På matmässan i helgen fick jag en hel bunt med mat- och vintidningar. Innan jag somnade igår kväll bläddrade jag lite förstrött i Elle Mat & Vin och hittade ett recept som såg förföriskt ut och verkade löjligt enkelt. Dagens middag var därmed bestämd. Givetvis skrev jag inte ned ingredienserna så jag fick lita på mitt bristfälliga minne och egna infall när jag gjorde inköpen. Absolut lättlagat, kanske inte lika snyggt som i det glassiga magasinet och tillagningsanvisningarna stämde inte alls. Med lite justeringar blev det mycket gott, smakrikt med tuggiga grönsaker och krispigt kycklingskinn.

Tvätta och halvera 10 små, fina potatisar. Skala 3 morötter, 2 sötpotatisar och en palsternacka och dela i bitar. Skala och klyfta 3 små gula lökar. Skär en liten zucchini och två spetspaprikor i tjocka skivor. Skala och halvera 4 vitlöksklyftor på längden. Lägg allt tillsammans med några timjanskvistar och 800-1000 g kyckling i bitar (kycklinglår är billigt och smakrikt) i en stor form eller braspanna. Ringla över rikligt med olivolja, häll på 2,5 dl vitt vin, salta och peppra och blanda samman allt. Placera kycklingbitarna överst med skinnsidan upp. Skjutsa in ganska högt upp i ugnen på 200° övervärme och ös och rör om lite då och då. Efter en timme tar du ut formen, dräller över svarta oliver och lägger ut ett par kvistar körsbärstomater. In i ugnen i en halvtimme till och fortsätt ösa.

Det här måste vara årets mest väntade totalhaveri. Att överhuvudtaget komma på idén att lansera en alkoholfri snaps är så absurd att den bara kan uppstå hos ett monopol. Begreppet ”alkoholfri snaps” är inte nytt, det har alltid varit ett stående skämt när man pratar alkoholfria drycker.

Vad händer om man tar bort de 40 procent av snapsen som är alkohol? Jo då får man kvar aromer och vatten och det är precis vad det är i dessa små flaskor. Nu har man ju inte avlägsnat alkohol utan helt enkelt tillsatt aromer* till rent vatten samt även två olika konserveringsmedel, två stycken sötningsmedel samt färgämnen. Man går inte bara miste om alkoholens berusande effekt utan även dess fyllighet, eldighet och smakbärande egenskaper.

Smaksättningen ska efterlikna de klassiska sorterna och till en viss del stämmer dofterna in. Ganska lyckat och nästan lovande. Chocken kommer när man smakar. Här finns ingenting och då menar jag verkligen INGENTING. Det är bara vatten. Aromerna orkar inte ens lyfta och ge någon upplevelse retronasalt. ”Malören” har visserligen en svag men efterhängsen bitterhet och ”Tjärven” dessutom en liten, blek kemisk sötma. Mer är det inte. Tänk att bli serverad ett immande nubbeglas och mötas av en tydlig kummin- och dilldoft och sedan få vatten i munnen. Som att få en stort fint inslaget paket som visar sig vara tomt. Fullständig besvikelse och lång näsa.

Spontana reaktioner (förutom tappade hakor och gapskratt) bland de som fick prova var ”ett hån mot svensk dryckeskultur”, ”det här ska jag köpa på skämt”, ”hade passat på Buttericks” och ”om Systembolaget frågat efter detta så undrar man vem som först frågat Systembolaget”.

Svensk Fyrpack är fyndigt namngiven och snyggt förpackad men man får läsa det finstilta för att hitta producenten vilket är helt begripligt. Om du inte vill, kan eller får dricka alkohol så köp några goda alkoholfria öl. Men köp för guds skull inte den skymf till produkt! Bättre då att dofta på riktigt brännvin och dricka vatten.

*Det står ”kryddad snaps” på förpackningen vilket är lite vilseledande då det handlar om aromer.