Detta bildspel kräver JavaScript.

Har du hört talas om Beechworth? Förmodligen inte. Det är ett av Australiens minsta GI (ursprungsområden) och också ett av de yngsta.  Här finns endast ett trettiotal producenter som nästan alla är väldigt små och fokuserade på hantverksmässiga, ekologiskt odlade viner. Snudd på ingen export. Trots det är detta ett område att hålla ögonen på.

Beechworth som vinregion hade med all säkerhet inte ens existerat om det inte vore för att Rick Kinzbrunner på 1980-talet startade Giaconda Winery. Hans kraftfulla chardonnay blev stilbildande och fick snabbt kultstatus. Detta lockade många att köpa billig mark i närheten och starta upp vinprojekt. Nu skulle man kunna tro att alla skulle försöka göra chardonnayviner i samma stil men så blev det lyckligtvis inte.

Regionen har fått namn efter staden Beechworth är en pittoresk guldgrävarstad som ligger i centrum av det mycket lilla området. Landskapet runtomkring är bitvis mycket dramatiskt med en topografi som går från 320 till dryga 1000 meter över havet! Denna höjdskillnad samt de olika skyddande dalarna i det kontinentala inlandsläget gör att det här inryms en nästan ofattbar variation i klimat. Vinmakarna vi mötte jämförde sina olika vingårdar med Bordeaux, Ribera del Duero, Rioja, Champagne och så vidare. På de högre höjderna runt orten Stanley har man ett riktigt svalt klimat där man med ansträngning får chardonnay, pinot noir (perfekt till mousserande viner) och riesling att mogna. Kring Beechworth är det mer tempererat och här hittar vi mycket shiraz medan de lägre altituderna ger ett varmt klimat som passar druvsorter med ursprung från Medelhavet. Till skillnad från de flesta andra Australiensiska vinregioner har man här fyra distinkta årstider.

Lägg till detta en mycket varierad geologi och vi får ett nästan oöverskådligt lapptäcke av olika terroir som ännu är oupptäckta. ”Det växer fortfarande gran på de bästa vinmarkerna” som en vinodlare uttryckte det.

Denna geologiska, topografiska och klimatmässiga variation ger förutsättningar för många olika druvsorter att trivas. Förutom de allerstädes närvarande shiraz och chardonnay hittar vi cabernet sauvignon, petit verdot, pinot noir, riesling, nebbiolo, viognier, sangiovese, gamay, tempranillo, barbera, marsanne, schioppetino, friulano, roussanne pinot grigio med flera. Från denna brokiga skara stiger sangiovese fram som den druva som kanske har den största potentialen i området. Men det lär inte ändra förhållandet med druvmångfald, eller som Julian Castagna uttryckte det; No other region grows so many varities so successfully.

Beechworth är trots sin lilla promilleandel av Australiens vinproduktion klart överrepresenterad när James Halliday bedömer Australiens viner samt i Langton’s vinklassificering. Efter att ha provat ett stort urval på plats kan jag bara hålla med och rekommendera dig att hugga när du ser ett vin från Beechworth. Själv återvänder jag gärna för att hänga med vinmakarna i baren på det gamla guldgrävarhotellet. 

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resan går vidare. Från det subtropiska Hunter Valley till det svalare Canberra.

Hit kom irländaren John Kirk 1971, insåg att här kunde göras bra vin och startade Clonakilla. De flesta andra i Australien fokuserade på den tiden mest på de varmare områdena och såg inte potentialen i Canberra och möjligheten att göra friskare eleganta viner i Europeisk still. Bourgogne och framförallt norra Rhône var en av de stora inspirationskällorna. Shiraz var den viktiga druvan som för så många andra, men man lät den stå för sig själv till skillnad från traditionen att blanda med cabernet sauvignon.

På åttiotalet planterade man viognier för att ha en lite ovanligare sort att göra vitt vin av. Sticklingarna kom på olika vägar från Château Grillet i norra Rhône. Druvan är notoriskt svårodlad och med de små kvantiteterna man fick fram i början kom man på idén att blanda in vitt vin av viognier i det röda vinet av shiraz, på samma sätt som man traditionellt gör i norra Rhône. Det stabiliserar färgen i vinet, gör det mer aromatiskt och friskare. Detta tilltag startade trenden i Canberra med ”Shiraz-Viognier” som spred sig över hela Australien och senare till exempelvis Sydafrika. Idag Håller Clonakilla fast vid blandningen medan fler och fler i Canberra istället blandar riesling med sin shiraz. Idag räknas Clonakilla Shiraz-Viognier in bland Australiens ikoniska viner tillsammans med exempelvis Penfolds Grange.

