Château Haut-Landon. Dags för kraftmätning.

Sedan jag senast provade årgång 2016 av Château Haut-Landon har den på bara knappa två månader redan blivit mer harmonisk med fin liten örtighet, fatkrydda och en slank och mjuk rödfruktighet med bra längd och kakao i eftersmaken.

2016 Château Haut Brandey är klart djupare i färgen men har en betydligt mindre och knuten doft. Vinet är fruktigare och fylligare med mörkare bär men samtidigt lite råare fruktighet och mer strävhet. Känns lite överextraherat.

Slutsatsen är att det är två mycket bra bordeauxer för prisklassen. Vilken man föredrar är en smaksak. Ligger din smak mer åt det slankare, mjukare, mer nyanserade och matorienterade eller föredrar du en mer rustik, fruktig stil med lite bett i tanninerna? Jag vet i alla fall vilken jag väljer. 😉

En snygg inramad bordeauxkarta att studera när du smuttar på rödtjutet kanske?

Besökte idag Nordic Sea Winery i Simrishamn för diverse provningar och lunch. I ärlighetens namn var det lunchen som fick mig dit för restaurangen är alldeles utmärkt och värd ett besök om ni är i krokarna.

Bäst på provningen innan lunch var utan tvekan 2016 Crudo Prosecco. Jag är personligen inte någon större entusiast av dessa fruktiga, bubblande viner från Veneto. Det spelar mindre roll för prosecco säljer som smör och efterfrågan är så stor att man har svårt att producera i tillräcklig mängd. Det har fört med sig stigande priser samtidigt som mycket prosecco är ganska enkel med tydlig sötma och ofta med en mindre trevlig tuttifrutti-/piggelinkaraktär. Crudo kommer från den intressanta producenten Corvezzo i Treviso som jag besökte häromåret och vinet buteljimporteras till skillnad från det mesta från Nordic Sea Winery som annars kommer med tankbil.

Vinet är helt torrt i fruktig, fräsch stil med fin, tät mousse. Snudd på elegant med massor av citrozest, melon, lime, konserverade päron och gröna äpplen och lång eftersmak. Perfekt till sallader med vårprimörer eller till en klassisk räkmacka. Ett riktigt proseccofynd för endast 82 kronor.

Jag har tidigare provat de vita och rosa syskonvinerna som också pryds av en bläckfisk. Det vita har jag omvärderat sedan sist och tycker är riktigt trevligt och personligt.

Perfekta glas att njuta prosecco ur.

Här är bubblet du ska köpa istället för det bedrövliga Chapel Hill. Det kostar förvisso 12 kronor mer, men då får du och andra sidan ett välgjort, ekologiskt och riktigt bra vin och slipper den beska eftersmaken. Ingenting att fundera på.

Vilarnau Brut Nature Organic produceras av Vilarnau som jag besökte för några år sedan. Jag har provat deras viner ett antal gånger och slagits av hur rena och eleganta de är. Detta vin, som kommit som nyhet i samtliga butiker, är inget undantag. Frisk syra, lime, citron och en lite fet persikofrukt och fin mousse. Lång, torr och lite stram eftersmak. Vinet har lagrats mer än 18 månader på jästfällningen flaskan, vilket är dubbelt så lång tid som krävs för en cava, och det känns på fylligheten och den brödiga jästtonen. Riktigt läckert och ett fynd!

Det här kan du smutta på under jul-, nyårs- och trettonhelgen och till och med under fattiga januari och februari och känna dig budgetlyxig. Inget mer tankjäst och bittert ungerskt bubbel.

Unna dig ett bra champagneglas så smakar vinet ännu bättre.

Jag vet vad jag ska köpa till mig själv i julklapp; en låda 2013 COYAM.

Det damp ner en pressrelease idag om att släpps 2500 buteljer av chilenska COYAM i det exklusiva sortimentet den 1:e december (artikelnummer 95015). Inte för att jag tycker att prislappen 169 kronor renderar en plats i ett exklusivt sortiment. Däremot är vinet i sig en exklusivitet enligt mig.

Ända sedan jag besökte egendomen har vinet varit en favorit och jag har provat åtskilliga årgångar. Bland annat har jag provat hur vinet efter tolv år fortfarande upplevdes som ungt, så ett par decennier i källaren är inga problem. Med sin koncentrerade stil kan det drickas redan nu för den som är otålig. COYAM är ett vin som är i det absoluta toppskiktet av chilenska viner och som utan problem kan jämföras med många stora viner från andra delar av världen som kostar många gånger mer.

För kalenderbitaren så är vinet en eklektisk blandning av 48% syrah, 24% carmenere, 11% merlot, 10% cabernet sauvignon, 3% mourvedre, 3% malbec, 1% petit verdot.  Vinet har ekfatslagrats i 13 månader i 85% franska fat och 15% amerikanska. 34% av faten var nya, 33% användes för andra gången och 33% för tredje gången.

Men bortse från siffror och produktionsfakta. Det här är ett förbannat bra vin som du ska unna dig ett par flaskor av till julhelgen samt några att gömma undan.

