Svenska folkets förkärlek till vin av torkade druvor är väl känd och har lyft Italien till förstaplatsen på försäljningstoppen. Det spelar ingen roll om det står amarone, ripasso eller appassimento på etiketten…allt går att sälja. Det är egentligen inget fel på dessa viner, finns fantastiska amaroneviner, förutom att de är ganska enehanda i längden med sin höga alkohol, russintoner och lilla sötma.

Men då Italiens svagare kort är vita viner så var det bara en tidsfråga innan vi skulle få se vitt vin gjort på samma sätt. Nu är det här i form av 2011 Tommasi Adorato Appassimento Parziale – ett vin vi fått för våra synder. Delvis gjort av torkade druvor har detta vin från producenten Tommasi tydligen hamnat utanför vinlagstiftningen och har inget ursprung annat än ”Italien”. Det smakar gammalt på ett riktigt dåligt sätt och påminner om de gamla vita, oxiderade bordeauxerna med sötma som tack och lov inte längre finns på monopolets hyllor. Det hedrar Systembolaget att de inte köpt in denna bastard utan att den (obegripligt) kvalat in från beställningssortimentet. Svenska folket har de viner de förtjänar.

Ljust gul med en dragning åt halm. Medelstor doft av enkla estrar som päronbugg, gammal äppekällare, lätt oxidationston och något efterhängset, instängt, dammigt och kletigt. Medelfyllig smak som spretar åt precis alla håll, platt och samtidigt vass syra, obalanserad sötma, påtaglig beska, platt och fruktlös kropp och över alltihop hänger en kväljande ton av gamla äpplen. Avslutningsvis en eftersmak som aldrig vill försvinna.

Idag hade sommelierutbildningen sitt årliga besök av vinmakaren Lars Torstenson. Som vanligt en intressant resa genom vinvärldens kvaitetsparametrar, vindesign, sanningar och lögner samt provning av högt och lågt.

Bland annat fick eleverna prova två av Sveriges bäst säljande viner blint. Zumbali och Umbala är två sydafrikanska bag-in-box-viner som etablerat sig på markanden med ett riktigt lågt pris. Hjälp på traven att nå topplaceringarna har de haft av sveriges vinskribenter som hyllat både det vita och fyndstämplat det röda. Hur man om och om igen kan sätta ”fynd” och ”bästa köp” på dessa viner är fullständigt obegripligt för mig. Logiken i att hissa viner som är så här obalanserade, stumma, livlösa och med en konstlad syra, kletig sötma och skitig beska kan bara förklaras med inkompetens eller dumhet om man inte ska misstänka rena oegentligheter.

Att vinerna knappt kostar 35 respektive 50 kr litern skvallrar ju om att det är mycket enkla viner som krävt en hel del ”justering” för att kunna bli drickbara. Räknar man baklänges på priset och drar av alkoholskatt, moms, förpackning, marginaler, transport och andra kostnader blir det inte många slantar över till odlaren. Vad man betalar vingårdsarbetarna vill jag inte tänka på.

Edit 1: Enligt uppgift står Zumbali för 8% av den totala försäljningen av vita viner och Umbala säljer 5 miljoner liter årligen. Man blir onekligen mörkrädd.

Edit 2: Nu har även Lars Torstenson skrivit (lite mångordigt) om vinerna som ”är monstruösa i sin orena tvivelaktighet”.