Jag vet vad jag ska köpa till mig själv i julklapp; en låda 2013 COYAM.

Det damp ner en pressrelease idag om att släpps 2500 buteljer av chilenska COYAM i det exklusiva sortimentet den 1:e december (artikelnummer 95015). Inte för att jag tycker att prislappen 169 kronor renderar en plats i ett exklusivt sortiment. Däremot är vinet i sig en exklusivitet enligt mig.

Ända sedan jag besökte egendomen har vinet varit en favorit och jag har provat åtskilliga årgångar. Bland annat har jag provat hur vinet efter tolv år fortfarande upplevdes som ungt, så ett par decennier i källaren är inga problem. Med sin koncentrerade stil kan det drickas redan nu för den som är otålig. COYAM är ett vin som är i det absoluta toppskiktet av chilenska viner och som utan problem kan jämföras med många stora viner från andra delar av världen som kostar många gånger mer.

För kalenderbitaren så är vinet en eklektisk blandning av 48% syrah, 24% carmenere, 11% merlot, 10% cabernet sauvignon, 3% mourvedre, 3% malbec, 1% petit verdot.  Vinet har ekfatslagrats i 13 månader i 85% franska fat och 15% amerikanska. 34% av faten var nya, 33% användes för andra gången och 33% för tredje gången.

Men bortse från siffror och produktionsfakta. Det här är ett förbannat bra vin som du ska unna dig ett par flaskor av till julhelgen samt några att gömma undan.

Rosésäsongen är över sägs det. Men det är en märklig uppfattning tycker jag. Dessa blekröda viner har definitivt ett liv även under resten av året.

Särskilt gäller det vinerna från appellationen Tavel i södra Rhône. Tavel är helt unikt då det är det enda vindistrikt som är helt specialiserat på roséviner. Området är också unikt i det att man här blandar blå (85%) och gröna druvor (15%) för att göra rosé. Druvorna krossas och blandas tillsammans och får kallmacerera i upp till fyra dagar innan alkoholjäsning.

Det är också en av de äldsta appellationerna i Frankrike och fick sin status 1936 liksom grannen Châteaunef-du-Pape. Även i Tavel hittar man de stora, släta flodstenarna (galetes) i vingårdarna och det bidrar till att de blekröda vinerna härifrån skiljer sig från de flesta andra roséviner genom att de är lite mörkare, har en lite fet fyllighet, mer struktur och ibland tjänar på ett par års flasklagring. Tavel är också en av de få områdena i Frankrike där odlingen enligt lag måste ske enligt hållbara och miljövänliga principer.

2014 Les Lauzeraies Tavel säljs just nu ut för 69 kr (ordinarie pris 109 kr) EDIT: nu endast 39 kr på återstående 3000 flaskor) på grund av årgångsbyte (årgång 2015 finns här). Man behöver inte vara rädd för att vinet skulle blivit trött och tappat sin fräschör. Jag har provat många äldre årgångar av vinet och kan intyga att det är ett rosévin som vinner på några år i flaska. Den rika bärigheten, friska syran och tydliga mineraliteten i vinet kompletteras med tiden av mer rondör, toner av svamp och läder som bidrar till komplexiteten. Håller utan problem fram till sommaren. Perfekt till charkuterier, kryddheta rätter, stekt fisk, smakrika kycklingrätter, lättare kötträtter. Med mera.

Om du är osäker på mitt omdöme så är jag inte ensam om att uppskatta vinet. De flesta av Sveriges vinskribenter brukar skriva upp vinet regelbundet som ett av de bästa i rosésortimentet. Vinet finns att beställa nu och det finns enligt uppgift hela 7000 flaskor i lager. Ett FYND!

Har du ännu inte upptäckt det nya Australien med mineraldriven chardonnay och svala pinot noir så är det hög tid. Det är dags att lyfta blicken och se bortom marmeladig shiraz.

Under den fantastiska resan till Australien så besökte vi bland annat Artisans of the Barossa där producenten Spinifex ingår. Minns inte så mycket(läs ”inget alls”) av dem, förmodligen på grund av en hjärna övermättad av intryck. Häromdagen fick jag chansen att återstifta bekantskapen med ett av deras viner.

2014 Spinifex Papillon är en blandning av grenache och cinsault, två druvor som trivs i det varma och torra klimatet. Av den ljusa färgen och den rödbäriga, generösa men nyanserade doften trodde jag först att det var en pinot noir i kryddig stil med lite drag av beaujolais. Underbart läcker doft där de lite knäckiga inslagen förklarades av grenachen i blandningen. Smaken var lätt, mjuk och mycket frisk med en fräsch rödfruktighet och en nästan mineralstram eftersmak. Snyggt, svalt, elegant och väldigt långt från den traditionella bilden av ett rött vin från Barossa Valley.

Spinifex importeras av Quaffable Wines drivs av Daniel Turpeinen som var på resa i Australien James Busby Travels liksom jag. Det märks. I sortimentet hittar man också Ocean Eight och Oakridge. Jag gissar att fler är på gång. Daniel arbetade tidigare på Johan Lidby Vinhandel som också har ett gäng från den nya australiensiska våren, bland annat Luke Lambert och Timo Mayer som jag träffade i Yarra Valley.

