Det börjar surras mycket kring svenska viner. Vinskribenterna har fått upp ögonen för dem, Systembolaget börjar bli aktiva och många restauranger plockar upp dem på sina vinlistor.

Jag har följt utvecklingen under många år och kan konstatera att kvalitetsutvecklingen nu går snabbt efter en ganska tveksam start. Tyvärr lär årgång 2017 bli en rejäl besvikelse.

Vid ett studiebesök på Skepparps Vingård med eleverna på sommelierutbildningen utsattes vi för en avslöjande provning. Fyra vita viner hade hällts upp helt blint, tre namngivna svenska samt det vita fatjästa och fatlagrade bordeauxvinet  Château de Rochemorin. Eftersom jag väl känner till det franska vinet så tänkte jag att det skulle bli en lätt match. Trodde jag.

Första vinet plockade jag direkt som Skepparps Grand Prix Solaris då det inte har någon fatkaraktär och är präglat av en tydlig ”svensk syra”. Sedan blev det genast lite knepigare. Med uteslutningsmetoden petade jag in vin nummer två som Pegasus Original. De två sista vinerna, varav det svenska var Klagshamn Ego, var riktigt knepiga att skilja åt. Jag fick verkligen fokusera för att hitta karaktären av sauvignon blanc för att identifiera bordeauxvinet. Tur för min självkänsla så satte jag alla vinerna. Majoriteten av eleverna plockade dock ut Klagshamns Ego som franskt.

Ett förvånande resultatet och en stor prestigevinst för svenskt vin.

I boken VIN – vinets grunder har jag skrivit ett kapitel om svenskt vin.

Nytt kapitel om ”min egen Bordeaux” som jag skrivit utförligt om här.

Sex stycken pallar av 2015 Château Haut-Landon har rullat iväg under sommaren och utan förvarning var det plötsligt dags för årgångsbyte. Med knappa året på nacken är det självklart ett mycket ungt och mer outvecklat vin med lite kantighet. Men här finns bra längd och samma struktur som i förra årgången med mjuka tanniner, friska syror och pigg bärighet av blåbär och jordgubb samt en lite djupare ton av mörk kakao. Ge vinet ett halvår på flaska så kommer mer av det djup och komplexitet som finns 2015. Fortfarande ett fynd i min bok.

Trots att vinet just har släppts har det redan fått utmärkelser som ”Gold medal Concours International de Lyon 2017”, ”Bronze medal Concours Régional des Vins du Sud-Ouest (Castelsarrasin) 2017” samt ”Gold medal Concours Mondial des Féminalise 2017”. Sistnämnda vinbedömning hade jag missat. Concours Mondial des Féminalise är en stor genomgång av viner där 850 kvinnliga vinprovare från branschen provar 4550 viner.

2016 Château Haut-Landon finns att beställa och nu levereras den åter i trälåda om du beställer sex flaskor (så långt lagret räcker).

Om du inte kan vänta på att vinet utvecklas i flaska så lufta gärna i karaff en stund och servera i bordeauxglasen från Spiegelau. Vinet lyfter ytterligare ett snäpp.

Jag vet inte hur många gånger och i hur många sammanhang jag tjatat om hur mycket bra röda bordeauxer i budgetklass det finns. I regionens enorma produktion hittar man många av världens största viner till höga priser men också en flodvåg av riktigt trist billigt rödtjut. Men det finns också mycket njutbart, spännande, personligt och prisvärt i spannet 80-120 kronor. Tyvärr verkar varken Systembolaget eller merparten av importörena förstått detta.

När jag nyligen konsulterade för Skepparps Vingård för att hitta viner till deras lilla vinimport stötte jag på ett riktigt fynd. Systembolaget visade sig helt kallsinnigt till vinet (nja, de undrade om det inte fanns på bag-in-box) så jag propsade på att Skepparp skulle lista det i beställningssortimentet istället. Kanske det ändå skulle finnas en efterfrågan hos svenska konsumenter? Så nu står det några pallar 2015 Château Haut-Landon och väntar på att beställas.

Vad är då 2015 Château Haut-Landon för ett vin? Det är en ”enkel” Bordeaux Supérieur som domineras av merlot (85%) kompletterad av cabernet sauvignon. Odlingen drivs på ett hållbart sätt (lutte raisonnée) och vinifieringen är traditionell helt utan justering av musten och inga tillsatser eller beredningsmedel förutom svavel och odlad jäst (inget för Uppdrag Granskning att se här). Vinet har lagrats 12 månader på ekfat av varierande ålder.

