Marimar Torres är syster till den levande vinlegenden Miguel Torres och driver själv den fina vinegendomen Marimar Estate i Kalifornien. Förutom att producera fantastiska viner har hon rykte om sig att laga underbar mat, skapa enastående kombinationer mellan mat och vin samt har gett ut en bok om katalansk matlagning.

Denna bok har jag haft i många år och recepten är verkligen bra. Bäst är nog detta på den klassiska tapasrätten croquetas. Bland alla tapas man får i Spanien brukar detta alltid vara min favorit och följer man detta recept blir det minst lika bra hemma, om inte bättre. Kroketterna kan varieras i det oändliga. Byt ut skinkan och oliverna mot salami, soltorkade tomater, finhackade räkor, rökt lax, färska örter, rökt skinka eller något annat du har hemma.

25-30 stycken: Fräs 2,5 msk vetemjöl i 20 g smör några minuter utan att det tar färg. Vispa i 1 dl mjölk och fortsätt vispa på låg värme ytterligare några minuter tills du har en tjock smet. Ta av kastrullen från värmen. Hacka 75 g lufttorkad skinka, 75 g piementooliver och 3 hårdkokta ägg fint. Blanda ner allt  i smeten och ställ in kylskåp när det svalnat i minst 30 minuter. Forma kroketter med två skedar eller med händerna. Vänd dem i vetemjöl, därefter i uppvispat ägg och sist i skorpmjöl. Fritera dem i olja på 160° några minuter i fritös eller i olja i kastull. Servera genast.

Njut till ett glas finosherry.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Köpenhamns nya och enda saluhall Torvehallerne har funnits i snart ett år men det var först igår som jag kom mig för att ta mig dit för ett första besök. Bor man i Malmö eller utmed Öresundstågens sträckning så är det löjligt enkelt och bekvämt att ta sig dit. Man sitter bara kvar på tåget och åker vidare till Nørreport station som är nästa stopp. Där kliver man av och så går man bara ett par hundra meter och är framme.

Jag älskar saluhallar och tar varje tillfälle i akt att besöka dem när jag är ute och reser. Ofta är de ståtliga byggnader med lång historia, inpyrd atmosfär och färgstarkt folkliv. Så är inte Torvehallerne. Det handlar om en öppen plats för torghandel där man placerat två glashallar som hålls uppe av stålskelett. Känslan därinne ligger mellan saluhall, modern galleria och ett kaffelatteghetto med samma mix på besökarna. Initialt kände jag mig ganska besviken och drog planlöst omkring och kikade förstrött på cupcakes, piffiga kryddblandningar, designerkaffe och kocknivar som kostade en tilltagen månadslön. Min attityd kan ha berott på pre-lunch-grumpiness.

Allt tog en tvär vändning när jag hittade Tapa del Toro. I den lilla baren hittar man nog den mest genuina tapasserveringen den här sidan Pyrenéerna. Uppflugen på höga pallar pekar man på de små munsbitarna som kostar mellan 10 och 25 danska kronor eller så väljer man någon av de större rätterna från menyn. Allt sköljs ned San Miguel, vin, cava eller finosherry på glas (25 kr!). Bra drag i smakerna, snabb service och en genuin känsla som så klart förstärktes av att tjejerna bredvid förde en animerad diskussion på spanska.

På betydligt bättre humör och lätt finofryntlig gick jag en ny runda och hittade Fougaz som är ett kombinerat ekologiskt bageri och restaurang. Här stannade jag till då här fanns mer sherry att få på glas samt cava från fantastiska producenten Gramona. För 50 danska fick jag ett glas 2007 Gramona Reserva; fina, slösa bubblor som sakta letade sig mot ytan, rik, fruktig doft med rökig och mineralig doft. Smaken var torr, mycket fyllig och nästan krämig med smak av gula päron, mandel, mogen citron och mycket lång, rik, balanserad och komplex smak. Inte jämförbar med en champagne, ”bara” en otroligt bra cava! Jag köpte med mig ett par buteljer av cavan och dessutom Estrella Inedit, en öl som tagits fram för El Bulli (återkommer om denna).Upptäckte dock att den sistnämnda både fanns och var åtskilligt billigare på Systembolaget. Men är man får ett fint surdegsbröd med på köpet i kassen så må det vara hänt.

Närmast cavalullig fortsatte jag nu fånigt smilande vidare och insåg att jag hade utrymme kvar till ytterligare mat. Hos Ma Poule, som säljer franska delikatesser av anka och gås samt fina kycklingar, såldes en stor sandwich sprängfylld med saftig confit de canard, senap och ruccola för endast 55 danska kronor. Sådant förlåter att personalen klätt ut sig i skinnförkläden och käcka baskrar. Jag tog min macka i näven och styrde stegen till bänkarna i solen på torget utanför. Beställde ett glas i den rullande cavabaren (bara en så’n sak) och fick bubblet serverat ur ett coupeglas. Nåja, det smakade hyfsat till den galet goda anksmörgåsen som gått och väl räckt till två.

