Det är festival i Malmö. För 25:e gången invaderas stadens centrum av konsertscener, marknadsknallar, upptåg och framförallt matbodar. Hela Malmö är invärvt i en aromatisk dimma av fet rök, kryddor, vanilj och nattstånden öl. Antingen älskar eller hatar man detta evenemang. I majoritet är älskarna och känner jag skåningen rätt är det på grund av maten. Här finns allt från glaserade donuts till afrikanska grytor. Maten diskuteras och betygsätts av krogrecensenter.

Själv inskränker jag numera mitt festivaldeltagande till någon enstaka tur under dagtid. Maten lockar inte heller särskilt mycket, alldeles för mycket langos och odefinierbara grytor/wokar. Ett obligatoriskt besök har jag i alla fall; Texasburgaren! Jag tror faktiskt den har serverats alla år. Den ser likadan ut som alltid och kön är oförändrat oändlig. Jag har ingen aning om vad den har för anknytning till Texas. Jag vill inte veta vad det är i den grovmalda, pressade och rödkryddade (men goda) burgaren som serveras i ett frasigt, luftigt bröd av pitatyp. Tillbehören är skivad rå lök, pfefferoni, fetaost och ajvar relish. Balkanburgare vore ett mer passande namn.

Hursomhelst. En rejäl, smakrik och saftig burgare är det och tillbehören bjuder på kontraster mot köttet. Man blir mätt, nöjd och den heta eftersmaken stannar kvar länge. Mycket mat och smak för festivalpengen. Umgänget i kön är gratis.

Edit: Om man betänker att texasburgaren började serveras i mitten av åttiotalet klarnar en del. Skulle man servera något nytt och spännade då var ju feta, ajvar och pfefferoni givna. Idag är kombinationen verkligen att betrakta som ”svenne banan”, men lika god för det. Namnet kan såklart kopplas till tv-serien Dallas.

”Festivalmat 2” om bedrägliga småkakor hittar du här.

Vill göra lite reklam för ett jättespännande vinevenemang jag är med och arrangerar i oktober. Tre hela dagar om Spaniens viner med den karismatiske Pancho Campo MW, Spaniens förste och ende Master of Wine.

Om du har ett stort vinintresse, pengar på kontot och semesterdagar att ta ut så vet jag vad du ska göra den 13-15 oktober. Mer info och anmälan här. Är du dessutom sysslolös på fredagkvällen den 16:e så kan du gotta dig på ”Iconic Tasting of Spanish Wines”.

Slut på reklaminslaget.

Jag är inte vän med chili och curry används mest när jag gör tonfisk i curry, en standardrätt sedan 25 år tillbaka. Men idag for fan i mig och jag kombinerade de två och ett mirakel skedde! Lova att du provar detta recept. Lova!

Strimla 2 skivor riktigt bacon och stek gyllenbruna i torr panna, tillsätt 2 msk smör och pudra över 1 msk mild curry som får fräsa en stund. Vispa ner 2 msk vetemjöl, låt fräsa några minuter och tillsätt sedan 1,5 dl mjölk och 1,5 dl grädde. Låt puttra ihop och vispa sedan ned 2 msk misopasta, 1 tsk harissa (chilipasta), saften samt rivet skal av en lime. Sist vände jag ned grovt fördelad kyckling som blev över från igår. Serverade med kokt quinoa som jag först rostat i en torr het panna tills de började poppa. Smaken blev lite mildare och nästan lite popcornaktig (fast det kan vara inbillning).

Ett mycket lyckat resultat med rökta aromer, citrus och curry spelandes mot varandra och hetta, fetma, syra, sälta och umami i en rik, fyllig balanserad smak. Jag tror minsann tonfisken får simma i en ny sås fortsättningsvis.