2015 Château Haut-Landon är en rak, ärlig och välgjord vardagsbordeaux som inte skäms för sig om den serveras på en bättre middag. Den är inte sött inställsam utan har en tydlig karaktär av ursprunget. Elegant, mjuk med diskret fatton och driven av ung mörk frukt och bärighet idag kan den utvecklas till större komplexitet i källaren  under minst 3-4 år. En liten men seriös Bordeaux.

Skippa säljsnacket! Vad kostar detta underverk då?  Tyvärr måste det säljas för hela 89 kronor flaskan. Det är faktiskt det billigaste röda bordeauxvinet på Systembolagets listor idag (om man inte räknar trista och snipiga Château Lavison). De första 200 beställningarna på 6 flaskor levereras i klassiska trälådor som på bilden. 534 kronor för sex flaskor bra bordeaux! Vad är det att tveka om? Beställ gärna en flaska och prova, men du kommer undra varför du inte tog hela lådan. Det har nu kommit en ny årgång,

Även om jag varit med om att få vinet till Sverige så tjänar jag inte en extra krona på försäljningen. Jag har bara satt min prestige på spel. Kanske är det bara jag som gillar vinet? Hoppas inte det.

Om du inte litar på mig så har 2015 Château Haut-Landon tilldelats Médaille d’Or Lyon 2016, Médaille d’Or Gilbert et Gaillard,  2016 Médaille d’Or Citadelle du Vin och 2016 1 étoile au guide Hachette.

Ännu bättre är kanske att lyssna på vår världsmästarsommelier Andreas Larsson som gav vinet hela 88 poäng av 100 när han provade vinet blint. Han tror ännu mer på vinet än jag. Ha tycker det kan lagras 4-6 år!

Very youthful appearance. Dark purple, dark ruby, with a purple hue, I would say. The nose is intense, very generous fruit here, high ripeness with dark plum, fresh dark berry fruit. Discreet oak if any. Just a slight hint of vanilla, some mild spiciness. A hint of tobacco leaf. Generous palate, nicely rounded there, with ripe dark fruit. Quite a lot of extract. Ripe tannin there, giving an almost powder feeling on the palate with some hints of coco bean. Attractive dark juicy fruit and a long finish. Polished and rounded. Still very youthful but I find it attractive for its direct fruitiness and generosity. It should certainly have the structure for another four to six years in a good cellar.

Jag lämnar ingen egen detaljerad beskrivning för jag tycker att Andreas provningsanalys är heltäckande. Det här är vinet jag kommer dricka mycket själv av i sommar. Lyfter både pizzan, den grillade grishalsen och ostbrickan.

Lufta gärna i karaff en stund och servera i bordeauxglasen från Spiegelau. Vinet lyfter ytterligare ett snäpp.

Sommaren är här! Äntligen! Varma, lata sommereftermiddagar i hammocken är som gjord för en snusstor, lätt och uppfriskande sherry.

Nytt i Systembolagets sortiment är Alegria Manzanilla Superior från Williams & Humbert. Som den mesta sherry så är den alldeles för billig. En halvflaska kostar 59 kronor och då får du ett stort litet vin. Alternativt kan du lägga pengarna på en latte och en halv muffin på Espresso House.

Som av en händelse är det på dagen tre år sedan jag besökte den enorma bodegan Williams & Humbert i Jerez. Precis som mina noteringar från besöket beskriver så är detta vin elegant och ovanligt friskt med tydliga citrustoner och en liten pepprighet. Ganska snäll i sin karaktär och därför perfekt för den som inte provat detta stora karaktärsvin tidigare. Manzanilla är samma typ av vin som en fino, det vill säga en ljus, lätt, mycket torr sherry som utvecklats under flera år under ett skyddande jästtäcke (flor) som ger vinet sin speciella karaktär och jästighet. Skillnaden mellan en manzanilla och en fino är att manzanilla lagras i hamnstaden Sanlúcar de Barrameda där temperaturen är svalare och jämnare och jästtäcket tjockare och mer aktivt. Men även för en sheeryälskare som jag så är det mycket svårt att skilja dem åt.

Köp hem en flaska, kyl den väl och njut som aperitif, till skaldjur eller till små smakrika tapas. Drick ur vitvinsglas eller ur mina favoritglas för sherry (som egentligen är till whisky).

Läs mer om sherry här.

Besökte idag Nordic Sea Winery i Simrishamn för diverse provningar och lunch. I ärlighetens namn var det lunchen som fick mig dit för restaurangen är alldeles utmärkt och värd ett besök om ni är i krokarna.