Vi fick en mycket intressant rundvisning av Tim Kirk (en av Johns sex söner som idag driver verksamheten) med bland annat fatprovning av han favoritprojekt med pinot noir. Därefter en makalös provning med fyra vertikaler (samma vin olika årgångar) som avslutades med sju årgångar av Clonakilla Shiraz-Viognier! Även de mer ärrade provarna bland oss var snudd på mållösa. Provningsanteckningar nedan.

Besöket avslutades med en lunch på verandan med fantastisk mat på lokalproducerade råvaror. Bakom måltiden stod Clonakillas vinmakare Bryan Martin som förutom att vara kock, bakar bröd, odlar grönsaker och skriver kokböcker när han inte sysselsätter sig som jazzpianist. Sa jag att han var väldigt ödmjuk och trevlig också? Till maten serverades ytterligare tio olika viner varav ytterligare två årgångar av Clonakilla Shiraz-Viognier (2002 och 2010).

2017 Clonakilla Riesling. Ljust gul med grön ton. Medelfyllig, torr, mycket frisk syra som balanserar fokuserad citrusfruktighet. Stram, nästan sandig struktur, karaktär av citrus, lime och citrongräs. Bra längd men ännu ung ovh outvecklad.

2006 Clonakilla Riesling. Ljust gyllengul. Stor nyanserad doft av petroleum, lime, mogen citron, honung och jasmin. Torr, medelfyllig, mycket frisk, läng och smakintensiv eftersmak. Fräsch!

2005 Clonakilla Riesling. Ljust gyllengul. Mycket stor, utvecklad doft av tydlig petroleum, grillad citron, Rose’s Lime  och honung. Medelfyllig, torr smak med pigg frisk syra, smak av citrus, lime och honung. Imponerand ungdomlig och balanserad.

2016 Clonakilla Viognier. Medeldjupt citrongul. Ung, nyanserad, parfymerad doft av apelsin, rosenvatten och gul frukt. Fyllig, torr, frisk syra, mycket fruktig men samtidigt elegant. Bra längd nyanserad mogen gul frukt.

2008 Clonakilla Viognier. Ljust gyllene. Stor, komplex doft med rökighet, krita, nötter och gul mogen frukt. Fyllig, torr och smakrik med avrundad syra som balansera den stora kroppen. Nyanserad och lång eftersmak med nötigt avslut.

2016 Clonakilla Hilltop Shiraz. Medeldjupt blåröd. Stor men nyanserat örtig, kryddig och aromatisk, mogna röda och blå bär. Medelfyllig, ung, frisk med luftig rödfruktighet, fina tanniner, elegant och lång eftersmak.

2006 Clonakilla Hilltop Shiraz. Ljust granatfärgad med tegelfärgad kant. Stor, utvecklad, komplex doft av läder, kött, charkuterier, peppar, kanel och något syltig röd bärighet. Lätt, fräsch, nyanserad elegant rödfruktig med avrundade syror och en lång eftersmak med tydliga mognadstoner och kryddighet.

2005 Clonakilla Hilltop Shiraz. Medeldjupt granatröd med något tegel i kanten. Stor, utvecklad, komplex intensiv doft av läder, ceder, charkuterier, kryddor, lite flyktiga syror. Fyllig, mycket fruktig med pirrande frisk syra. Smakrik, elegant och koncentrerad. Imponerande vin som fortfarande har många år kvar med positiv utveckling.

2016 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt blåröd färg. Stor doft med toner av örter, lavendel, ”garrigue”, friska röda bär, kryddpeppar och lufttorkad skinka. Fyllig, mycket frisk och elegant med fokuserad mogen rödfruktighet, aromatiskt örtig och mjuka, mogna tanniner. Ännu mycket ung men med lång elegant eftersmak.

2015 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt rubinröd med blå stick. Medelstor, ung, nyanserat kryddig och aromatisk doft med mogna röda bär och inslag av björnbär. Fyllig, rikt bärfruktig, smakintensiv, aromatisk och lång eftersmak där fina tanniner stannar kvar.

2013 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt granatröd.Stor, djup och mörkfruktig doft med toner av friska röda bär, nyanserat kryddigt aromatisk doft som ännu är något outvecklad. Fyllig, rik, intensiv och koncentrerad smak. Fint strukturerade och luftiga tanniner. Mycket lång, elegant och nynaserat kryddig och fruktig eftersmak. Stort vin!

