
Inspirerad Tockasvansen/Johan Karlfeldt var jag helt enkelt tvungen att mot min vana plocka upp en vermouth senast jag var på Systembolaget.
Även om italienarna inte är helt ensamma om denna dryck (spanjorerna hävdar att de var först) så är bitterhet något de excellererar i. Att söta upp och tillsätta bittra och aromatiska örter i odrickbart vin var något som romarna utvecklade till en nationalsport. Idag är det en storindustri där det mesta är enkla, simpla produkter avsedda att smakdödas med ohemula mängder is, soda och juice. Men det finns undantag.
Antica Formula Carpano tillverkas under strikt hantverksmässiga former efter ett recept från 1786 och tappas på handblåsta numrerade literbueljer. På den klassiskt musiksatta hemsidan är informationen sparsam och man kan bara gissa sig till vilka smaksättare som använts.
Briljant, mörkt bärnstensfärgad med något grön kant. Stor, komplex, parfymerad doft med vanilj, kola, distinkt ton av igloo med colasmak(!), kryddig, ingefära, ek, kanel, russin, lavendel. Söt, frisk, medelfyllig med distinkt bitterhet, apelsinskal, tydlig kola- och vaniljarom, russin, stram, lång, intensiv och eldig. Lååång smak med balanserad bitterhet. En upplevelse!
En ny dimension av vermouth som ska avnjutas i stillhet framför brasan (om man har en sådan) med en skål osttärningar och valnötter.











Tack för tipset, beställer en flaska imorgon när jag är på sytemet och hoppas att det finns någon flaska kvar.
Kyler du alls en sån här fin-vermouth? Eller är det gammeldags rumstemperatur som gäller (som den var förr)?