Bäst på provningen innan lunch var utan tvekan 2016 Crudo Prosecco. Jag är personligen inte någon större entusiast av dessa fruktiga, bubblande viner från Veneto. Det spelar mindre roll för prosecco säljer som smör och efterfrågan är så stor att man har svårt att producera i tillräcklig mängd. Det har fört med sig stigande priser samtidigt som mycket prosecco är ganska enkel med tydlig sötma och ofta med en mindre trevlig tuttifrutti-/piggelinkaraktär. Crudo kommer från den intressanta producenten Corvezzo i Treviso som jag besökte häromåret och vinet buteljimporteras till skillnad från det mesta från Nordic Sea Winery som annars kommer med tankbil.

Vinet är helt torrt i fruktig, fräsch stil med fin, tät mousse. Snudd på elegant med massor av citrozest, melon, lime, konserverade päron och gröna äpplen och lång eftersmak. Perfekt till sallader med vårprimörer eller till en klassisk räkmacka. Ett riktigt proseccofynd för endast 82 kronor.

Jag har tidigare provat de vita och rosa syskonvinerna som också pryds av en bläckfisk. Det vita har jag omvärderat sedan sist och tycker är riktigt trevligt och personligt.

Perfekta glas att njuta prosecco ur.

Jag hade turen att få spendera årets allra första skälvande dagar på Ästad Vingård och hålla en tvådagars vinutbildning för sexton personer ur deras personal. Jag besökte gården första gången för drygt fyra år sedan och har därefter varit där otaliga gånger då jag föreläste under den årslånga sommelierutbildningen för deras personal. Nu var det ungefär ett år sedan jag var där senast och mycket hade hänt. Ästad är ett imponerande ställe där det alltid är något nytt på gång. I samband med att jag var där sattes första spadtaget för det nya hotellet som kommer att bli något alldeles spektakulärt.

Mest spännande var dock att få prova några av gårdens viner som nu börjat hitta sin form och uttryck. Inriktningen är mousserande viner på druvan solaris och framställda enligt den traditionella metoden med en andra jäsning på flaskan. De två mousserande jag provade var båda av årgång 2014. Det första vi provade var baserat på vin som lagrats en tid på nya ekfat och sedan fått vila på jästfällningen i 12 månader. Rent, snyggt och helt torrt med en mycket hög och frisk syra. Det påtagliga intrycket var en intensiv karaktär av mogen limefrukt och mycket tydlig rostad ekfatskaraktär. Fortfarande lite yvigt och rufsigt i stilen men med lite mer tid på flaska så kan det bli mycket bra.

Bubbel nummer två var baserat på samma grundvin men utan fatlagring. Här var karaktären mer åt gul, mogen frukt och den friska syran mer balanserad tack vare en dos sötma. Riktigt snyggt, trevlig och njutbart. Satt och smuttade på det länge och det uppvisade inga skavanker.

Sist ut det halvtorra 2015 Solaris som var baserat på pressviner, det vill säga de viner som inte platsade i bubblet. Fruktigt, frisk, lite rustikt och enkelt men samtidigt riktigt trevligt i sin lite framfusiga stil. Mycket bra matvin visade det sig nästa dag när vi på vinkursen använde det vid smaklaborationer.

Det är många svenska vinproducenter som satsar på mousserande vin så det bubblar och jäser på många håll i södra Sverige. Ästad är viner är för tillfället de jag håller högst. Väl värt ett besök i de halländska skogarna för både vin, mat och spaupplevelser.

Jag har några enkla grundregler jag försöker hålla mig till när jag bloggar om vin. Om det är ett vin jag tycker är bra, som levererar mycket upplevelse i förhållande till priset och som jag själv gärna köper och dricker så hissar jag det. Om vinet är mediokert eller bara ointressant så skriver jag inte om det. Om det är ett riktigt dåligt vin som är en storsäljare eller kommer från en stor och/eller inflytelserik producent så tvekar jag inte att dissa det till allmän varning.

Med detta sagt kommer jag nu att varna för två viner som finns i Systembolagets beställningssortiment och som har ett känt namn associerat till sig. Inte utan att jag så här på juldagen känner mig som en blandning av Grinchen och Scrooge.

Jag blev jätteglad när jag såg att Petter Alexis släppt en finosherry och en tawnyport under sitt eget namn. Petter har visat ett genuint vinintresse genom att framgångsrikt tagit en sommelierexamen och skrivit en bok tillsammans med Alf Tumble. Bland annat. Extra kul därför att han lyfter fram starkviner. Hans portugisiska röda vin är riktigt trevligt och det söta mousserande vinet med hans namn har jag tidigare hissat. Inga vanliga kändisviner med andra ord. Jag hade därför vissa förväntningar när jag beställde ”jullådan” med en flaska av varje.