2009 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt granatröd färg med lite tegel kanten. Stor, bred och nyanserad doft av mogna bär, komplexa aromatisk kryddig aromatik, blodapelsin. Fantastisk parfym! Fyllig med luftiga tanniner, nyanserad och smakintensiv, eukalyptus, kryddor, peppar och lagerblad. Lång rik eftersmak.

2008 Clonakilla Shiraz Viognier. Djupt granatröd. Rik, något eldig doft, viss syltighet och mörkare frukt, kryddighet och diskret parfym.. Fyllig med eleganta syror, fint sandiga tanniner och sammetslen frukt. Bra längd men något gles i avslutet.

2006 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt granatröd med tegelfärgad kant. Stor, nyanserad, komplex och intensivt aromatisk doft med röda mogna bär, eukalyptus, peppar, läder och någon rökighet. Knappt fyllig, elegant, nyanserad med fokuserad röd frukt, friska syror, pudriga tanniner. Mycket lång, nyanserad och silkig eftermak med fin kryddighet.

2005 Clonakilla Shiraz Viognier. Djupt granatröd med lite tegel i kanten. Mycket stor, utvecklad, mogen, nyanserad och komplex doft av läder, kött, chark, animalisk, fint nyanserad kryddighet. Sensuell doft med snudd på erotiska(!) toner. Fyllig, eleganta syror, lång och nyanserad, mjuk smak som helt följer upp den komplexa doften. Ett magiskt bra vin!

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Första området som betades av på resan var Hunter Valley norr om Sydney. Det är Australiens äldsta vinodlingsområde och är kanske det mest säregna.  Området har exempelvis aldrig drabbats av vinlusen och vinet behöver därför inte ympas på resistenta rötter vilket är ganska ovanligt. Här finns också många vingårdar med vinstockar som är en bra bit över hundra år och som fortfarande ger bra skörd.

Klimatet är också ovanligt. Det räknas som subtropiskt, det vill säga mycket varmt och fuktigt, och kring skörden brukar kraftiga regn komma vilket ställer till stora problem. Man har som tur är också ett visst maritimt inflytande vilket ger dimmor som mildrar en del av det intensiva solljuset. Det är så varmt att man endast har sex veckors vintervila för vinstockarna, vilket är på gränsen av vad som behövs. Det är ett besvärligt klimat och Hunter Valley är den region som skördar tidigast, redan från mitten av januari till början av februari. I vissa fall sker skörden redan i december vilket innebär att man ibland kan ha två skördar på ett år.

Man framställer här ett av världens klassiska viner – Hunter Valley Semillon. Det är torra vita viner med en alkoholhalt runt 11%, tydlig, ren fruktkaraktär, mycket hög syra och domineras av aromer av citrusfrukter. Jag hittar ofta petroleum i doften som tillsammans med den höga syran kan förklara varför dessa viner kallades ”Hunter Valley Riesling” förr. Som unga är vinerna svårbegripliga för många då de kan uppfattas som enbart tunna och syrliga. De vinner på många års lagring på flaska och många producenter släpper dem inte förrän de uppnått en ålder på 4-5 år. Då kommer den rika fruktigheten fram, de upplevs fylligare men fortfarande mycket friska och mognadsaromer som  nötter, honung, bivax och rökighet får många att tro att de är fatlagrade. En Hunter Valley Semillon varken jäses eller lagras på ekfat.

Det är druvan semillons förmåga att utveckla aromer innan sockermognaden klar som ger den låga alkoholen och INTE förekomsten av dimmor och regn som det står i de flesta vinböcker. Snarare handlar det om att klimat ger en tidig lövsprickning vilket tidigarelägger skörden under högsommar snarare en under tidig höst.

Att Hunter Valley Semillon verkligen är stora viner råder inget tvivel om. Det innebär inte att man får glömma de röda vinerna av shiraz. I många fall härstammar vinstockarna direkt från sticklingar som hämtades hem av James Busby från berget Hermitage i Rhône. Vinerna motsvarar inte den gängse bilden av australiensisk shiraz. Här blir vinerna elegantare, ljusare, lättare med fin och nyanserad aromatik och slank rödfruktighet. Mer franska i stilen.

