Fick en varuprov på ett vin häromdagen. Hör inte till vanligheterna numera. ”Man ska väl vara tiktokare för att vara intressant” tänker er bloggare lite bittert.

Nåväl. Fick en flaska av 2024 Reverdy Sauvignon Blanc från familjefirman Jean-Marie Reverdy & Fils. De har också Sancerre Domaine de la Villaudière av samma årgång. Den är en riktigt trotjänare som funnits 16 år i Systembolagets sortiment. Då vi pratar samma druva, samma årgång, samma region (Loire) och samma producent tänkte jag att det kunde vara intressant att testa dem sida vid sida. Sagt och gjort gick och köpte mig en flaska Sancerre.

2024 Reverdy Sauvignon Blanc är mycket ljus och i doften hittar vi alla markörer hos sauvignon blanc; citrusfrukter, gröna äpplen, buxbom, nässslor och krusbär. Känner du till sauvignon blanc från Nya Zealand så är denna betydligt mer nyanserad och med mindre av tropiska frukter. Smaken är helt torr med fint balanserad syra och riktigt bra kropp och fyllighet. Bra längd och riktigt snygg. Hällde upp ett glas till Kära Hustrun. Hon doftade och frågade ”är det ett finvin”* och jag svarade ”inte särskilt”. Efter några klunkar utbrast hon ”det här var ett riktigt bra vin – bästa på ett tag”! För en gångs skull låter jag henne stå för det slutliga omdömet.

Hur var då 2024 Sancerre Domaine de la Villaudière jämförelsevis? Något gulare i färgen och i doften lite mer dämpad men med samma doftmarkörer som ovan. Här finns också de typiska lite rökiga mineraltonerna som är typiska från området. Smaken upplevs som torrare på grund av den mer distinkta syran och den slankare kroppen och svalare frukten. Elegant och lång eftersmak och här dyker mineraliteten upp igen med sin kalkiga, åtstramande känsla.

Kul att jämföra. Tittar man på Systembolagets smakcirklar så är de identiska för de två vinerna. Men i karaktär så skiljer de sig åt genom att Sancerren talar mer om sitt ursprung medan Sauvignon Blancen har mer fokus på druvans karaktär. Två riktigt bra viner. Sancerre för 239 kronor har ett pris och kvalitet man förväntar sig med det ursprunget. Reverdy Sauvignon Blanc för en bra bit under halva priset är ett fynd och ett riktigt bra budgetalternativ. Finns inte i så många butiker så du kanske måste beställa.

DISCLAIMER: Jag har fått den ena flaska som som varuprov. Jag har ingen vinning av eventuell försäljning och har heller inte fått någon anna ersättning. Jag skriver alltid ärligt om vinerna jag provar. Är det viner jag kan tänka mig att köpa själv så skriver jag upp dem. Är de bara ointressanta skriver jag ingenting. Ibland varnar jag för riktigt dåliga viner.

*Kära Hustrun kan ingenting om vin, men hon vet när något är bra och har druckit ett och annat ”finvin”.

Våren är här och det är dags för lite torra, friska och fräscha vita viner. Vad är då bättre än viner från Loire och av druvan sauvignon blanc?

De mest klassiska är vinerna från tvillingområdena Sancerre och Pouilly-Fumé längs österut av loireflodens sträckning. De är väldigt snarlika  men av de två är Sancerre den mest aromatiska och lättare medan Pouilly-Fumé har lite mer av mogen frukt och lite dämpad aromatik. Båda exemplen nedan är bra och typiska i respektive stil. Vill man ha ett budgetalternativ så letar man sig till Menetou-Salon som ligger nästgårds. Detta område är mindre känt och därför är priserna lägre. Vinet nedan är faktiskt ett riktigt fynd för 99 kr. Bra att ha ett helt batteri av hemma nu till våren och sommaren.

2010 Menetou-Salon Les Thureaux har en stor och distinkt aromatisk doft av svartavinbärsblad, lime, citrus och nässlor. Smaken är lätt, torr, mycket frisk och krispigt fräsh med en ganska kort eftersmak med fin mineralitet. 

2010 Sancerre Les Baronnes är distinkt aromatisk med nässlor, limezest, citrusolja, gröna äpplen och fläderblom. Torr, lätt till medelfyllig, mycket frisk, citrusfruktig och lång mineralstinn eftersmak.

 2009 Pouilly-Fumé de Ladoucette har en fin aromatiskt örtig ton inbäddad i friska citrustoner, vit persika och aprikosfrukt. Smaken är torr, mycket frisk men med en fint koncentrerad frukt som nästa upplevs lite fet men med örtigheten som fina övertoner och en stram mineralitet i avslutet.