Det blev ett spanskt tema på mitt besök och det fanns massor av spännande saker att upptäcka. Lätt lullig och nästan lite kär i stället begav jag mig fullastad mot tåget. Jag ska snart dit igen och det tycker jag du också ska.

Följ bloggen på Facebook!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under några dagar reser jag i Rioja med en liten grupp som blivit inbjudna av Consejo Regulador de Rioja. Vi anlände Logroño igår kväll och begav oss genast ut på den obligatoriska tapasrundan på Calle Laurel.

Tack vare utmärkt och träffsäker guidning av Thomas Perry fick vi prova de bästa specialiteterna bland de över 100 barerna. Vaktelägg, vitlöksdrypande champinjoner, stekta gettarmar, skinkor och små friterade fiskar passerade revy och sköljdes ned med oräkneliga glas rioja och cidra.

Mot slutet av kvällen lämnade vi Calle Laurel som av vår guide lite förvånande beskrevs som lite turistiskt och han tog oss till Travesia de San Juan dit lokalbefolkningen brukar gå.  På en fullständigt ocharmig servering som hade en stark ”body odour” serverades vi en tortilla som var helt överjordiskt smarrig, lätt, luftig och krämig och toppad med en riktigt het liten chilisås.

En helt magisk kulinarisk rundtur avslutades oklokt nog med lokal cava och lite för mycket brandy. Det känns idag.

Läs också vad Fredrik Schelin skriver om resan.

Vanlig pannstekt tortilla är lättare att laga än denna variant, men vill du göra små fina tapas för en buffe eller liknande så är den är perfekt och värd det lilla extrajobbet. Skär i små bitar och spetsa med tandpetare.

Skala och skiva 5 medelstora, fasta potatisar ganska tunt. Lägg i kallt vatten ungefär en halvtimme för att dra ut stärkelse. Under tiden skalar, halverar och skivar du 2 medelstora gula lökar och fräser dem på låg värme så den blir mjuk men utan att ta färg. Lägg löken på hushållspapper så det mesta av fettet sugs upp. Häll vattnet av potatisen och torka den väl med papper innan du på medelhög värme fräser den i olja så den blir lätt gyllenbrun och mjuknar något. Ta upp och låt fettet rinna av på hushållspapper. Klä en ugnsform med smörpapper, bred ut potatisen och sedan löken. Strimla en inlagd, grillad paprika (piemento) och fördela över potatisen och löken. Vispa lätt ihop 12 ägg med, 5 msk vatten, 2 tsk salt, nymald svartpeppar och 0,5 dl finhackad persilja. Häll äggröran över det hela och se till att ytan är jämn. Grädda i ugnen på 120° i cirka en timme. Kontrollera så att tortillan stannat ordentligt. Ta ut ur ugnen, låt svalna, ta upp tortillan och förvara i kylskåp tills du skär upp och serverar.

Jag älskar verkligen tortilla. Det mättande, milda komplementet till alla små smakrika tapas. När jag är i Spanien är tortillan oumbärlig när jag studsar runt mellan barerna och provar viner, öl och läckerheter. Jag har väl på en höft testat att själv göra denna spanska potatisomelett men insett att jag bara fått til en…potatisomelett. Jag har helt enkelt inte förstått hur mycket potatis som behövs.

(2 personer)
1 gul lök
8 potatisar
4 ägg
smör
peppar
salt

Skiva den skalade potatisen tunt och skölj den väl i ett durkslag. Hacka löken ganska fint. Stek potatisen i smör på medelhög värme och vänd med jämna mellanrum, det gör inget om den går sönder. När potatisen börjat mjukna slänger du i löken. Vispa äggen, salta, dra några ordentliga tag med pepparkvarnen och vänd ner löken och potatisen. Smält nytt smör i stekpannan och häll i tortillaröran. Rör om lätt med en gaffle tills smeten stannat något. Ta en stor tallrik och lägg som ett lock över pannan, vänd snabbt så tortillan hamnar på tallriken och låt den glida tillbaka i stekpannan och grädda tills den är fast och fin. Servera varm eller kall med smakrika tillbehör som chorizo, lufttorkad skinka, manchego, oliver eller något annat gott.