Under vårt besök på Tyrrell’s ledsagades vi av legendaren Bruce Tyrrell som är den som idag leder detta familjeföretag som grundades redan 1858. Man är den absolut ledande producenten i området och har satt ribban för hur en Hunter Valley Semillon ska vara. Man är också mycket traditionella även om man har varit trendsättande på flera områden. Bland annat var man de första att sälja en så kallad ”varietal” av chardonnay i Australien. Druvorna kom från världens äldsta vingård med chardonnay, idag 110 år gammal, och startade den massiva flodvåg av ekfatslagrad australiensisk chardonnay som drabbade oss på 1980-talet. Vi fick prova tre årgångar av denna Vat 47 (se nedan)

Tyrrell’s samtliga viner buteljeras sedan 2004 under skruvkork. Med Australiensiska mått är det ganska sent. Man gjorde ett stort test med årgång 1983 då 6000 buteljer semillon försågs med naturkork och lika många förslöts med skruvkapsyl. 10 år senare provades vinerna igen. Bland de med naturkork fanns många fantastiska flaskor medan huvuddelen befann sig i olika stadier av oxidatioon och korkdefekt. Skruvkorksvinerna var alla i perfekt skick med fin buteljmognad. resultatet sammanfattades som ”Corks make great bottles, screw caps make great wines”. Trots detta lyckade experiment dröjde det ytterligare ett decennium innan man gick över till skruvkork. ”Vi är lite traditionella på det viset” som Bruce Tyrrell sa.

Vi fick en mycket pedagogisk provning av deras snudd på ikoniska Vat 1 i en vertikalprovning (sama vin olika årgångar) samt en horisontalprovning (olika vin, samma årgång) av semillon från olika vingårdar. Tydlig uppvisning av hur lagringsbar semmilon är, hur viktig jordmånen är och balansen mellan syran och frukten. Eller som Bruce sammanfattade det ”We’re all about acid, fruit, dirt and ageability!”

2017 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Ganska lite citrusdominerad, liten rökighet, gula plommon, mineralitet. Lätt till medelfyllig, torr, mycket frisk, ung, stram citruskaraktär, mycket bra längd. Torrt avslut.

2012 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Stor, utvecklad doft av krut, rökighet, rostade hasselnötter, toast, aningen petroleum, grillad citron, limezest. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk syra, mogen citron, mineralrökighet, lång smakrik och elegant.

2009 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul.  Medelstor, citronzest, rökighet, krut, petroleum, toast, rökighet. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk med silkig syra,lime, citron, gröna äpplen, lång eftermak med stramt torrt avslut. Kraft och elegans.

2005 Vat 1 Semillon. Medeljup citrongul. Medelstor utvecklad doft av lemoncurd, rökighet, limezest, liten ton av petroleum. Medelfyllig till fyllig, bentorr, hög frisk elegant syra, rik mogen citrusfrukt, nötig, smakrik och mycket lång eftersmak. Imponerande!

2013 Stevens Semillon. Ljust citrongul. Medelstor, lätt rökig, citronzest, krut, lite knuten doft med en ton av petroleum. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk syra, stram lång eftersmak med läskande citronjuice-karaktär. Stram mineralitet.

2013  HVD Semillon   (vingården planterad 1908). Medeljust citrongul. Medelstor lite outvecklad doft av citronzest, krut, omogen persika. Medelfyllig, bentorr, hög frisk syra, rik mogen citrusfrukighet, rökig mineralkaraktär. Lång och rik eftersmak med liten rökighet.

2013 Belford Semillon (vingården platerad 1933). Ljust citrongul. Medelstor doft av mogen citron, apelsinskal, mineralrökighet och koriander(!) och mimosablommor. Fyllig, torr, hög frisk syra, rik citrusfruktighet, vit persika, limezest,

2013 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Ganska stor doft av mogen citron, lime, liten rökighet, ton av petroleum. Medelfyllig, torr, frisk väl avvägd syra citrusfruktig, bra längd och aningen rökig avslutning med någon skalbitterhet.

 

2017 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt citrusgul. Stor doft av omogen gul melon, vita blommor, en liten anstrykning av vanilj, limezest. Nästan fyllig, frisk syra, stor fruktighet av omogen gul melon, vit persika, lång smak med någon bitterhet och limezest.

2013 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt citrusgul. Stor något utvecklad doft av honungsmelon, rostad ton, diskret vanilj, apelsinblom, någon nötighet. Fyllig, lite stram, mycket frisk, apelsin, citrus, rostad karaktär, smakrik och mycket lång eftersmak med aromatisk citruskaraktär.

