Barone Ricasoli är Italiens äldsta vinproducent med en snart 900-årig historia. Familjen är dessutom en av de främsta och mest pålitliga firmorna i Toskana.

Deras chianti classico Brolio är en trotjänare på utbildningen där den i olika sammanhang får representera fylliga, kraftfulla och strama viner med mycket strävhet. Mycket vin för 115 kronor. Även Rocca Guicciarda som är en av deras chianti classico riserva har jag skrivit positivt om tidigare. Att det nu även finns en alldeles vanlig, enkel chianti med namnet Chianti del Barone Ricasoli hade jag missat. Rak, enkel, saftig, frisk och bärig chinati som gjord till det kallskurna, pizzan, buffén eller…ja…det mesta. Inga kanter, ingen störande ek. Bara okomplicerat och trevligt.

Ganska ljus, rubinröd färg. Ganska liten och enkel doft av röda körsbär, torkade örter och ett drag av salmiak. Medelfyllig, bärig, mjuk och mycket frisk smak av röda körsbär, röda vinbär, lakrits, örter. Ganska lång eftersmak med bra balans och en liten åtstramande kärvhet.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också?Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Häromkvällen öppnade vi ett vin som var helt odrickbart. Den märkligt marmeladiga frukten, syntetiska vaniljtonen och illa dolda sötman skulle däremot passa utmärkt som bas till en glasspinne. Sagt och gjort.

Jag saknade isglassformar så det fick bli små kaffemuggar och omrörningspinnar i plast som jag tiggde till mig på kvarterskrogen. Pinnarna var för veka och en platt form på glassen hade passat bättre. Smaken var det dock inget fel på. Massor med djup chokladsmak, måttlig sötma och en intressant smakbrytning från rödvinet.

Sjud 2,5 dl rött vin och 2 msk dadelsirap (vanlig sirap eller honung funkar också) utan lock i 10-15 minuter. Vispa ned 150 g mörk choklad som du hackat. Blanda i 3 dl mjölk och häll i glassformar. Ställ i frys över natten. Klart.

Säger man ”rioja” så tänker de flesta på rött vin. Visserligen är det mesta rött även om det produceras en del rosé och vitt. Tyvärr har de vita vinerna hamnat ordentligt i bakvattnet. Det är synd för det finns en del mycket intressant. Bland annat är det spännande att prova viner av ren viura (macabeo) som klarar både fathantering och lång flasklagring förvånansvärt bra. I höstas fick jag prova en 30-årig viura hos Federico Paternina som var helt lysande. Fullt så gammalt är inte detta vin.

2002 Viña Gravonia kommer från producenten R López de Heredia Viña Tondonia som är kända för sina viner som släpps först efter mycket lång lagring. López de Heredia är speciella då hela anläggningen är som ett levande vinmuseum vilket återspeglar sig i vinernas mycket traditionella stil. Viña Gravonia har fatlagrats fyra år och skulle med råge kunna kallas gran reserva men är betecknad som crianza. Det är ett speciellt och kraftfullt vitt vin med struktur och fyllighet som ett rött vin.

Medeldjup, gyllengul färg. Stor, utvecklad doft av apelsinmarmelad, mogen citrus, torkade örter, läder, svamp, rostade hasselnötter och höstlöv. Torr, fyllig, ännu mycket frisk smak av läder, nötter, röda äpplen, mogen citrus, ek, vanilj och med en tydlig ekstruktur. Lång, komplex och ganska intensiv eftersmak.

Bra fråga. Man kan ju tro att jag inte gör annat än lagar mat, äter mat och dricker vin och annat gott. Faktiskt är det inte helt långt borta från sanningen.

Förutom att jag lägger åtskilliga timmar på bloggen (ett inlägg om dagen tar sin tid) så arbetar jag heltid med dryckesutbildningar och provningar. Tillsammans med min kollega driver jag Gustibus Wine & Spirit Academy i Malmö där den huvudsakliga verksamheten är sommelierutbildningen på två terminer. Men vi har också 2-dagarskurser samt kvällsprovningar som Bordeaux, Bourgogne, Whisky, Champagne och Vin & Mat. Som om inte det räcker så blir det en hel del provningar för föreningar, företag och privatpersoner också. Bland annat.