Dags igen för ett riktigt fynd! Denna gång utförsäljning av ett karaktärsfullt syditalienskt vin för en löjlig peng.

2010 Synthesi Aglianico del Vulture kommer från området Basilicata och har vuxit på den slocknade vulkanen Vultures sluttningar. Druvan aglianico brukar kallas ”syditaliens nebbiolo” och de har onekligen likheter, kanske framförallt de stadiga och strama tanninerna. Det här är definitivt inget vin som letar efter kvaliteter som ”lättdrucket”, ”mjukt” och ”inställsamt”.

Den mörkfruktiga, rökiga och kryddiga doften känner man innan man närmat sig glaset och lite närmare hittar man choklad, tobak, ceder och sot. Smaken är uttrycksfull stram, rik och dominerad av friska röda och blå bär, kryddighet, svartpeppar, tobak och läder. Smakrikt, utvecklat och med lång eftersmak med mineralitet. Bra balans mellan fruktighet och de påtagliga tanninerna. Potential att utvecklas 3-4 år till utan problem. Kräver en hårdlagrad ostbit, en mustig vinbaserad gryta eller en halstrad köttbit med en smakrik och syrlig sås. Väl värd 149 kr som ordinariepriset var. Från och med 1/9 slumpas den ut för 69 kronor. SEXTIONIOKRONOR!!!

Man måste beställa ett kolli om 12 buteljer. Denna gång finns det gott om flaskor – hela 700 kollin! Men vänta inte för länge.

För över tjugo år sedan var jag på min första vinresa. Det var inte vilken vinresa som helst utan en fördjupningsresa i norra Spanien för anställda på Systembolaget. Fantastisk välplanerad tur där vi fick se det mesta av det bästa och lite till. Rioja, Navarra, Rueda och Ribera del Duero betades av. Fortfarande är detta den resa som gjort störst intryck på mig. Det är väl som man säger att man aldrig glömmer sin första.

I Ribera del Duero besökte vi bland annat legendariske Alejandro Fernandez under ett sensationellt dåligt besök, men det var Bodegas Pérez Pascuas och deras viner som gjorde störst intryck på mig. De kombinerade elegans, kraft, generositet, kryddighet, frukt och ekfat på ett sätt jag dittills inte upplevt. Sedan dess har bodegan varit en personlig favorit.

I Systembolagets sortiment finns nu 2013 Viña Pedrosa Crianza. Jag hade en flaska av årgång 2012 i källaren som jag öppnade idag. Här fanns allt det jag beskrev ovan samt det som jag tycker är så typiskt för vinerna från Ribera; blodapelsin, en blandning av syrliga röda bär och mörka mogna, frisk syra, fina men närvarande tanniner, julkryddor och en stram mineralitet i avslutet. En god gammal bekant som verkligen levererar.

Det är egentligen obegripligt varför druvan merlot fått ett sådant dåligt rykte. Visst tog den några rejäla rallarsvingar i filmen ”Sideways” men det kan inte vara enda anledningen. Det är nog snarare att den ger viner som kan vara så insmickrande, mjuka och charmiga att somliga ”konnässörer” med obetydligt innehåll i sina liv inte tror att vinerna kan vara seriösa. Sanningen är att merlot ingår i några av världens allra största viner och rundar av kantigheter, ger komplexitet och en doft av jordgubb som gör vinerna lite mer tillgängliga.

På egen hand är de ofta jordgubbssaftiga, mjuka, runda ibland nästan harmlösa. Men det är just därför som druvan ändå är så omåttligt populär bland de stora flertalet konsumenter som dricker ett vin för ögonblicklig njutning snarare än för analys och djupsinnigheter. Det är väl föresten för den egna njutningen vi dricker vin?

I ”världen bästa sortiment” finns vid en snabb räkning endast 17 viner på enbart merlot. Nästan alla skvalpar omkring i lågprissegmentet. Tydligen tror inte vårt monopol heller på merlot.

Fyndvinet denna gång kommer från Darling Cellars från distriktet Darling i Sydafrika. 2013 DC Six Tonner Reserve Merlot kommer från vingårdar som inte konstbevattnas och där vinstockarna är tuktade som fristående buskar, så kallade ”bush vines”. Uttaget är därför mycket lågt vilket antyds i namnet. Resultatet är ett vin med bra koncentration, mycket smak och ett bra uttryck av druvan merlot. Massor av bär som jordgubbar, röda och svarta vinbär, piptobak, espressokaffe, sötlakrits och lite vanilj. Smaken är saftig och mjuk med rik bärighet och en uppfriskande läskande syra. Rent, snyggt, charmigt och saftigt med överraskande längd och viss komplexitet.