2015 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt gyllengul med grönt inslag. Stor utvecklad doft med honung, mogen citron, persika, liten rostad ton och en liten antydan till färsk svamp. Fyllig, rik, torr, mycket frisk citrusaromatisk med en nästad sotig rostad karaktär och liten beska i den långa avslutningen.

 

2014 Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd, nästan purpur. Stor, rik, något eldig doft av mogna blå och röda bär, lätt vaniljkaraktär, liten kryddighet. Fyllig, mycket frisk, mogna mörka bär, soltorkade tomater, tydlig kryddighet, avrundade, mogna tanniner, bra längd med mörk fruktighet och någon liten beska.

2011 Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd. Stor, något utvecklad doft av mogna bär, läder, något animalisk, kryddig, örtig och lite vanilj. Fyllig, koncentrerad med en frisk syra som skänker elegans och balans, avrundade tanniner. Mogna mörka bär, kryddig och med en liten svampig, läderton i avslutningen.

2009  Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd. Stor utvecklad, rik doft av läder, svamp, lufttorkad skinka, syltiga mörka bär. Fyllig, smakrik med fint strukturerade tanniner, något torr frukt, röda och mörka bär, svarta vinbär, svamp, kryddor och en mycket lång eftersmak med liten läder ton.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ibland är man särskilt välsignad. Under två veckor kommer jag med buss och flyg kuska runt mellan Australiens vindistrikt. Från Hunter Valley, via Tasmanien till Margaret River. Bland annat. Vi beräknas möta över ett hundratal vinmakare och prova närmare 600 viner. Det kommer också bli en hel del öl. Det blir det gärna Down Under.

Det är andra gången på den stora kontinenten för mig och även andra gången med James Busby Travels. Det är en gruppresa för folk från olika delar av världen och vinbranschen som årligen bjuds in till denna unika resa. Denna gång är det en fördjupningsresa med fokus på småproducenter och nya trender. Hälften av de tolv deltagarna har varit på den ”vanliga” resan tidigare och nu blivit utvalda till denna testresa.

Det ska sägas att dessa resor är något utöver det vanliga. Planerade med själ, hjärta, intelligens och passion av Tim Wildman MW (denna gång i samarbete med Wine Australia). Vi pratar om ett arrangemang där samtliga viner på resan presenteras i förväg i ett exceldokument, gruppens kaffepreferenser sms:as till vinproducenterna, lättsamma aktiviter som skateboard, ”cricket on the beach” och gryningssurfning blandas med djuplodande masterclasses och omfattande provningar. Ett minutiöst sammansatt schema ämnat att få samtliga deltagare att fungera, må bra och kunna tillgodogöra sig detta monster till vinupplevelse. Läs mer om resan här.

Så mycket jag orkar kommer jag att blogga från denna fantastiska rundtur. Uppdateringar även på Instagram.

Men vem är då denne James Busby som gett namn åt reseverksamheten? James kan sägas vara urfadern till den australiensiska vinindustrin. Född i Skottland 1801 och bestämde sig drygt 20 år gammal att emigrera till Australien. Utan några tidigare erfarenheter av vitikultur fick han för sig att innan den långa resan bege sig till Frankrike för att under några månader i vingårdarna lära sig så mycket som möjligt om vinodling han bara kunde. Hans tanke var att anlända till den nya kontinenten med kunskaper som kunde ligga till grund för export till Europa. Tack vare sitt stora engagemang kring vin i sitt nya hemland fick han 30 år gammal i uppdrag av regeringen i New South Wales att resa tillbaka till Europa för att hämta hem sticklingar. Under hösten 1831 reste han runt mellan vingårdar i Spanien och Frankrike och samlade på sig 650 olika sorter. 362 av sticklingarna överlevde den långa resan och planterades i Sydneys botaniska trädgård. En kopia av odlingen skapades på James Busbys egen egendom i Hunter Valley. Därifrån spreds de över Australien och de sorter vi hittar idag kan i de flesta fall härledas till James Busbys arbete och hans egen odling.

Denna bloggpost får massor med träffar varje jul. Därför repriserar jag den här med uppdaterade vintips för 2017. Vinerna hittar du längst ned.

En vanlig fråga inför julhelgen är om man kan dricka vin till julmaten. Om man nu inte gillar öl, snaps och mumma så är det en högst berättigad fråga.