Sen är det förstås sådant som planering, glasdiskning, tomglashantering, toalettstädning, administration, pluggande och annat. Men det är i alla fall världens bästa jobb.

Så nu vet ni lite mer om vad jag gör när jag inte bloggar,

(När jag har lite tid över slappnar jag av med att röja runt på loppisar och hitta grejer till Kära Hustruns butik)

Jag hade förmånen att få besöka cavaproducenten Recaredo för två år sedan. De räknas som en av de absolut främsta i Spanien, odlar helt ekologiskt och arbetar enbart enligt gamla traditioner och tekniker.

Förutom det mycket noggranna arbetet i vingårdarna och med de gamla vinstockarna så fortsätter det manuella arbetet i källaren. Vinerna lagras mycket svalt på sin jästfällning mellan 40 och 100 månader. Lagringen sker inte under kronkapsyl utan med naturkork som hålls fast med en metallklammer (agraff). Därefter skakas och vrids buteljerna för hand (riddlas) dagligen under en månads tid för att flytta jästen till flaskhalsen. Avlägsnandet av jästen (degorgering) sker också helt manuellt och man fryser inte ens flaskhalsen och varje flaska och kontrolleras så att den inte blivit korkdefekt.

Efter ett tips från mig finns sedan en tid några av vinerna att få tag på i Sverige och jag fick häromdagen tre flaskor av importören att prova.  Började med de två olika årgångarna av Gran Reserva Brut Nature varav 2007 finns tillgänglig hos importören Invinitum. Även om de legat länge på jästfällningen (42 respektive 49 månader) så finns där nästan inget av de brödiga och nötiga toner man brukar hitta. Intressant att se hur stor skillnad det är mellan årgångarna i arombilden. Gemensamt för de båda var dock att när bubblorna börjat vika undan så avslöjades två riktigt bra stilla viner. Ett säkert tecken på kvalitet. De kostar som en billig champagne men smakar mycket mer.

2007 Gran Reserva Brut Nature. Mycket ljust gul och mycket fina, små bubblor. Medelstor, ren doft met tydlig karaktär av citronzest och lime, vit persika, liten rökighet och tydlig mineralitet  som påminner om grålera och en sakeliknande riskaraktär. Knastertorr, frisk smak, fina mousse, rik, mogen fruktighet, lime, persika, grönt sommaräpple och en lång elegant och balanserad eftersmak med stram mineralitet.

2006 Gran Reserva Brut Nature. Mycket ljust gul och mycket fina, små bubblor. Något dämpad doft av citrus, smultron, apelsin, smörkola, honung men med samma rökighet och mineralton som i det förra vinet. Helt torr smak men rikare frukt, friskare syra och en bredare anslagen smak, massor med citrus som citron, mandarin, apelsin samt ett drag av smultron. Mycket lång, rik, komplex eftersmak med stram mineralitet.

Den här trevliga rosén från Chile är det nog många som missar på grund av den lite trista bruna buteljen som döljer den läckra färgen. Det är synd. Här är ett vin som inte guppar i hallonblaskfloden utan är mer matorienterat. Lite oväntat för en chilenare med prislappen 79 kronor.

2011 Volcanes Pinot Noir Rosé har en blekrosa gärg som nästan drar mot orange. Doften är karaktärsfull med toner av rönnbär, smultron, hjortron, örter och en liten stallighet som ger ett uns komplexitet. Smaken är torr, mycket frisk med en liten fet fruktighet, massor med hjortron och rönnbär och en bra längd på eftersmaken där det hänger kvar en aptitretande beska som gör att vinet påminner om sydfransk rosé.

Jag blev imponerad av de mousserande vinerna i höstas när jag provade igenom en hel del men sedan dess har jag tyvärr inte provat några. Passade därför på att rätta till det när jag provianterade vin till en vecka på landet.

Graham Beck Brut är som alla sydafrikanska viner märkta ”méthode cap classique” framställd på samma sätt som champagne och dessutom av de två viktigaste, klassiska druvorna chardonnay och pinot noir. Resultatet är riktigt bra med karaktär kombinerat med lite inställlsam frukt. För 99 spänn är det inget snack om saken. Köp en flaska och prova!

