Första receptet ur ”Carl Butlers receptklubb” är enkelt och klassiskt franskt och helt i Calles stil. Inga krusiduller, få ingredienser och förvånande nog är de konserverade tomaterna utbytta mot färska.

3 gula lökar
3 paprikor
4-5 tomater
6 ägg
smör
mejram
salt och peppar

Skal, klyfta och skär löken tunt och fräs den i smör på medelhög värme i en stor stek- eller traktörpanna tills den blir genomskinlig men inte brynt. Under tiden delar du och rensar paprikorna (jag tog två gröna och en röd) och skär dem grovt. Lägg ner paprikan med löken, lägg på locken och lått puttra i 30 minuter. Rör om då och då. Skär tomaterna ganska fint och blanda ner dem i parikaröran tillsammans med 2 tsk salt, 1 tsk mejram och rejäla tag med pepparkvarnen. Låt det hela puttra ytterligar minst en kvart under lok tills det är mjukt. Rör äggen lätt och blanda ner i grönsaksröran. Rör med gaffeln tills det börjar stelna. Servera med kryddiga korvar.

Det här blev väldigt gott tillsammans med fina kabanosser och ett glas rosévin. Ett mellanting mellan ratatouille, omelett och scrambled eggs. Inte särskilt vackert dock. Nästa gång ska jag blanda ner äggen försiktigt, sänka temperaturen, lägga på locket och låta det hela stelna till.

Här hittar du alla recept från hela Carl Butler-projektet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trogna följare av bloggen har märkt att det blivit glesare och glesare mellan uppdateringarna. Missade till exempel själv att bloggen fyllde sex år härom veckan. Det är inte lika roligt att laga mat när man har mycket att göra och matlagningen oftast reduceras till snabba standardrecept och pimpning av halvfabrikat. På vinsida har det varit lika magert då jag inte haft tid till så många provningar och dessutom helst vill skriva enbart om viner som är väldigt bra eller dåliga som som förtjänar en riktig pungspark. Själv har jag väl också behövt en spark på det rätta stället för att komma igång igen.

Häromdagen när vi öppnade vårt kafé och butik så stod det en papperskasse med böcker utanför dörren. Vi tittade inte så noga på innehållet då vi tänkte att det var någon som ville bli av med dem efter en vindsröjning. När vi lite senare tog upp dem visade det sig att det var några trädgårdsböck (Kära Hustrun jublade) samt…*trumvirvel*…kokböcker av Carl Butler som jag inte stött på tidigare. Någon som uppenbarligen känner till våra respektive intressen hade donerat denna lilla skatt.

Igår började jag bläddra i dem (en var signerad!) och framförallt pärmen från ”Carl Butlers Receptklubb” komplett med de personliga månadsbreven fångade mitt intresse. Många av recepten finns samlade i boken ”Laga mat med Carl Butler” men de flesta var helt nya för mig. Det bästa av allt var att de var i den gamla goda stilen från originalboken, det vill säga enkla, rustika, lite oväntad och en orgie i ”hela konserverade tomater – en skvätt vin – timjan – vitlök”. Nästan som att upptäcka Carl Butler på nytt och fjärran från den nittiotalsfjompiga ”Carl Butler Kokbok: Fortsättningen” som är befläckad med alldeles för mycket avocado och scampi.

Jag kunde riktigt känna hur lusten att laga mat och blogga strömmade tillbaka i kroppen. Nu sätter jag fart igen med enkla, klassiska butlerrecept perfekta för en stressig högsäsong på Österlen! Häng med!

Säsongen i Blå Huset börjar så sakteliga tuffa igång trots ett minst sagt bedrövligt ”sommarväder”. Vi har vässat utbudet i kaféet och bland annat produktutvecklat vår jättegoda kärleksmums till smarriga muffins.

Smält 150 g smör och låt det svalna. Blanda väl 4,5 dl vetemjöl, 2,5 tsk bakpulver, 2 tsk vaniljsocker, 2 msk kakaopulver (jag använde kakao från Valrhona) och 1 tsk salt. Vispa 2 ägg och 3 dl socker vitt och pösigt. Vispa ned 1,5 dl mjölk samt mjölblandningen i omgångar i äggsmeten så att det blandas väl. Vänd till sist ned det smälta smöret.  Häll i smeten i en sprits och fördela i cirka 20 st muffinsformar (du kan givetvis klicka i smeten med sked men det är lite meckigare). grädda i 20 minuter på knappt 200°. Under tiden kakan gräddas gör du frostingen: vispa väl samman 60 g rumsvarmt smör, 5 dl florsocker, 0,5 dl mörk kakao, 1 tsk vaniljsocker, 1 tsk salt och 2 msk varmt kaffe.  När muffinsen svalnat spritar eller smetar du ut frostingen och strör över kokosflingor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det här är en uppdatering av en äldre bloggpost som blivit aktuell igen då det kommer mycket frågor om överblivet vin och hållbarhet.