Det första man bör fråga sig är ”vad är julmat”. Jag utgår ifrån att vi pratar om det traditionella svenska julbordet med sitt överdåd av olika smårätter. Givetvis kan man dricka vin till det. Öl och brännvin är ju egentligen bara en kulturell och traditionell konvention och har faktiskt inte så mycket att göra med huruvida det passar bra till. Tittar man på alla de olika smaker som finns representerade på julbordet så borde man i rimlighetens man fråga sig vilka olika öl och smaksättningar på snapsen man ska välja. Men den frågan hör man sällan.

Man kan givetvis leta upp ett vin som passar bra till sillen, ett annat till det kallskurna och något som går till det småvarma. Men de flesta vill nog ha ett genomgående vin. Julbordet är ju egentligen som vilken buffé som helst och när man väljer vin till en sådan så brukar man söka något som passar temat och som ställer till så lite problem som möjligt.

Sillen kan vara ett problem med sina distinkta söta och ättikssyrliga inläggningar, fast idag är de flesta färdigköpta inläggningar mer åt det söta hållet och ofta krämigt mejeristinna. Skinkan och det kallskurna är ju inget annat än charkuterier med ganska mycket sälta och en del rökiga aromer som också går igen i det småvarma. Mycket av tillbehören har dessutom en tydlig sötma som kan ställa till det med vinet. Personligen hade jag valt en fruktig, smakrik champagne eller annat fruktig mousserande vin  genomgående. Fruktigheten/sötman behövs för att möta de söta och salta smakerna i maten och vinets friska syra och kolsyra bryter av fint mot det feta och mäktiga. Sedan är ju julen årets största högtid och vad är väl festligare än bubblande vin?

Vill man inte ha bubblor i vinet så skulle jag välja ett friskt men fruktigt vitt vin utan fatkaraktär eller ett halvtorrt vin med bra syra. Föredrar man rött vin så bör det vara mjukt och bärigt utan störande eldighet eller bråkiga garvsyror. Varför inte en smakrik rosé med bra fruktighet om man kan skaka av sig den märkliga uppfattningen att blekröda viner hör sommarhalvåret till.

Vinförslagen nedan är gjorda med tanke på att priset ska vara rimligt (inget finlir till julmaten) och att de ska finnas tillgängliga i de flesta av Systembolagets butiker.

Vill du ha vinrelaterade julklappstips så hittar du dem här.

• Bubbelvin

  • Villarnau Brut Nature Organic 85 kr
  • Louis Boillot Brémant de Bourgogne Brut 119 kr
  • Champagne A Viot Brut Tradition 195 kr

  Vitt och fruktigt

  • Cono Sur Gewurztraminer 79 kr
  • Novas Gran Reserva Chardonnay 99 kr
  • Pinot Gris Resérve 99 kr

  Vitt och halvtorrt

  • Dr L Riesling / Tyskland   79 kr
  • Kloster Eberbach Riesling Kabinett / Tyskland   99 kr

  Rött, mjukt och bärigt

  • Piemonte Barbera 99 kr 
  • Irony Pinot Noir 149 kr
  • Beaujolais-Villages / Frankrike   89 kr

  Rosé

  • Les Lauzeraies 115 kr 

Bakom beteckningen cru bourgeois döljer sig kanske de bästa fynden från Bordeaux. Här hittar vi tydlig ursprungskaraktär, komplexitet och personlighet utan att prislappen blir avskräckande.

Till julen är det läge att ha en helgjuten röd bordeaux på lut. Perfekt att korka upp när man vill krypa upp i favoritfåtöljen, lägga upp fötterna, läsa julklappsboken och mumsa på en överbliven ostskalk eller en korvstump.  Som på beställning kommer då 2014 Château Charmail Haut-Médoc som nyhet på Systembolaget.

Vi pratar om en riktigt klassisk bordeaux (druvblandning 50% merlot , 35% cabernet sauvignon , 12% cabernet franc och 3% petit verdot) med djup, struktur och smakrikedom. Massor av mörk frukt som domineras av svarta vinbär, kaffe, tobak, mörk kakao och lite murriga jordtoner. Smaken bjuder på samma mörka frukt men här kommer även syrliga röda bär och kroppen är märkligt nog samtidigt fyllig och slank med en polerad tanninstruktur och förvånsvärd mjukhet. Lång smak där svarta vinbär, tobak, sot och blod rumlar runt. Har du kvar en flaska efter jul kan den sparas på många år eller njutas till nyårsaftonens oxfilé.

I ett riktigt bordeauxglas kommer alla nyanser fram.