När jag lagar till hel kyckling blir det nästan alltid i min lergryta, ni vet en sån där tysk historia som står och samlar damm längst inne i ett skåp. Resultatet blir väldigt fint, saftigt kött och bra såsbas i grytan. Standardreceptet här hemma är att gnida in kycklingen med salt och peppar och tömma en burk krossade tomater i grytan. 250° i 75 minuter. Ta ut kycklingen och mixa tomatspadet med lite creme fraiche. Klart. Servera med ris.

Idag blev det lite mer avancerat. Lägg grytan i blöt. Körde in en snittad citron i kycklingen, gned in den med salt och peppar, slängde ner ett par kvistar dragon, 1 dl vatten och 3 msk sherryvinäger (eller någon mild vinäger) i grytan. Ställ in i kall ugn sätt på 250° och kör i 75 minuter. Sprita bondbönor, koka i väl saltat vatten 5 minuter och skala bönorna. Koka fryst eller färsk bladspenat i bönvattnet någon minut, ta upp och spara kokvattnet. Ställ grönsakerna åt sidan. Finriv smakrik parmesan eller pecorino. När kycklingen gått klar tar du ut den ur grytan. Ta någon deciliter av kokvattnet i en låg kastrull koka upp, tillsätt grönsakerna och smaka av med det syrliga kycklingspadet. Rör ner osten och runda av med lite grädde. Servera i djup tallrik med uppskuret kycklingkött.

De milda, mjälla bondbönorna och den tydliga spenatsmaken gick mycket fint tillsammans med det smakrika, mustiga, nästan rustika, spadet. Utanför säsong kan man kunna ersätta bondbönorna med torkade gröna ärtor.

Dags att titta tillbaka vad som varit de senaste två veckorna. Lite bra inlägg och recept har det blivit. Om jag får säga det själv. Och för att tuta i egen lur börjar jag med mina favoritrecept:

• Matvete Riojanas – en lättlagad variant på en spansk klassiker
• Gryta utan kryddor – otroligt smakrik och lyckad rätt
• Italienska kroppkakor – mozarellafyllda köttbullar
• Enkla moussakan – du har väl inte missat Lotta Lundgrens superenkla recept som jag petat i?

De i särklass mest lästa inläggen har varit:

• Starbucks’ priser – varför kostar mediokert kaffe skjortan?
• Teskeden i halsen – en myt avlivas
• Gryta utan kryddor – mitt kanske bästa bloggrecept hittills

Ett inlägg som nästan ingen läst men som hör till de bättre recepten är:

• Mintigt ärtmos – är det något fel på rubriken?

Om man googlar på ”cheesecake recept” får man 124 000 träffar. Ganska onödigt att öka på trängseln med ett recept till kan tyckas. Men det gör jag ändå, för den här frusna ”ostkakan” blev så attans god.

Börja med bottnen. Krossa 12 digestivekex, grovhacka en näve valnötter (kan uteslutas), blanda med 75 g smält smör och platta ut i en pajform (enligt ”proportonsteorin” 2 delar kex – 1 del smör). Vispa ihop 200 g philadelphiaost (eller liknande) med rivet skal från 1 citron, 0,5 dl citronsaft och 1 dl demerarasocker/råsocker/muscovadosocker/farinsocker samt 1 tsk vaniljpulver eller mald vaniljstång. Blanda sedan samman med 2 dl vispad vispgrädde. Smeta ut över digestivebottnen tryck ner bär (hallon, blåbär, röda vinbär efter smak) och skjutsa in i frysen ett par timmar. Ta fram 10-15 minuter innan servering.

Jag gillar cheseecake på grund av den måttliga sötman och brytningen som den lilla sältan från smöret och kexen ger kombinerat med syrligheten från citronen. Varianten med röda vinbär blev också väldigt lyckad då syran i smeten dämpade upplevelsen av den ganska hårda syran i vinbären.