Nästan halmgul färg. Stor doft av vispad grädde, gula äpplen, rök, rostade hasselnötter, popcorn och jäst. Torr, frisk syra, medelfyllig smak med rik, gul och mogen fruktighet, rostade toner, nötter, apelsin och mjölkchoklad samt en lång, stram och mineralig eftersmak med en antydan till fruktsötma.

Inför den lilla semestern på Österlen bunkrade jag upp med lite billigare viner och öl då jag skulle befinna mig minst två mil från närmsta Systembolag som dessutom har kroniskt dåligt sortiment och tomt på hyllorna i semestertider (skäms på er!).

Bland annat fick röda 2011 Château Gratien från Saumur-Champigny i Loire följa med. Ett riktigt charmigt vin med lätt färgsättning och en ganska stor doft av röda bär, peppar, tomatblad och massor av färska kantareller. Lätt, mjuk, slank och bärig smak av körsbär, röda vinbär samt örtighet och med sprittande syra. Trevligt åtstramande avslut med bra längd. Aptitretande, läskande, opretentiöst men med en hel del karaktär för futtiga 89 kronor. Passade som hand i handske till ryggbiffen.

Man får verkligen passa på de där sällsynta svenska sommardagarna när nästan inget annat passar än en immig kanna med sangria. En sådan dag var det igår.

Klassisk sangria görs ju på rött vin men vad är det som hindrar att man gör den på vitt? Inget. Dessutom är det ju många som får huvudvärk av rött och vit sangria lämnar inga fläckar på ljusa sommarkläder. Jag lekte med ett enkelt vin av sauvignon blanc och adderade frukt och bär som man ofta hittar i druvans karaktär. Vill du göra en variant på chardonnay istället kan du använda gula äpplen, ananas, honungsmelon, citron och persika tillexempel.

Koka upp en sockerlag och låt svalna. Frys in is och kyl vitt torrt vin (gärna sauvignon blanc men vilket enkelt vin som helst funkar) och Indian Tonic. Klyfta lime, citron och grönt äpple. Skala och skiva kiwi och dela en näve krusbär.  Släng ner frukt, bär, lite citronmeliss (har du tillgång till svartvinbärsblad är det ännu bättre) plus hallon eller jordgubbar för färg och somrighet, i en stor bringare tillsamman med rikligt med is. Slå på sockerlag efter smak. Slå över 50/50 av vin och läsk. Det tar snabbt slut men då fyller du bara på med mer is, vin och tonic.

Här är ett recept på vanlig sangria.

Château Rollan de By är ett slott i hjärtat av det klassiska Bordeaux som verkligen ligger i framkant: modern stil, hög jämn kvalitet och samtidigt en sansad prisbild. Jag har tidigare skrivit om 2005 Château Rollan de By som är en cru bourgeois och beskrev det då så här:

Djup blåröd färg. Stor, fruktig, mörka bär, svarta vinbär, ceder, kaffe, laktrits, mynta, sot. Fyllig, mycket fruktig, silkiga tanniner, bra syra, svarta vinbär, hallon, mörka körsbär, kaffe, tobak, lakrits. Lång, fruktig och balanserad eftersmak med elgant avslut. Snyggt, modernt och mycket bra till pengen!

För 250 kronor ger ovanstående verkligt mycket vin och karaktär för pengen. Men till vardags är det ändå en hel del att lägga på en flaska. Då är det läge att satsa på 2009 La Demoiselle de By som är ett enklare vin från samma egendom som kostar i sammanhanget mycket blygsamma 99 kronor. Enda kruxet är att vinet ligger på beställningssortimentet, men det är väl värt att vänta på några dagar.

Medeldjup, klart blåröd färg. Ganska stor, tydligt bärig doft av röda körsbär, röda vinbär, plommon, lite grönt örtiga inslag och sötlakrits. Medelfyllig, mycket frisk syra, slank fruktighet med bra fokus, röda körsbär, svarta vinbär och tydlig karaktär av sötlakrits och salmiak med liten ton av grön paprika i den långa balanserade eftersmaken. Måttliga tanniner och bra stramhet. Ingen komplexitet men oklanderligt och snyggt och bra bordeauxkaraktär.

Följ bloggen på Facebook!