Albariño är en druva som varit på modet ett tag nu. Den levererar fantastiska viner från Rias Baixas i spanska Galicien samt från portugisiska Vinho Verde som ligger nästgårds, fast då går druvan under namnet alvarinho. Vinerna är torra och har en hög frisk syra kombinerad med en nästan fet fruktighet. Den kombinationen gör att vinerna fungerar lika bra att dricka på egen hand som att kombinera med många olika typer av mat.

I vinets värld får man sällan vara ensam om sin egen stil och för att bevisa det kommer nu 2016 Left Field Albariño från Gisborne på Nya Zeeland. Man kan fråga sig varför man ska välja en albariño från södra halvklotet. Tja, varför inte. Särskilt som vinet är så bra som det här. Precis som i originalen från Iberiska halvön spelar sprittande syra mot rik fruktighet och en liten aptitretande skalbeska. I näsan tittar vit persika och mogen citrus fram tillsammans med lite vitpeppar. Riktigt trevligt och fungerade förvånansvärt väl till en chicken korma.

Jag njöt vinet ur vitvinsglaset från glasserien Willsberger som blivit min nya favorit. 

Den 3:e och 4:e november går mässan Malmö Vin & Deli av stapeln. Jag och mitt företag Gustibus Wine & Spirit Academy håller i vinprovningsprogrammet som har ”Spanien” som övergripande tema (det finns några provningar på andra teman också). Supertrevlig mässa med många bra utställare och massor av vin och andra godsaker att prova.

Mest populära och fullbokade brukar Vinskolan (fred & lör) och Mat & Vin (fre & lör) vara. På båda kommer vinerna som provas att vara från Spanien. Vill du vara säker på att gå på provningar med mig som föreläsare så ska du välja Spanien (lördag), Rioja (fre & lör) samt Sherry (fredag). Mina provningar kostar endast 100 kr och då provas fem olika viner under en knapp timme. Notera att du måste lösa inträde till mässan för att kunna gå på provningarna.

Bland övriga provningar kan jag verkligen rekommendera Det nya Sydafrika med härliga Maja Berthas!

Jag hoppas vi ses!

Den snygga spanienkartan hittar du hos Vinet & Glaset.

När beslutet skulle tas om ”min bordeaux” skulle tas in till Sverige så provades den blint mot samtliga röda bordeauxer i närliggande prisklasser. Den kom ut som vinnare. Vid det tillfället fanns dock inte Château Haut Brandey, som då precis lanserats, på hyllan då den var slutsåld. Nu hittade jag den och dessutom av samma årgång som Château Haut-Landon. Dags för kraftmätning.

Sedan jag senast provade årgång 2016 av Château Haut-Landon har den på bara knappa två månader redan blivit mer harmonisk med fin liten örtighet, fatkrydda och en slank och mjuk rödfruktighet med bra längd och kakao i eftersmaken.

2016 Château Haut Brandey är klart djupare i färgen men har en betydligt mindre och knuten doft. Vinet är fruktigare och fylligare med mörkare bär men samtidigt lite råare fruktighet och mer strävhet. Känns lite överextraherat.

Slutsatsen är att det är två mycket bra bordeauxer för prisklassen. Vilken man föredrar är en smaksak. Ligger din smak mer åt det slankare, mjukare, mer nyanserade och matorienterade eller föredrar du en mer rustik, fruktig stil med lite bett i tanninerna? Jag vet i alla fall vilken jag väljer. 😉

En snygg inramad bordeauxkarta att studera när du smuttar på rödtjutet kanske?

Detta bildspel kräver JavaScript.

För två veckor sedan återvände jag till Jerez för femte gången. Det var dags för ytterligare en sherryutbildning. Fördjupning och uppfräschning av kunskaperna jag fick för ganska precis åtta år sedan när jag gick utbildningen till ”Sherry Educator” hos Consejo Regulador de Jerez. Denna gång var Gonzalez-Byass värd för den två dagar långa och späckade kursen.

Att få spendera nästan två dagar med den levande legenden och sherrymästaren Antonio Flores var en stor ynnest. Mannen är ett levande uppslagsverk om sherry och har en förmåga att varje gång förvåna en vid provningarna. Utbildningen kallas ”Sherrymaster” och min enfald trodde jag att det syftade på att man skulle bli en sherrymästare. Självklart är det Antonio som åsyftas.

Den första och inledande provningen var den mest givande och bjöd på en pedagogisk resa från det helt nyjästa vinet och dess utveckling åt olika hål under tre decennier. Du kan göra en egen liten version av den hemma. Läs mer nedan.

