Bakluckesommelieren i Prag

Besöker du Prag så kan du hoppas att det sammanfaller med den kombinerade loppisen och bondens marknad på kajen vid Vltava (Moldau) mitt i sta’n.

Loppisen var även denna kalla men soliga novemberlördag full av spännande grejer. Tändstickshållare av silver i jugendstil samt en vacker artdeco-brosch föreställande en mistel var några av fynden vi gjorde. Ångrar bittert att jag inte köpte de ekivoka kaffekopparna från förra sekelskiftet och den lilla ryska kaviarskålen i filigran och emalj.

Den stora behållningen var dock bondens marknad som bland annat bjöd på levande foreller, rökta fårostar i fantasifulla former, drivor av svamp, nyslaktade gäss (det var ju mårtensafton), surkål i otaliga smakvariationer, spännande korvar, läckra bakverk och….en bakluckessommelier!

I en skåpbil hade inrättas en synnerligen primitiv ”vinbar” med tappkranar över en rostfri pisseränna. Här kunde man välja mellan åtta olika sorters tjeckiskt vin som kom från ölfat i bilens inre. Vinet kunde antingen avnjutas i en sladdrig vit plastmugg av modell fluorsköljning eller bäras hem till vinoteket i en 1,5-liters PET-flaska (tandkrämsgrön för röda viner, pissgul för de vita) som man själv hämtade i en genomskinlig sopsäck bredvid bilen. Över kranarna basade en man som förmodligen såg hela mänskligheten som sin fiende. Leenden, charm och gästfrihet befanns vara lika avlägset som kvalitetsvinsbegreppet.

En av systrarna ville köpa med sig en flaska för skojs skull och skulle ha mig till att prova. Det röda vinet smakade och doftade som snabbvinsatserna som plågade Sverige på tidigt 1980-tal. Raskt över till de vita. Provade en veltlinské serené (grüner veltliner) och magen skrek genast efter Rennie. En riktigt ilsken liten syra regerade i den tunna vätskan som säkert har en fin framtid i salladsbranschen. Ett vin till fick chansen och en klen liten müller-thurgau som hade fått behålla en liten restsötma fann nåd som bas till vinbål eller vinmarinad. Den fyllda plastflaskan bytte ägare för 22 kronor.

Vi lämnade den antijovialiske krankonnässören och den snabbt växande kön bakom oss och satte oss i den synnerligen enkla och tillfälliga ”Marina Bar” och njöt det tjeckerna kan bäst – pilsner. Världsklass även i plastmugg.