Lådan anlände med halvflaskan fino och portvinet som kom i en snyggt designad presentask och tappad på en läcker, gammaldags flaska som påminde om en traditionell karaff. Riktigt snyggt. Portvinet ställde jag undan till julens begivenheter men finon kylde jag direkt som den sherryälskare jag är. Sherryflaskan var inte lika elegant presenterad som portvinet. Lite mer åt supermarketsherry. Tyvärr speglade utsidan väldigt väl vinets kvalitet. Eller rättare sagt vinet var sämre än utanverket. Klumpig, rå smak med en besk eftersmak. Kanske den sämsta finon jag provat. Då ska man ta med i beräkningen att den dessutom prismässigt ligger i de övre skiktet. Jag avskrev det hela som ett olycksfall i arbetet.

När lugnet lagt sig på julaftonskvällen så tänkte jag att det var läge att öppna portvinet och smutta lite framför tv:n. Tawny reserve är ju långt ifrån den högsta kvaliteten men kan ändå leverera en bra upplevelse, komplexitet och fina oxiderade toner. Om det är välgjort och från en kvalitetsmedveten producent vill säga. Här hade man tydligen lagt allt på formgivning för i flaskan fanns bara skräp. Enkelt, platt, karamellsött, snudd på syntetiskt och med en kvardröjande bitterhet i den befriande korta eftersmaken. Det var förolämpande dåligt. Snudd på att julstämningen flög all världens väg.

Både portvin och sherry tillhör den typ av klassiska starkviner som byggt sitt rykte på en jämn kvalitet och en hög lägstanivå vilket gör det hela mer förvånande. Jag har svårt att tänka mig att Petter Alexis faktiskt valt ut dessa viner. Jag tror och hoppas att vi helt får skylla på The Wine Team Global AB.

Tröstar mig med en gammal Petter-klassiker med Suzanne Reuter som bonus. Missa inte slutet.

Här kommer mina årliga tips på champagne och mousserande, lätt uppdaterade och redigerade.

Här är allt du behöver veta om inköp, servering och hantering av champagne och mousserande vin inför nyårsfirandet.

Vilken är den bästa champagnen och det vettigaste alternativet bland de mousserande vinerna? Det kanske är den vanligaste frågan när vi närmar oss jul och nyår. Svaret beror på smak, plånbok och vem du frågar. Mina tips utgår helt utifrån vad jag själv tycker är bra, ekonomiskt försvarbart och vad jag utan att skämmas skulle bjuda på. Urvalet är gjort med tanke på att vinerna ska finnas tillgängliga i många butiker.

Bland champagnerna har jag tre säkra kort som levererar. Otroligt prisvärd och samtidigt elegant är Champagne Pannier ”Exact” Extra Brut som funkar till aperitif och entrérätter med skaldjur exempelvis. Kostar precis under tvåhundra kronor men smakar mycket mer. Mycket stram, ung, frisk, elegant och med mycket tydlig mineralkaraktär är 2009 Launois  Blanc de Blancs Grand Cru. Denna karaktärsfulla årgångschampagne från grand cru-byn Le Mesnil sur Oger är  40 kronor billigare än årgångslösa standardskumpan Moët & Chandon som du bör undvika. Vilken annan champagne du väljer kommer förmodligen att vara bättre. I den kraftfulla, smakrika och mogna stilen vinner alltid Bollinger Special Cuvée Brut. Lite dyrare än de andra men värd varenda krona. 

Som alternativ till champagne är crémant från Frankrike ganska svårslaget. Clotilde Davenne Brut Extra är en av de bästa och är väldigt lik en elegant, frisk champagne i stilen. Fernand Engel Crémant d’Alsace är också utmärkt men lite rikare och brödigare i stilen.

Sydafrikanskt mousserande vin gjort på den traditionella metoden kallas cap classique och levererar mycket bra kvalitet för liten peng. Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir kostar precis under hundralappen och kan varmt rekommenderas.

Cava ska vi absolut inte glömma bort i sammanhanget. Tillverkad på samma sätt som både champagne, crémant och cap classique men på andra druvor och i annan stil. Ekologiska Vilarnau Brut Nature i torr, fruktig stil har jag skrivit om här och är ett riktigt fynd för 79 kronor. Cava Blanc de Noirs 1+1=3  är ytterligare en utmärkt cava i smakrikare och mer komplex stil.

Servering och Hantering. För många, allt för många, är nyårsafton den gång på året man dricker champagne. Eftersom osäkerheten är stor och champagneservering inte ingår i grundskolans läroplan (ännu) så kommer här lite goda råd.