För över tjugo år sedan var jag på min första vinresa. Det var inte vilken vinresa som helst utan en fördjupningsresa i norra Spanien för anställda på Systembolaget. Fantastisk välplanerad tur där vi fick se det mesta av det bästa och lite till. Rioja, Navarra, Rueda och Ribera del Duero betades av. Fortfarande är detta den resa som gjort störst intryck på mig. Det är väl som man säger att man aldrig glömmer sin första.

I Ribera del Duero besökte vi bland annat legendariske Alejandro Fernandez under ett sensationellt dåligt besök, men det var Bodegas Pérez Pascuas och deras viner som gjorde störst intryck på mig. De kombinerade elegans, kraft, generositet, kryddighet, frukt och ekfat på ett sätt jag dittills inte upplevt. Sedan dess har bodegan varit en personlig favorit.

I Systembolagets sortiment finns nu 2013 Viña Pedrosa Crianza. Jag hade en flaska av årgång 2012 i källaren som jag öppnade idag. Här fanns allt det jag beskrev ovan samt det som jag tycker är så typiskt för vinerna från Ribera; blodapelsin, en blandning av syrliga röda bär och mörka mogna, frisk syra, fina men närvarande tanniner, julkryddor och en stram mineralitet i avslutet. En god gammal bekant som verkligen levererar.

Det är egentligen obegripligt varför druvan merlot fått ett sådant dåligt rykte. Visst tog den några rejäla rallarsvingar i filmen ”Sideways” men det kan inte vara enda anledningen. Det är nog snarare att den ger viner som kan vara så insmickrande, mjuka och charmiga att somliga ”konnässörer” med obetydligt innehåll i sina liv inte tror att vinerna kan vara seriösa. Sanningen är att merlot ingår i några av världens allra största viner och rundar av kantigheter, ger komplexitet och en doft av jordgubb som gör vinerna lite mer tillgängliga.

På egen hand är de ofta jordgubbssaftiga, mjuka, runda ibland nästan harmlösa. Men det är just därför som druvan ändå är så omåttligt populär bland de stora flertalet konsumenter som dricker ett vin för ögonblicklig njutning snarare än för analys och djupsinnigheter. Det är väl föresten för den egna njutningen vi dricker vin?

I ”världen bästa sortiment” finns vid en snabb räkning endast 17 viner på enbart merlot. Nästan alla skvalpar omkring i lågprissegmentet. Tydligen tror inte vårt monopol heller på merlot.

Fyndvinet denna gång kommer från Darling Cellars från distriktet Darling i Sydafrika. 2013 DC Six Tonner Reserve Merlot kommer från vingårdar som inte konstbevattnas och där vinstockarna är tuktade som fristående buskar, så kallade ”bush vines”. Uttaget är därför mycket lågt vilket antyds i namnet. Resultatet är ett vin med bra koncentration, mycket smak och ett bra uttryck av druvan merlot. Massor av bär som jordgubbar, röda och svarta vinbär, piptobak, espressokaffe, sötlakrits och lite vanilj. Smaken är saftig och mjuk med rik bärighet och en uppfriskande läskande syra. Rent, snyggt, charmigt och saftigt med överraskande längd och viss komplexitet.

Riktigt trevligt! Dessutom prissänkt från 91 kronor till 49 kronor! Kan beställas från den 1/8 i kollin om sex. Det finns tyvärr bara drygt 600 flaskor i lager. Det är bara att hoppas på vinstlott. Jag ska försöka lägga vantarna på tre lådor.

Jag har alltid sagt att italienarna inte kan göra rosé. Det är förstås en grov generalisering, men den ligger inte långt från sanningen. På senare år har dock en uppryckning gjorts och framförallt i Bardolino händer det spännande grejer.

Med det sagt måste jag säga att 2015 Fontanafredda Langhe Rosato är ett attans läckert vin. För en spottstyver får du ett knastertorrt, friskt och rödbärssprittande rosé med mineralitet, citruszest och någon nyans av seriositet. Utan att rodna (?) trippar vinet obekymrat omkring i gränslandet mellan mingelrosé och anständigt matvin. Skulle utan problem klara mig med detta som sommarens enda rosé. Nämnde jag att jag älskar den klassiska etiketten?

När jag för dryga tre år sedan besökte Argentina och Chile så avslutades hela resan med ett besök hos för mig okända Maquis i Colchagua. Jag imponerades av deras viner och blev besviken över att ingen svensk importör uppmärksammat dem. Nu har Intermondi tagit hem hela deras sortiment för beställning och även lyckats få in den utmärkta 2015 Maquis Rosé av 100% malbec i Systembolagets tillfälliga sortiment. Köprekommendation för den som vill ha en rosé med vuxen smak. Rekommenderas till lättare rätter med med frisk syra, exempelvis fiskrätter med vitvinssås, fisksoppa eller en matig sallad med vinägrett.

Läckert blekrosa färg och en stor pepprigt, örtig doft av röda svala bär, lime, aromatisk citrus och salmiak.  Knappt medelfyllig och mycket frisk, smakrik, citrus, blodapelsin lime, röda friska bär, salmiak, mineralitet och en lång, mycket frisk och lite stram eftersmak med röda bär och citrus. Elegant, personlig i sydfransk stil och lååångt från hallongodis och saft.