När jag flyttade hemifrån i slutet på 70-talet så blev jag, liksom de flesta på den tiden, medlem i Bra Böcker. Med bokpaketen följde under tid med receptkort av legendariska matskribenten Pernilla Tunberger som samlades i en pärm med titeln ”Pernillas Bästa”. Där hittade jag en massa bra tips till matlagningen i ungkarlsköket. Vid något tillfälle rensades pärmen bort men en liten bunt favoritrecept sparades samt några som inte provats men som verkade intressanta.  Ett av dessa kom till användning idag efter över 30 år.

”Grön pasta med broccoli och mandel” är ett sådant där recept som verkar för enkelt för att vara bra. Originalet är säkert hur bra som helst men jag kände att det behövdes lite parmesan och lufttorkad skinka för att pimpa detta 70-talsrecept. Det blev en riktigt bra rätt som kompletterades perfekt med en caprese.

cirka 5 personer: Koka 500 g grön spenattagliatelle i rikligt med saltat vatten halva tiden mot angivet. Gör likadant med 5oo g frysta eller färska broccolibuketter. I en smörad form varvar du pasta och broccoli med 100 g skivad prosciutto crudo (eller annan lufttorkad skinka) som du rivit i mindre bitar och rikligt med nymald svartpeppar. Avsluta med broccolibuketter. Ringla över 2 dl vispgrädde, strö över rikligt med riven parmesan och hyvlad mandel och klicka slutligen över lite smör. Gratinera i ugn  på 225° i ungefär 20 minuter. Se till så att mandeln inte bränns.

Fick häromdagen en kokbok av Kära Hustrun; ”Pernillas Kokbok” av Pernilla Tunberger. Utgiven mitt födelseår (1962) och i perfekt nyskick. En riktig pärla!

Pernillas betydelse för matsverige kan inte överdrivas. Hon föregick Carl Butler i att göra matlagningen okomplicerad och vardaglig och i tidens anda. Som matskribent på Dagens Nyheter spred hon inte bara recept och matglädje omkring sig. Hon tog även upp konsumentfrågor och kampanjade om matens kvalitet. Varje gång vi kollar datumstämpeln på maten ska vi skicka en tacksamhetens tanke till Pernilla.

Kokboken är full av praktiska tips och en del lockande recept. Provade idag att göra ”Köttfärs á la DN” som är en köttfärslimpa där den dominerande smaksättningen är svampsoppa på burk. Smakmässigt var det riktigt bra men det blev mer en köttfärsröra än limpa av det hela. Jag lovar dock att återkomma med andra tidstypiska recept ur boken framöver.

Ett recept (receptkort faktiskt) som hängt med sedan jag flyttade hemifrån i slutet av 1970-talet är Pernilla Tunbergers purjo- och potatissoppa. En fantastiskt enkel och mättande soppa där de två råvarorna verkligen kompletterar varandra. Smaken är mycket mild och potatisens och purjons kvalitet har enorm påverkan på slutresultatet.

Eftersom receptet saknar mer exakta mängdangivelser och dessutom inkluderar en referens till den franska potage parmentier vände jag mig till nya husgudinnan Julia Child. Det visade sig att recepten var mycket lika med den skillnaden att Pernilla lutade sig mot några kryddor medan Julia nöjde sig med salt.

Här följer min version där jag slår samman Tunbergers och Childs recept. Därefter kommer Julia Childs receptet återgivet ordagrant.

Potatis- och purjolökssoppa

Skala och dela 1/2 kilo potatis. Skär av de grova gröna och rotänden på purjolökarna, dela på längden och skölj ur sand och jord, dela i centimertjocka bitar. Lägg i en gryta, häll på 1,5 liter vatten och 1,5 tsk salt. Fyll en tekula (eller kryddpåse) med persiljestälkar, två lagerblad och 10 vitpepparkorn. Koka upp och låt sjuda 45 minuter. Vispa sönder potatisen och löken. Red av med 2 äggulor utvispade i 1 dl grädde och 1 dl mjölk. Toppa med hackat persiljekrus.

