I Sverige har vi en kulturdryck att vårda och vara stolta över; akvavit.

Akvavit är idag en namnskyddad dryck enligt ett EU-direktiv och måste vara ett brännvin smaksatt med kummin och/eller dill. Ofta tillsätts även andra kryddor som fänkål, anis och annat men de två första ska vara dominerande. Är brännvinet kryddat på annat sätt så är det blott och bart…kryddat brännvin.

Tyvärr så återfinns akvaviten idag nästan enbart i säsongsreservaten jul, påsk, midsommar och kräftskivan. Det är synd då vi kunde hålla våra dryckestradition mer vital genom att njuta en liten nubbe till osten, charktallriken eller den hemmarullade sushin.

Det finns så mycket kul traditioner och ritualer kring vårt brännvin. Det organiserade skålandet och snapsvisorna är två som är genuint svenska. Håll fast vid dem. Däremot finns det två företeelser som jag vill skicka till glömskans katakomber.

För det första: Otyget att kyla ner den fint destillerade och omsorgsfullt smaksatta spriten till minusgrader. När brännvinet är så kallt att det nästa är segt i nubbeglaset så har vi berövat det från all smak och arom. Glöm frysen och isblocket med infrysta växter. Det är kylskåpet som gäller.

För det andra: Avskaffa det där fåniga tvånget att svepa hela supen på en gång. Med den där knycken på nacken slänger du bara det goda rakt ner i halsen och missar den fina smaken. Stå på dig och våga ”bita” snapsen!

Fast egentligen är det inte så himla viktigt. Det som räknas är att du njuter, mår bra, inte dricker för mycket och har…

…en underbar midsommar!