Igår var det dags för kräftpremiär för mig och Kära Hustrun. Helt improviserat i en hast på tu man hand på altanen i det plötsligt vackra vädret.

Det var ingen tid för eget kräftkok med andra ord utan jag bar helt sonika hem en hink med svenska signalkräftor från Smålandskräftan. Under det genomskinliga locket låg ett par bjässar med hummergener men under dem så gömde sig kräftor av storleksklassen ”nutte då”. När det inte är någon idé att attackera klorna och stjärten levererar kött i viktklass av en räka så är storleken i underkant. I övrigt var de snygga med ganska mjukt skal. Spadet var väldigt salt men hade en mycket fin smak med dillen fint integrerad. Jag har lite svårt för den parfymerade dilltonen men här smakade både spad och kräfta mustigt, rikt och nästan intensivt. Riktigt bra i lilleputtarnas rike med andra ord.

Som tillbehör svängde jag ihop en kantarellpaj men ville vara lite innovativ och plockade upp smaksättningen med rosmarin och apelsin från den jättegoda pastarätten. Det skulle jag inte gjort. Ibland ska man helt enkelt inte kladda med klassikerna. Det blev inte misslyckat, bara lite för mycket helt enkelt.

Efter resan till Danmark och mitt lilla dopp i dansk ölkultur hade jag två flaskor sparade från Aarhus Bryghus och nu var det dags att prova. Vi började med den ekologiska veteölen smaksatt med apelsin och koriander. Detta är en klar veteöl utan jästfällning och också i avsaknad av de typiska jästaromerna. Helt ärligt var den i avsaknad av det mesta som gör en veteöl till just en veteöl. Helt ok till kräftorna men den smakade och doftade mer som en fyllig ljus lager med låg beska. Över till klosterbrygden. Namnet fick mig att associera till belgiska klosteröl men detta skulle enligt det finstilta vara en ale i den engelska traditionen och visade sig dessvärre vara ett riktigt magplask. Ganska platt och utan tillräcklig styrsel i humlebeskan kantrade ölet direkt över åt det söta och lite kvalmiga hållet. Påminde faktiskt en hel del om Falcon Bayerskt i lättölsversion men utan den friska kolsyran.

De flesta känner dansk öl i dess lätta, ljusa form som den kommer under artistnamn som Tuborg och Carlsberg. Absolut rena, snygga och njutbara när de fyller funktionen av att vara svala törstsläckare och snabba leverantörer av alkohol. Ett antal Royal Pilsner i den skolan från lokala storbryggeriet Ceres har det blivit dessa semesterdagar i Århus. Men det är inget man fördjupar sig i under stilla smuttande.

Men dansk öl är så mycket mer. Massor av nya små bryggerier med kvalitetsambitioner dyker upp och även de stora aktörerna brygger spännande öl som sällan når oss i Sverige. Redan för tjugo år sedan startade bryggeripuben Apollo i anslutning till Tivoli i Köpenhamn och har fått avläggare i andra danska städer, bland annat i Århus där vi just nu firar minisemster.

Sct Clemens Bryggeri ligger centralt precis vid domkyrkan och den gamla teatern. Lokalen, som irymmer de vackra jästankarna, ekade tomt vid vårt lunchbesök. Vi beställde in tre små öl till lunchen av de olika sorter de för tillfället erbjöd. Pisnern var vackert gul och doftade som en sädessilo. Smaken var frisk, fylligt maltig och nästan krämig med sin fina kolsyra. Mycket bra och farligt lättdrucken. Veteölen var ljust gul och dimmig av jästfällning som sig bör. Doften var stor och frisk med tydliga inslag av kamomill, apelsin och koriander som ingår i brygden. Frisk, mjuk och fyllig smak med tydliga aromer av apelsin. Mycket, mycket bra. Minst intressant var den mörka lagern som smakade mest ”danskt” med en liten maltsötma och en märklig pilsnersur ton. Bra fyllighet dock och gick bra ihop till den smakrika och matiga frokostallerken.

Öl från Århus Bryghus, som är det lokala specialölsbryggeriet, var desto svårare att hitta. Har varken butik eller bryggeripub. Snubblade dock oväntat över deras pilsner som serverades ur plastmugg på en antikmarknad (!). Blev ju helt enkelt tvungen att ta mig en 11-öl. Trevlig bekantskap som på det stora hela påminde om pilsnern hos Sct Clemens. Hittade också två andra varianter i stora buteljer i museibutiken på friluftsmuséet Den Gamle By. Sparar på dem tills jag kommer hem.

Det är definitivt dags att glömma den gamla uppfattningen om dansk öl som frukostöl – ”bryggd på majs och smakar cornflakes.”