Servera med riven ost och ett gott bröd blir det verklig comfort food.

Potage Parmentier

(Purjolök- eller lök- och potatissoppa)

Purjolök- och potatissoppa doftar gott, smakar gott och är enkelheten själv att laga. Den är också mycket användbar som bas för andra soppor; sätt till vattenkrasse och ni har en vattenkrasse-soppa. Eller rör i grädde och kyl ner den och ni har en vichysoisse. Om man vill variera receptet, kan man sätta till morötter, haricots verts, blomkål, broccoli, eller vadhelst man tycker går bra ihop med purjon och potatisen. Man kan variera proportionerna efter behag.

För ca 2 liter (6-8 personer)

• En 3-4-liters kastrull eller tryckkokare
• 7-9 dl eller 1/2 kg skalad och skivad potatis
• 7 dl eller 1/2 kg tunt skuren purjo inklusive det mjälla gröna (kan utbytas mot gul lök)
• 2 liter vatten
• 1 tsk salt

Antingen sjud grönsaker, vatten och salt tillsammans med locket på glänt i 40-50 minuter tills grönsakerna är mjuka; eller koka under 7 kgs tryck i 5 minuter, lätta på trycket och sjud utan lock i 15 minuter.

Mosa grönsakerna med en gaffel eller passera i en moulinette. Smaka av. (+) Sätt åt sidan utan lock tills soppan skall serveras, då man sjuder upp den.

• 4-6 msk vispgrädde eller 30-45 g smör
• 2-3 msk hackad persilja eller gräslök
  

Lyft kastrullen från värmen, vispa i grädden eller smöret lite i taget. Häll upp i soppterrin eller portionsskålar och dekorera med de hackade örterna.

Fler recept av Julia Child hittar du här:

• Hummer Thermidor
• Boeuf Bourguignon
• Porc à la Catalane

När jag flyttade hemifrån i slutet på sjutiotalet (1970-talet alltså) skaffade jag två kokböcker. Den första var ”Matboken” gavs ut av KF i samband med lanseringen av deras blåvita sortiment. Den använder jag fortfarande ibland. Den andra, som jag använde mest, har jag nyligen lyckats slarva bort. ”Mat för två omkring 10:-” gavs ut av Semic. En riktigt bra liten bok som jag faktiskt saknar.

Till högre kulinariska höjder tog mig det tredje förvärvet; ”Pernillas Bästa”. Som de flesta andra på den tiden var jag med i bokklubben Bra Böcker. I varje bokpaket fick man under en tid en bunt med receptkort av legendariska Pernilla Tunberger som man sedan samlade i en pärm. Samlade inte så många, men tillräckligt för att få några favoriter. De bästa, en handfull, har jag kvar. Absoluta favoriten var mandelbiffarna med persilja. De snodde jag ihop så fort det skulle vara något extra. Oftast serverade jag dem med klyftpotatis och sedan gick jag och smååt biffar ur kylen tills de var slut. Idag gjorde jag dem igen för säkert första gången på femton år.

600 g nötfärs blandas ordentligt med 2 dl vatten, 2 msk kinesisk soja, 4 msk potatismjöl, 2 tsk salt, rejäla tag med pepparkvarnen och minst 1 dl finhackad persilja. Sist vänder du ned 4-5 msk hyvlad mandel försiktigt så den inte smulas sönder. Forma färsen till små knubbiga biffar, det blir minst 12 stycken. Stek i smör på hög värme så de får ordentlig stekyta. Det gör ingenting om de är rosa i mitten.

De var minst lika goda som jag mindes dem. Mandeln gör dem till något extra med sin knapriga nötighet. Serverade dem med bönor och potatis som jag råstekte i ankfett liksom biffarna. Gjorde också en kall sås som passade bra till. Lika delar fetaost, turkisk yoghurt och färskost (typ philadelphia) blandades med hackad kapris och harissa.