Antonio slog med en gång fast att ”Sherry är inget enkelt vin, men vad i livet som verkligen är värt besväret är enkelt.” Bara att hålla med.

Därefter beskrev han ”Sherryns 5 pelare”, det vill säga de fem viktigaste parametrarna som gör sherry till just sherry. Helt kort så här:

1. Albariza. Den vita, magra kalkjorden med sin unika förmåga att bevara den sparsamma nederbörden i den heta regionen.
2. Druvorna. Viktigast är den gröna palomino fino som ger de ganska neutrala, lätta, torra vinerna med låg syra och runt 11% alkohol. Ger torr sherry och står för mer 95% av vinerna. Pedro ximénez och moscatel är de två druvor som ger söta viner.
3. Biologisk mognad. När man höjer alkoholhalten i vinet till endast 15% så  bildas ett täcke av jäst i ekfaten  som skyddar vinet från syrets oxidativa effekt. Jästen lever också på näringsämnen i vinet och förändrar vinets karaktär, smak och arom. Vinet blir lätt, ljust och med tydlig karaktär av jästen.
4. Oxidativ mognad. När vinets alkoholhalt höjs till 18% så kan inget jästtäcke bildas och vinet kommer att vara i konstant kontakt med syre. Vinet oxiderar och koncentreras. Vinet blir mörkt, fylligt och med karaktär av nötter och torkad frukt.
5. Solerasystemet. Sherry lagras i stora ekfat fyllda endast till fem sjättedelar. Dessa fat ingår i system av många fat (exempelvis består solerasystemet för Tio Pepe av 21 000 fat). Faten är sorterade i grupper efter vinets ålder. När det äldsta vinet tappas av för buteljering så fylls faten på etappvis med yngre vin. Slutligen fylls faten med de yngsta vinerna på med vin från årets skörd. Detta ger en jämn kvalitet samt distribuerar även näringsämnen genom systemet.

Provningen som följde var en mycket intressant resa genom vinets utveckling via tolv olika viner. En liten del, den kanske mest intressanta kan du återskapa hemma med viner du kan hitta på Systembolaget och beställningssortimentet. Så här kan du uppleva hur vinet Tio Pepe utvecklas under minst trettio år:

Vin 1. Tio Pepe är en finosherry som utvecklats under jästtäcke i ett solerasystem under minst fyra år.Mycket ljust citrongul. Med sin stora, kraftfulla jästiga doft med flyktiga toner av gröna oliver, jäsande vetedeg, mandel, citruszest, brieost, gröna äpplen och lime känner man tydligt inverkan från jästtäcket. Medelfyllig, torr, fruktig smak av citrus, gröna äpplen, kritigt och stramt avslut, viss eldigthet och lång jästig eftersmak.

Vin 2. När Tio Pepe efter fyra år är klar i sitt solerasystem så tappas en del av det av för att sedan fyllas på i ett separat solerasystem för Viña AB Amontillado Seco. Här lagras vinet (Tio Pepe) i ytterligare åtta år. Under denna tid tunnas jästtäcket sakta ut i brist på näringsämen för att slutligen helt försvinna. Vinet börjar oxidera och blir vad man kallar en amontillado – en oxiderad fino. Det får en lätt oxiderad, ren doft av nötter, tydliga jästaromer, brieost, honung och lätt rökighet. Torr, medelfyllig, frisk, lite eldig, smakintensiv, honung, salmiak, kanderade apelsinskal. Lång, intensiv eftersmak med rund munkänsla men med ett skarpt och lite stramt avslut. Man känner tydligt att detta är Tio Pepe med oxidation.

Vin 3. När vinet gått igenom det andra solerasystemet är det tolv år gammalt och flyttas till det slutgiltiga solerasystemet. Här lagras det i ytterligare tjugo år. Resultatet är Del Duque Amontillado VORS 30 Años med medeldjup bärnstens färg. Stor, intensiv, komplex och utvecklad doft av nötter, salami, lufttorkad skinka, hästtagel, torkad frukt, russin, läder och tobak. Fyllig, torr, rik och frisk smak av rostade nötter, animaliska toner, honung, torkad frukt och rika toner av salmiak, lakrits och någon sälta. Lång, rik, komplex och snustorr eftersmak. Ett stort vin.

Tre viner som i grunden är ett och samma – Tio Pepe. Fascinerande att se hur extremt lagringståligt detta skenbart spröda vin är.

Läs mer utförligt om sherry, tillverkning och olika stilar.