Hur gör man om man får en halvflaska vin över? Hur bevarar man vinslatten bäst och hur länge kan jag spara den? Hur vet jag om vinet blivit odrickbart?

När du öppnat en flaska vin accelererar omedelbart oxidationen av vinet genom den ökade kontakten med syre. Det finns tre sätt att sakta ner oxidationen; stoppa syretillförseln, avlägsna syret eller kyla ner vinet. Det tvåförstnämnda är en självklarhet då syret är den direkta orsaken till oxidationen som försämrar vinets smak. Kyla har den direkta effekten att den bromsar upp de olika omvandlings- och nedbrytningsprocesserna. Bäst är en kombination av kyla och begränsad syretillförsel.

Några metoder att skjuta upp oxidationen

• Sätt tillbaka korken i flaskan och sätt in den i kylen (enkelt och effektivt). För detta syfte brukar jag spara på korkar med plasthatt, sådana som brukar sitta i whisky och starkvin.
• Häll över vinet på en mindre flaska (detta sätt är jag själv skeptisk till då man utsätter vinet för ytterligare luftning)
• Livsmedelsgas, kväve eller argon, som sprayas in i flaskan, tränger undan syret (dyrt men effektivt)
• Vakumpump som avlägsnar syre (kraftigt ifrågasatt i vinkretsar och av undertecknad)

Olika viner klarar sig också olika bra efter öppnandet. Nedan några mycket generella regler

• Enkla, billiga viner är ofta ganska sköra och försämras snabbt
• ”Moderna”, fruktiga viner tappar snabbt sin karaktär då fruktigheten är känslig för syrets inverkan
• ”Traditionella” och strama viner är mer motståndskraftiga och kan snarare vinna något i smak efter några dagar
• Medvetet oxiderade starkviner som exempelvis madeira, tawny port och sherry (ej fino/manzanilla. Mer om sherry och hållbarhet här.) har lång hållbarhet då de redan är oxiderade
• Viner med mycket hög syra har också en ganska hög motståndskraft mot syrets inverkan

Skillnaden mellan ”moderna” och ”traditionella” viner ovan kan åskådliggöras med ett äpple; ett modernt, mjukt och fruktigt vin är som ett äpple du delar. Det angrips snabbt, förändras, blir brunt och tappar sin fruktighet och fräschör. Det traditionella vinet har ofta haft mer kontakt med syre under tillverkningen och lever inte på ung fruktighet utan på komplexitet. Kontakten med syret fungerar lite som en vaccination mot oxidation. Tanniner och hög syra fungerar också som antioxidanter, så sträva och mycket friska viner klara sig längre. Prova att stryka lite citron på snittytan på ett äpple så fördröjs oxidationen precis som i det mycket friska vinet. Ett medvetet oxiderat vin är å andra sidan som en torkad äppelskiva som kan ligga framme oförändrat i veckor.

Mousserande vin då? Är det champagne eller mousserande av hög kvalitet så kan du helt enkelt sätt in vinet i kylen. Kylan och dessa viners små bubblor gör att moussen håller sig väl åtminstone till nästa dag eller ännu längre. Vinet klarar sig ganska länge eftersom koloxiden som avges av vinet tränger undan syret, lägger sig som ett lock över vinet och skyddar mot oxidation.  Att sätta en tesked i flaskhalsen hjälper inte. Vill du bevara vinet flera dagar så kan du investera i en champagne stopper som spänns fast vid flaskhalsen. Använd den inte för att försluta vinet mellan serveringarna under en kväll. Trycket som byggs upp i flaska frigörs och drar med sig mer bubblor varje gång korken öppnas.

Hur länge kan jag då spara vinet och hur vet jag att vinet går att dricka? Förvarat med korken i och i kylen så håller sig det flesta viner fräscha runt fem dagar, plus eller minus, och så länge de doftar bra går de att dricka. Du blir inte dålig av ett vin som stått för länge. Om mängden etylacetat (luktar salubrin) blir för hög så vill du inte dricka vinet.

Men om jag inte vill dricka upp vinet eller det blivit lite trist? Använd vinet i matlagningen. Det mesta smakar bättre med en slatt vin. Du kan också frysa in det som blivit över som isbitar som kan portioneras i såsen eller grytan. Bästa sättet är att använda ”isbitspåsar” (se bild) eftersom vinet inte blir helt fruset på grund av alkoholen. Plasten förhindrar dessutom ytterligare oxidation.

