Idag damp det ner varuprov på två italienska viner. En perfekt uppvärmning på fredagkvällen.

Barolo och Barbaresco är två grannbyar i Piemonte i nordvästra Italien som båda levererar röda viner av druvan nebbiolo. De brukar vara förledande lätta och ljusa men med en hämndlysten tanninstruktur som ibland helt tar över och endast skänker vinmasochister någon njutning. Jag har av och till haft lite svårt med relationen till dessa viner, men belöningen när man hittar bra exempel är så stor att jag ofta återvänder.

Nu är väl inte exemplen från producenten Ricossa några stora viner och importören lyfter också fram hur billiga vinerna är i jämförelse med alla andra från regionerna. Varningsklockorna börjar genast ringa. När jag häller upp dem i glasen slås jag först av hur läckra färgerna är; lätta, ljusa, briljanta och med en dragning åt det brunröda. De är förvånansvärt raka och ärliga bägge två och strävheten är ovanligt tillbakahållen. Särskilt den billigare barbarescon är mycket charmig i sin rustika bärighet och ett  vin jag absolut kan tänka mig att köpa igen då den bara kostar hundralappen. Barolon för en femtilapp till är dock inte så bra att jag gör mig besväret att köpa den via beställningssortimentet där båda ligger.

2010 Barbaresco. Doft av röda, friska bär, mörk choklad, en doft av avlägsen tryffel, skog och en aning rök. Torr, frisk och härligt rödbärssaftig med men en fin ryggrad av sandiga tanniner, diskret ek, bra längd med liten mineralitet och kanske lite stjälkigt avslut. Bra kombination av charm och klassisk stramhet.

2009 Barolo. Djupare och lite sluten doft av mörka bär och nysågat trä. Fylligare men med samma saftighet som dock döljs av en kantig och robust syra- och tanninstruktur. Något stum och inte lika direkt men med ryggrad som kan stå emot lite kraftigare maträtter. Lägg undan och glöm bort ett par år.

Har ägnat dagen åt viner från Piemonte då detta varit temat på vår Diplomkurs.

Än en gång måste jag konstatera att Barolo inte är min grej. Doften kan vara så förföriskt lockande och komplex men så fort vinet når gommen träffas jag av en åsnespark i form av tanniner. De tuffa garvsyrorna i vinerna kan jag inte förlika mig med och i de flesta fall tämjs de heller inte med åren. Frukten torkar ihop, drar sig tillbaka och strävheten framstår som ännu tuffare än innan.  Jag kan dock bättre fördra systervinet Barbaresco. Här finns oftast lite mer av den balans som jag behöver för att charmas. Nu fick vi i och för sig mot slutet av dagen besök av Silvia Altare från producenten Elio Altare. Här fanns den charm, elegans och balans jag letade efter, framförallt i deras Langhe-viner. Men så kostade de också en rundlig summa. Typiskt!

Vi provade även lite mer udda viner under dagen. Bland annat ett kryddat och sött starkvin baserat på barolo. Barolo Chinato Cocchi doftade och smakade intesivt av julkryddor, peppar, läder, bränt socker och var inte helt olikt Jägermeister i karaktären. Verkligen udda men fungerade ganska bra till mörk choklad.

Mest intressant tyckte jag var att prova dolcetto och barbera av olika kvaliteter och ursprung. Testade bland annat dolcetton från ”naturvinssläppet” på Systembolaget igen. Tyvärr imponerande vinet inte alls lika mycket denna gång utan var tillknäppt och anonym. Kanske beroende på den flaskvariation som man kan vänta sig från denna typ av viner.

Bäst sett till kvalitet och pris var 2009 Barbera del Monferrato från producenten Cappelletta. Härligt mörkfruktig doft av sötlakrits, fin kryddighet, liten sotig rökighet och ett animaliskt drag. Smaken var fyllig, mycket frisk med tuggig, livlig fruktighet av björnbär och svartvinbär, fina tanniner och snygg fatstruktur, livlig fruktighet. Lång, balanserad eftersmak. Ett fynd för 139 kronor.

Absolut bäst var 2006 Bricco della Bigotta Barbera d’Asti. Den utvecklad, komplexa, kryddiga doften av mogna bär, tjära, mörk choklad och dadlar lovade verkligen gott. Den medelfylliga smaken och friska smaken levererade också med mogen, syltig och generös och nästan fet frukt, många men mycket fina och mogna tanniner och toner av läder, tjära, rök. Välstrukturerat med lång, komplex smak. Visar verkligen vad man kan åstadkomma med barberadruvan. Men så kostar det över 400 kronor också.

Jag vill börja denna bloggpost med en bugning till Vinunic som är en av de få vinimportörer som lägger spännande provningar och event utanför Stockholm. Tack för det!