Till lätt söndagslunch plockade jag fram ett paket korv jag köpte hos slaktaren härom veckan. En spansk korv från Logroño i Rioja. Köpte den då den enbart innehåller fläskkött, salt, senap och vitlök. Det är allt. Inte ett endaste e-nummer eller konserveringsmedel. Ändå flera månaders hållbarhet. Brukar inte svensk livsmedelsindustri hävda att det är oekonomiskt att utesluta konserveringsmedel då hållbarheten blir så kort. Kanske bäst att berätta det för spanjorererna.

Korven var mycket fin med bra tuggmotstånd, mild kryddighet som stannade kvar länge. Påminde om en finmald italiensk salsicca. Snittade korven, stekte den i ankfett och pressade över lite citron på slutet. Serverade med caprese och endive. Många avstår endivesallad på grund av beskan, men om man pressar citron och strör över lite flingsalt dämpas bitterheten och en mild smak kommer fram. Krispigheten får man på köpet.

För dig som är matintresserad kan jag rekommendera en bra sida om du vill följa matbloggar. Sidan heter…*trumvirvel*…Matbloggar och är kanon då den hela tiden uppdaterar med de senaste inläggen från de registrerade bloggarna.

En annan sida jag upptäckt är Pusha där det tipsas om intressanta bloggar, nyheter, internethumor och helt udda sidor. Risken är att man fastnar i ett nät av mer eller mindre intressanta, vrickade eller konstiga sidor. Du kan själv tipsa om sidor och ”pusha” dem du gillar om du blir medlem. Då kan du också pusha mina bloggposter, till exempel denna.

Det kan tyckas märkligt att en uttalad frankofil som jag aldrig ätit grodlår. Jag vet inte hur det har gått till. Men idag har denna allvarliga brist i min bildning åtgärdats.

Ska man äta franskt i Malmö så finns bara en plats; La Couronne. Denna institution i stadens krogliv är ett litet franskt reservat i form av en bistro. En liten ö av baguetter, baskrar och oförskämdheter i ett hav av svensk normalitet. En enklav av pastisångor, rödrutiga dukar och axelryckningar i landet Lagom. Här finns självklart grodlår som ett stående inslag på menyn.

Ett halvt glas av husets vita (bara att kunna beställa ett halvt glas vin! Heja!) och en portion grodlår beställdes in. Raskt serverades vinet som visade sig vara den vita varianten av Claude Val som jag tidigare rackat ner på. Obefintlig doft, torrt och med en lätt kropp med spretig syra, obefintlig frukt och en fadd, kvardröjande smak. Inte kul. Så går det när man för ovanlighetens skull beställer in husets vin. Nåja. Jag skulle bara smutta (skulle köra sen) och syftet med besöket var ju de små amfibielemmarna.

Sedan kom godsakerna. Fem par grodlår presenterades på en stor tallrik där de simmade i vitlökssmör med persilja och en gnutta citron. Ovanpå allt en driva tomatconcassé. Det ska villigt erkännas att det såg lite smått oaptitligt ut med de små benparen kapade vid midjan, nästan som pyttesmå mänskliga underkroppar. Det var bara att hugga in. Det sägs ju att det mesta kött vi inte äter dagligdags som boaorm, krokodil, fladdermus, marsvin och groda smakar som kyckling. Det stämmer inte. De små välmatade benmusklerna på grodan har en konsistens som påminner om ett mellanting av pilgrimsmussla, sniglar och det trådiga krabbköttet. Smaken är svår att uttala sig om då vitlökssmöret dominerade totalt. Ingen större skillnad mot sniglar i vitlök med andra ord. Förutom att de små skelettbenen som blev kvar på tallriken krävde en svepning i form av en servett. Detta på order av tedrickande hustrun som med skeptisk min betraktat min barbariska måltid. Hon blev så upprörd över de stackars grodornas öde att hon var tvungen att svepa det kvarvarande vinet.

Slutsats: Helt ok  förrätt som alternativ till sniglar (den ganska rikliga portionen kostade endast 105 kronor!) men inget jag kommer att gå och längta efter.

”Pusha” gärna min bloggpost: http://www.pusha.se/kaka-grodlar

http://intressant.se/intressant