Den här tortillan blev helt perfekt! Lika bra eller bättre än de jag brukar sluka i Spanien. Som ensamrätt räcker den nästan till 3 personer. Som tapas till 6 personer.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Köttbullar får man variera och laga hur man vill, även om mammas är de bästa. Men sen finns det rätter där receptpolisen rycker ut och talar om ”att så där gör man faktiskt inte”. Oftast gäller det klassiska rätter från andra kök än det svenska. En sidosysselsättning för receptpolisen är också att hålla ordning på vårt kontinentala kaffedrickande; ”cappucino dricker man verkligen inte efter lunch”.

Håhåjaja och nåväl. Nedan är i alla fall mitt recept på spansk tortilla. I Spanien är denna potatisomelett som köttbullar. Var och en har sin variant och metod. Jag har lagt till piementooliver för lite smakbrytning samt vitlök. Jag ber redan nu om ursäkt för detta.

Dela och skiva 3-4 medelstora potatisar, 2 gula lökar och skiva tunt en vitlöksklyfta. Värm rejält med olja, eller 50/50 olivolja och ister, i en stekpanna. Det ska vara så mycket fett att potatisen och löken simmar omkring och värmen bara medelhög så att de mjuknar utan att ta färg. Medan potatisen och löken puttrar i oljan vispar du ihop 5-6 ägg med några rejäla nypor salt och ordentligt med svartpeppar från kvarnen. Hacka också 10-15 piementooliver (kan uteslutas av puritaner). När potatisen och löken mjuknat häller du över dem i ett durkslag så att fettet, som du samlar upp, rinner av. Blanda sedan ihop med äggröran, häll lite av olja i stekpannan som nu har låg till medelhög värme och häll i smeten. Strössla över oliverna och låt hela härligheten stå och stelna till. När äggsmeten bara är krämig på ytan lägger du en stor tallrik som lock över stekpannan och stjälper över tortillan. Häll mer olja i pannan och låt potatisomeletten glida tillbaka och gräddas helt färdig. Ät varm eller låt kallna, skär i tårtbitar och servera som tapas med chorizo, serranoskinka och annat gott.

Så blev det dags för den sista sherryn i Jerez.
En manzanilla Solear, inlagda sardiner och manchego i solen.
Nu bär det hemåt till kylan, piffiga falukorvsrecept och höstdassiga bilder.
Men vänta! Först blir det ett par dagar med sakeseminarium i London.

Oj vilken dag! Suttit i en 30° varm lektionssal i långa teoripass om sherry, vinlagar och solerasystem. Därefter en magnifik provning av 20- till 30-årig sherry under ledning av en nestor i Jerez; Neltràn Domecq. Helt fantastiska viner. Jag återkommer med utförliga provningsanteckningar.

Sedan direkt till Bodegas Tradicion som specialicerat sig på att endast buteljera och sälja viner som är mellan tjugo och trettio år i snitt! Vi förevisades gamla metoder, fortfarande i bruk på bodegan, hur man blandar och flyttar vinerna i soleran. Där blev det också en underbar lunch med tapas (suprise!), däribland favoriten räkplätt och en ris- och skaldjursgryta med saffran. Påminde om en paella med mycket vätska. En 30-årig oloroso passade förvånansvärt bra till. Helt otippat. Ännu bättre när vi blandade lite av vinet i maten. Förköpte mig lite på vinerna där. Oooops!

Sedan blev det ilfärd till examen i denna utbildning för ”sherryambassadörer”. Lite lagom beskänkt av urgammal sherry (och litte brandy) skulle det blindprovas och identifieras sju olika sherrytyper och göras ett skriftligt prov. Gick galant! Tror jag. Diplomen ska delas ut om en knapp timme.

I pausen hann jag springa och proviantera lite i närmaste snabbköp som hade lite NETTO-varning. Trots det var inte charkavdelningen så himla pjåkig. Skinkorna på bilden var veckans erbjudande. Övriga fanns på annan plats.

Sådärja. Nu ska det duschas och sedan på med skjorta och kavaj i 32°  värme. Examensmiddag hos Consejo Regulador väntar.

Inget går upp mot enkla, smakrika tapas och ett litet glas riktigt kall fino i skuggan på ett torg.

Jag beställde bara fem ”tapas variadas” och ett glas fino. Servitrisen lyckades pricka in den typ av tilltugg som passade vinet bäst. Trots att stället låg farligt nära turisttråket styrde hon bort från den obligatoriska jamon serranon och manchegoosten. Jag gissar att jag fått dem om jag beställt en amontillado. Nästan frestad att gå dit och testa.

Fantastiskt mjäll och syrlig ansjovis (boqueron en vinaigre) trots storleken. Torskrom i lök och olivolja. Inlagd paprika och stora räkor. Potatissallad med majonäs och tonfisk. Mycket fin chorizo. Riktigt lyckat. Mätt och glad för 13€.