Igår kväll var jag inbjuden till en middag på Årstiderna med provning av viner från ikonproducenten Gaja. Angelo Gaja är en levande legend vars betydelse för italienska viner allmänhet, och piemontesiska i synnerhet, inte kan underskattas. Nu var det inte Angelo själv som var på plats utan hans dotter Gaia. Absolut inget dåligt substitut då hon var en skarp tjej och trevligt bordssällskap. Hon presenterade vinerna och företaget på ett inspirerande och informativt sätt utan sedvanligt WBS*.

Gemensamt för vinerna var en fin parfymerad ton, perfekt balans, transparens, mycket fint polerade tanniner och slank fin frukt. Utan tvekan otroligt välgjorda viner och man förstår deras stora inverkan på vinerna i Piemonte. Det enda problemet är priset. Vinerna är dyra. Alldeles för dyra i förhållande till priset. Särskilt tydligt blir det mellan Sperrs (som redan den är mycket för dyr) och elvahundra kronor dyrare Sori San Lorenzo. Där finns inga markörer som motiverar prisskillnaden. Gaja är känt för att prisa in sig bland världens stora viner och Alf Tumble har skrivit en fin liten betraktelse på temat.

Om du undrar vad jag menar med ”Ajabaja Gaia Gaja” så kunde jag bara inte låta bli att använda denna självklara kvällspressrubrik. Ingenting hände under kvällen som berättigar denna rubrik, men jag tror nog att Gaia inte alltid är Guds bästa barn.

2009 Rossj-Bass Chardonnay. 439 kr. Djup, gyllengul färg och en stor, komplex och tydligt aromatisk, rik doft som nästan svämmade över av apelsinblommor, vanilj, knäck, stjärnanis, brynt smör, rostade toner och hur mycket gul, mogen tropisk frukt som helst. Smaken var imponerande fyllig, fet och koncentrerad med tydlig eldighet och en hög syra som lyfte upp den överdådiga frukten. Eftersmaken var mycket lång, smörig, rökig och intensiv. Imponerande vin i en överdådig stil som är ganska ovanlig idag. Lite ”over the top” men häftigt.

2008 Promis. 259 kr. Ett vin från Toscana med druvblandningen 55% merlot, 35% syrah och 10% sangiovese. Medeldjup rubinröd färg och en lite parfymerad, eldig, rökig doft med massor av mörka körsbär och fint invävd ek. Medelfyllig och mycket frisk smak med slank rödfruktighet, liten mineralitet och fina tanniner. Lång, balanserad och elegant eftersmak. Snyggt, välgjort och charmerande.

2008 Sito Moresco. 299 kr. En druvblandning av 35% nebbiolo, 35% merlot och 30% cabernet sauvignon. Ett mörkt rubinrött och briljant vin med djup, mörk doft av svarta körsbär, rök och viol. Medelfyllig och stram med mycket fina, runda och täta tanniner och frisk syra som balanserar mogen, mörkröd och rik frukt. Mycket lång, elegant och balanserad eftersmak med fint integrerad ek.

2005 Dagromis Barolo. 459 kr. Medeldjup, briljant granatröd färg och en utvecklad, intensiv, lite flyktig, något eldig och kryddig doft av nytt läder och syltade körsbär. Fyllig, mycket frisk och stram med fint polerade tanniner och fokuserad röd, mogen frukt. Snyggt balanserad fat- och tanninstruktur och saftigt avslut.

2004 Gaja Sperss. 1395 kr. Medeldjup, briljant granatröd färg och en ganska intensiv och eldig doft av körsbärslikör, läder och anis, viss mognad och lite flyktiga syror. Fyllig, ung smak med mogen körsbärsfrukt, frisk syra och strama men fint balanserade tanniner. Lång, elegant, torr och mineralrik eftersmak med mycket snygg men tydlig fatstruktur.

2004 Gaja Sori San Lorenzo. 2495 kr. Djup granatröd färg och en stor, utvecklad, lätt parfymerad och varm doft rökigt och sotigt inslag med mörka körsbär, mint och nytt läder. Fyllig, kompakt och fokuserad frukt och täta, täta fina tanniner. Örtig, stram, elegant och mycket lång eftersmak. Ett vin med riktigt kraftigt tanningrepp.

2000 Gaja Conteisa. 1095 kr. Briljant granatröd färg med lite brun kant. Nyanserad, komplex, kryddig och utvecklad doft av tryffel, läder, svamp, parmesanost och…vax. Medelfyllig, mycket intensiv smak av läder, tydlig ekstruktur, tuffa tanniner, mycket hög och lite ilsken syra. Tydlig beska, något grönt och omoget inslag och grusiga tanniner. Något obalanserad. Inget dåligt vin, men i jämförelse med de andra så lider det illa.

2006 Gaja Barbaresco. 1250 kr. Stor, aromatisk doft med något flyktiga syror, koncentrerad fruktig ton av mörka körsbär och vax (igen!), ännu något knuten. Fyllig, kraftfull och koncentrerad men slank och elegant röd, mogen fruktighet balanserad av stram syra och täta, välstrukturerade tanniner. Lång, komplex och nyanserad eftersmak. Ett nästintill komplett vin som ännu har sina bästa år framför sig.

*Wine Bullshit