Efter en titt i kylskåp och skafferi blev det en improviserad, snabb och mycket god lunchpasta med lite hetta.

Skiva 2 vitlöksklyftor mycket tunt och fräs dem mjuka på medelhög värme i olivolja tillsammans med 0,5-1 tsk harissa eller annan chilipasta. Under tiden häller du spadet av 1 burk hela konserverade tomater och skär dem i stora bitar. Häll ner i pannan och låt sjuda tills röran blir ganska tjock. Slå på drygt 0,5 dl vitt vin samt det finrivna skalet av 1 citron. Koka ihop och smaka av med salt. Bryt ned 1 burk tonfisk med hela filéer (välj en fin sort) och låt puttra några minuter. Servera med favoritpastan och riven parmesan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Österlen är verkligen ett paradis och epitetet ”Sveriges Toscana” är inte helt långsökt. Det är en lycka att få bo här i vårt blåa hus.

En nackdel är dock att man kommer långt bort från utbudet av vinprovningar och vinmiddagar. Därför var det särskilt roligt att bjudas in som gäst till en specialprovning hos Munskänkarna i Simrishamn. Initiativet till provningen kom från Percy Månsson på Domän Sånana och Karin von Schenck och Robert Nilsson på Österlensparris. De ville undersöka hur de österlenska vinerna och sparrisen fungerade ihop. Platsen för provningen var exemplarisk – Holmåkra gård med ett par kilometer till både sparris- och vinodlingarna. Snacka om närproducerat!

Exemplariskt placerad provning för mig som bara kunde hoppa upp på cykeln och trampa de knappa fem kilometrarna dit. I den stilla och ljumma vårkvällen susade jag fram genom det magiska landskapet där den gula rapsen stod axelhög. Den som aldrig känt den lätt parfymerade honungsdoften av blommande raps har verkligen missat något.

På plats var närmare 50 personer för att prova fyra viner från Domän Sånana (och ett alsacevin) till en sparrismeny som kocken Peter Häberli trollat fram i det enkla kaféköket.

Marinerad och smördegsinbakad vit sparris

*

Soppa av grön sparris och avokado

*

Grillad vit och grön sparris med lättstuvad ramslök och pesto

*

Purjolökscréme med mousse av grön sparris och pepparrot

*

Kokt vit sparris på bladspenat med hummerhollandaise

*

Tagliatelle med grön sparris, grädde och parmesan serverad med sallad på ruccola, grön och vit sparris, balsamvinäger och olivolja.

*

Sparrisglass med rabarbergelé

Vinerna var alla av årgång 2014, en ovanligt varm och mild växtsäsong under sommaren, särskilt vid Domän Sånana (Sveriges kanske äldsta frilandsodling av vin) som ligger nästan vid stranden. I juli månad var vattnet i havet nästan medelhavsvarmt tack vare det varma vädret och vindar som förde in uppvärmt ytvatten mot land. Detta märktes i vinerna som alla hade en ovanligt väl balanserad syra för svenska viner. Samtliga viner är helt torra med som mest 0,1 g restsocker.

2014 Croix Fleurie Solaris visade direkt att druvan solaris är den mest lämpade gröna druvan för vårt klimat då vinet helt utan chaptalisering (tillsatt socker) klockar in på 13,5%.Ganska stor aromatisk doft av honung, krusbär, citrus och lime. Bentorr, mycket frisk och aningen skarp syra mot bra fruktkoncentration och aromer av gula äpplen, citrus och honung. Bra längd och ett snyggt balanserat vin.

2014 Domän Sånana Souvignier Gris (en grön cabernet sauvignon-korsning) kom från 4 år unga stockar vilket visade sig i en lite enkel och något kort smak. Vinet hade ändå personlighet med toner av Rose’s Lime, päron och en liten intressant rökighet. Helt torr, lätt kropp, hög men balanserad syra trots den lite tunna frukten. Toner av grönt äpple och päron. Enkelt men behagligt vin som passade bra till flera av sparrisrätterna.

2014 Domän Sånana Muscaris är en korsning av solaris och muscat och kommer liksom föregående vin från helt unga stockar. Även här visar det sig i lite tunn frukt och kort smak. Tydlig aromatisk muscatkaraktär med kryddighet, vitpeppar och lite tuttifrutti-toner. Smaken var helt knastertorr, lätt, syrlig och med ett lite kartigt avslut.

2014 Domän Sånana Claré är ett rött vin på en blandning av rondo, regent, siramé, pinot noir och lite av den gröna solaris. Vinifierat med kort skalkontakt för att göra vinet mjukt och lätt påminner det lite om en enkel beaujolais. Lätt kropp, nästan obefintliga tanniner, liten beska och aromer av smmultron, lingon och gelégodis. Enkel frukt och ganska kort smak.