Riktigt trevligt! Dessutom prissänkt från 91 kronor till 49 kronor! Kan beställas från den 1/8 i kollin om sex. Det finns tyvärr bara drygt 600 flaskor i lager. Det är bara att hoppas på vinstlott. Jag ska försöka lägga vantarna på tre lådor.

Jag har alltid sagt att italienarna inte kan göra rosé. Det är förstås en grov generalisering, men den ligger inte långt från sanningen. På senare år har dock en uppryckning gjorts och framförallt i Bardolino händer det spännande grejer.

Med det sagt måste jag säga att 2015 Fontanafredda Langhe Rosato är ett attans läckert vin. För en spottstyver får du ett knastertorrt, friskt och rödbärssprittande rosé med mineralitet, citruszest och någon nyans av seriositet. Utan att rodna (?) trippar vinet obekymrat omkring i gränslandet mellan mingelrosé och anständigt matvin. Skulle utan problem klara mig med detta som sommarens enda rosé. Nämnde jag att jag älskar den klassiska etiketten?

Blev för ett tag sedan inbjuden till Stockholm att prova den nya vinserien Crudo. Eftersom jag bor nästgårds med Nordic Sea Winery i Simrishamn där vinerna tappas så verkade det vara en onödig resa. Idag hade jag lite tid över och slank in på vineriets showroom och restaurang och provade av två av dem.

Serien Crudo, som även innefattar en prosecco, är viner i enkel budgetstil från Italien utan anspråk på komplexitet eller djup. Viner till vardagsbruk, större fester eller till sommarens snabbt ihopslängda middagar med rökt fisk, nypotatis, kallskuret och matiga sallader.

2015 Crudo Cataratto Zibibbio är ett blekvitt vin i tydligt aromatisk stil (zibibbio är det lokala sicilianska namnet för muscat) med fräsch doft av lime, citrus, fläder, gröna äpplen och en släng av vita blommor. Smaken är ren, frisk och knappt torr (väger in på 15g socker per liter!) med kryddighet, citrus och liten aptitretande skalbitterhet. Något tvärt och tunnt avslut. Enkelt och charmigt. Hade dock hellre valt Vida Organica som går i samma stil, är helt torr och faktiskt billigare. Crudo kan dock stoltsera med en snyggare etikett.

Definitivt roligare blir det med 2015 Crudo Rosato Negroamaro! Snyggt blekrosa färg och en doft som även den är lite nedtonad men avslöjar röda äpplen, hallon, lakrits och någon kryddighet. Desto mer ”knuff” är det i smaken. Torr, mycket frisk och smakrik där röda bär som hallon samsas med lakrits, svarta vinbär, hallon och tydlig kryddighet. Bra längd med viss kraft. Riktigt trevligt vin som lätt klarar av massor med smaker på tallriken. Till skillnad från det vita som finns i samtliga butiker så måste rosén beställas.

Vinfynden duggar tätt när man vet var man ska leta. Förutom för  2011 Tegernseerhof Loibenberg Riesling Smaragd så sänktes priset på ytterligare ett vin på idag. 2013 Tony Mangan Shiraz slumpas ut för 59 kronor mot tidigare 99. Man måste beställa ett kolli om sex flaskor och det finns många flaskor i lager.

Typiskt australiensisk är denna shiraz med mogen, mörk frukt, kryddighet, sötlakrits, mjuka tanniner och tydlig pepprighet. Till skillnad från många andra röda viner under 100-lapppen är denna helt torr med under 3 gram socker per liter. En matorienterad aussie shiraz vars fruktighet gör vinet passande till grillat, heta och lite söta bbq-såser och smakrika tillbehör. Har själv inte testat men stilen sägs passa till indisk mat. Servera gärna lätt kylt. Detta är sommarens okomplicerade grillvin i budgetklassen utan tvekan! Den stora frågan är ”hur många lådor”.

Vinet är framtaget av Skepparps Vingård tillsammans med Tony Mangan för att komplettera gårdens vita viner. Tyvärr omkom Tony i en tragisk flygolycka i höstas och projektet får därför ingen fortsättning och kvarvarande viner säljs ut.

På onsdag den 1/6 släpps 2011 Tegernseerhof Loibenberg Riesling Smaragd  på Systembolaget till ett ordentligt sänkt pris: 99 kronor mot tidigare 149. Man måste beställa ett kolli om sex flaskor och det finns drygt 1000 flaskor i lager. Det gäller att knappa in sin order direkt klockan 10 då buteljerna kan försvinna snabbt.

2011 Tegernseerhof Loibenberg Riesling Smaragd kommer från Wachau i Österrike och är klassad som ”smaragd”, den högsta kvaliteten i distriktets egna klassificering. Stor, typisk rieslingdoft med solmogen citrus, vita blommor och den där karaktäristiska dieseltonen som här är snyggt nyanserad mot den rika frukten. Torr men koncentrerat fruktig och smakrik med friska syror , bra fyllighet och en stram och påtaglig mineralitet med ett litet aptitretande bittert bett i den långa avslutningen.

Perfekt sommarvin till grillade fisken, skaldjuren, matiga salladen och stunder i kvällssolen.