Häromdagen damp Cook’s Illustrated Cookbook ner. Med en rejäl duns. 900 sidor väger en del.

Efter att jag bekantat mig med tidningen Cook’s Illustrated var jag helt enkelt tvungen att beställa detta praktverk som mer eller mindre omfattar tjugo års samlad utgivning. Inte en enda färgbild eller foto men däremot massor med tydliga små illustrationer till de 2000 recepten. Det handlar mestadels om klassiska standardrecept som metodiskt prövats, omvärderats och blindprovats av redaktionens provkök. Varje recept föregås av en text om varför receptet fungerar och även vilka förbättringar som gjorts. Man kan nästan sträckläsa recepten för man lär sig något lite av varje. Bara att gå igenom sådana ”svenska” fredagsklassiker som tomatsalsa (den bästa gör du själv på ett par minuter), guacamole, quesadillas och nachos var väldigt lärorikt. Att man får med sig livsvisdom av typen ”a chip without cheese is not a nacho” är en bonus.

Om du är det minsta matlagningsintresserad så är det 250 väl investerade kronor.

Häromdagen bloggade jag om den engelska versionen av den franska kokboksklassikern ”Je sais cuisiner”. Igår kom ett paket poststämplat i Frankrike.

I paketet låg ett sönderälskat exemplar av Ginette Mathiots klassiker från utgivningsåret 1932. Utan pärmar, gulnade blad och så anfrätt av matlagningsångor att jag knappt vågar bläddra i den. 2000 recept på originalspråket men så kortfattade att till och med jag med min högst bristfälliga köksfranska kan stava mig igenom en del av dem. För en inbiten frankofil är blotta uppenbarelsen av denna bok med sin tids- och ursprungstypiska typografi en uppenbarelse.

Med boken följde ett jätterart brev från en svenskättad bloggläsare i Paris. Boken var ett loppisfynd som nu förärats mig. Jag kommer att vårda det ömt.

Tack Christine!

En av julklapparna som jag nu börjat bläddra i heter ”Snöå Kost & Kultur”. Det är en minnesskrift i kokboksformat över lanthushållskolan Snöå. Skolan drevs åren 1909-1989 och var en riktigt traditionell hushållsskola med mjölkning och korvstoppning på schemat.

Boken är ett arbete av gamla elever som i studiecirkelform samlat och bearbetat handskrivna recept från åtta decennier. Det låter trist men är faktiskt både roligt, inspirerande och snyggt. Genom recepten, illustrerade med vackra och svala fotografier, beskrivs historien och allt känns väldigt tidstypiskt.

Jag ser fram emot att laga och blogga om ”fredagsfavoriten”, ”gräddkött”, ”stora rispannan” (för 50 personer) och sist men inte minst ”sans revaltårtan”.

Boken är inte lätt att få tag på men ska finnas att köpa på Dalarnas Museum. Väl värt besväret.