• Champagne eller mousserande? Det är stor skillnad på champagne och mousserande viner från andra ursprung. Även den okunnige känner kvalitetsskillnaden vid jämförande provning. Tro mig. Jag har oräkneliga champagneprovningar med nybörjare bakom mig. Sedan är det en annan fråga om man tycker att skillnaden är värd pengarna. 79 kronor eller 269? Men är ni ett sällskap på sex personer så kostar ett glas champagne inte mer än 40 kronor. Det kan det väl vara värt ändå?
• Kyl inte champagnen för hårt. Kylskåpskallt (cirka +4°) är i kallaste laget. Ta ut champagnen en stund innan den ska serveras. Champagnekylare med is är inte att rekommendera. Om champagnen får stå för länge blir den så kall att aromerna helt ”fryser inne”. Fyll istället kylaren med kallt vatten så håller vinet sin temperatur.
• Öppna med försiktighet. Se till att inte flaskan har skakats innan den ska öppnas. Låt flaskan stå på ett stadigt underlag. Ta bort folien, greppa om flaskhalsen med tummen över korken och lossa grimman. Ta inte bort grimman! Ståltråden hjälper till att ge ett bra grepp om den lite glatta korken. Ta ett stadigt grepp om korken och grimman och håll om bottnen på flaskan. Se till att ingen står i vägen. Vrid på flaskan och känn hur korken genast släpper sitt grepp. Håll emot och lått korken sakta arbeta sig upp med hjälp av trycket. Vicka lite på korken för att hjälpa till. Det ska bara pysa lite lätt när korken åker ur.
• Sabrera. Om du vill briljera så kan du alltid sabrera. Både sabel och instruktionsfilm hittar du här.
• Glas. De höga smala ”flöjtglasen” som bäst bevarar bubblorna har utvecklats och moderna champagneglas liknar smala vitvinsglas som ger aromerna möjlighet att utvecklas. Coupeglasen har nyligen fått en obegriplig renässans. Avstå! Både aromer och kolsyra sticker iväg fort som attan. Ett riktigt champagneglas ska också ha en lite ojämnhet längst ned i kupan där en stilig bubbelpelare kan bildas. Har du köpt billiga champagneglas kan du fixa detta genom att raspa lite lätt med en syll eller spetsig kniv.
• Hälla upp. Det skummar lätt över när man häller upp champagne. Om du ska servera många gäster kan du förbereda lite. Häll upp några centiliter champagne i varje glas. När du sedan serverar skummar det inte lika mycket och du slipper spill och söl.
• Spara inte det bästa till sist. Håll inte på champagnen till tolvslaget, då är smaklökarna med största sannolikhet fördärvade. Servera champagnen som välkomstdrink eller till förrätten. Till fyrverkerierna duger det gott med ett enklare mousserande.
• Överbliven champagne. Om det, mot förmodan, skulle bli champagne över så gör du en tuss av hushållspapper och stoppar ner i flaskhalsen. Ställ sedan flaskan kallt. En halvfull flaska klarar sig ett par dygn på detta sätt. Alternativt använder du en champagnestopper. Champagne smakar faktiskt ofta bättre när en del av bubblorna försvunnit. Enklare mousserande viner håller inte lika bra och blir snabbt avslagna. Att sätta en tesked i flaskhalsen är en myt som avlivats.
• Viktigast av allt! Drick och njut!

Här är bubblet du ska köpa istället för det bedrövliga Chapel Hill. Det kostar förvisso 12 kronor mer, men då får du och andra sidan ett välgjort, ekologiskt och riktigt bra vin och slipper den beska eftersmaken. Ingenting att fundera på.

Vilarnau Brut Nature Organic produceras av Vilarnau som jag besökte för några år sedan. Jag har provat deras viner ett antal gånger och slagits av hur rena och eleganta de är. Detta vin, som kommit som nyhet i samtliga butiker, är inget undantag. Frisk syra, lime, citron och en lite fet persikofrukt och fin mousse. Lång, torr och lite stram eftersmak. Vinet har lagrats mer än 18 månader på jästfällningen flaskan, vilket är dubbelt så lång tid som krävs för en cava, och det känns på fylligheten och den brödiga jästtonen. Riktigt läckert och ett fynd!

Det här kan du smutta på under jul-, nyårs- och trettonhelgen och till och med under fattiga januari och februari och känna dig budgetlyxig. Inget mer tankjäst och bittert ungerskt bubbel.

Unna dig ett bra champagneglas så smakar vinet ännu bättre.