Sammantaget en fin upplevelse att sitta på en gård mitt i rapsfälten och dricka ovanligt balanserad svenska viner odlade nästgårds och äta fina smårätter av primörsparris skördade några stenkast bort. Det är ganska fint på Österlen.

Det är sorgligt magert med uppdateringar på bloggen. Har ständigt idéer på grejer jag ska skriva men så kommer något emellan. Tur då att det finns återväxt inom familjen när en generation är utsliten.

Sonen Wiktor har på sistone utvecklat ett stort intresse för mat och experimenterar vilt. Tydligen har han också upptäckt en öppning i bloggosfären som jag lämnat öppen och därför starta en egen blogg. Gå in och kolla helt nystartade Wiktors Mat där det utlovas vegetarisk mat. Hans burritos ska tydligen vara riktigt goda!

På fredag och lördag (10-11/4) är det dags för Malmö Vinfestival 2015! Två dagar med massor av vin som presenteras av många bra importörer samt intressanta provningar. Temat på festivalen är ”Italien” men här finns viner från hela världen och av olika typer.  Fantastiskt tillfälle att prova många kul viner.

Kom och hälsa på mig där jag står i montern hos Gustibus Wine & Spirit Academy. Jag pratar utbildningar, har en kul tävling och presenterar även lite vintillbehör från Vinet & Glaset. Hoppas vi ses!

Här kommer ett riktigt spännande vin som är resultatet av Miguel Torres Chiles projekt att göra kvalitetsvin av druvan país*. Druvan, som också är ”känd” under namnen criolla och mission, kom till Sydamerika med spanjorerna på 1500-talet och har länge varit den mest odlade i Chile. Den har låg färgintensitet, besvärliga och kärva tanniner och man har ansett att den endast lämpar sig för mycket enkla viner. Syftet med projektet är att lyfta anseendet och priset på druvan och därmed inkomsterna för de kämpande småodlare som fortfarande vårdar de oftast mycket gamla vinstockarna. Man prövade alla upptänkliga metoder och vintyper och kom slutligen fram till det mousserande Estelado Rosé. Druvorna kommer från de otillgängliga områdena som inte konstbevattnas (Secano interior) vilket ger dem en högre koncentration. Det ekologiska vinet görs enligt den traditionella metoden med andra jäsning på flaska men med mycket kort tid på jästfällningen för att bevara druvans karaktär och fräschör. Vinet fick ett fantastiskt mottagande i Chile när det först lanserades.

Mycket blekt rosa. Medelstor, frisk, bärig doft av omogna smultron, hallon, lime, apelsin och vispgrädde. Lätt, torr, mycket frisk, krämig mousse, fräsch fruktighet, hallon, omogna smultron, apelsin, blodapelsin, antydan till brödighet. Frisk avslutning med en liten fetma i munkänslan. Inget stort vin men härligt uppfriskande, läckert och med ett inbyggt löfte om sommar.

Estelado Rosé har funnits en kortare tid förut i Systembolagets sortiment och är nu tillbaka med bra distribution i landet. Rekommenderas varmt!

*Stora delar av texten är tagen från bloggposten jag skrev vid mitt besök hos producenten för två år sedan.

Den 1:a mars ska ni hänga på låset* på Systembolaget! Då rear nämligen importören Handpicked Wines ut sitt vin Delinea 300 till ett fullständigt absurt pris.

Delinea 300 är en pinot noir från Willamette Valley i Oregon som jag skrev om när årgång 2009 kom och försvann. Då var vinet ett superfynd till ett nästintill obegripligt lågt pris med tanke på druva och ursprung. Följande årgång var inte fullt lika bra men fortfarande helt ok till priset. Årgång 2011 som nu säljs ut efter att vinet avlistas ur sortimentet är enligt uppgift en bra årgång och producenten är fortfarande en av de bästa i Oregon.

Håll i er nu! Vinet säljs från den 1/3 ut för…*trumvirvel*…49 kronor! Ja ni läste rätt. Fyrtionio kronor skattat och klart. Det är halva priset. Billigare kan det inte bli. Anledningen är att importören står med ett stort överlager som måste säljas av. Även om du inte skulle gilla vinet så bör du köpa en låda till coq au vin eller till sangria i sommar.

Läs mer om vinet här nedanför.

När du ända håller på att fylla upp vinlagret så finns åter Dão Casal Mor från Portugal att få tag på till löjliga priset 51 kronor.

*Nu är ju 1:e mars en söndag så det är lite onödigt att rycka i dörren på Systembolaget. Däremot kan ni lägga en beställning via nätet. Delinea ligger nämligen i beställningssortimentet.