Igår var det äntligen dags att besöka Patépaté i Köpenhamn, något jag sett fram emot länge. Denna omtalade restaurang ligger lämpligt i danska huvudstadens meatpacking district Kødbyen och delar filosofi med favoriten Bastard.

Dock blev det ett improviserat stopp på vägen. Uteserveringen på tapasbaren/vinbaren/delikatessbutiken/vinbutiken Lundgren V.I.P. gick helt enkelt inte att motstå. Det sagolika högsommarvädret krävde också en vätskekontroll. Ett stort antal viner fanns att få glasvis och från delikatessdisken komponerades en charktallrik. Vi tog två utmärkta glas vin vardera, bland annat en strålande cava, samt delade på en tallrik med korvar, skinka, paté med mera. Helt perfekt och vinpriser som befrämjar upplevelser och berusning! Besök rekommenderas men tänk på att be att få dela på delikatesstallriken!

Knappt fem minuters promenad bort hittade vi det spännande slakteriområdet som ligger bakom Hovedbangården och  ökända (men nu nästan transformerade) Istedgade. Stora neonskyltar för tändstift (!?) signalerar att man hittat rätt. Eftersom sommaren visade sig från sin allra bästa sida satt vi på uteserveringen och kunde insupa den mättade, kosmopolitiska atmosfären som påminde mig om Pike Place Market i Seattle (inga jämförelser i övrigt). Utan att gå in på detaljer så levererade Patépaté fantastiskt vällagad och raffinerat enkel mat, en ovanligt spännande vinlista med många sorter på glas och en otvungen atmosfär. Nämnas bland det vi åt var ”crispy tongues”, panerade tungor av kalv och lamm, samt en magisk kalv med piemontesiska paprikor och sardell. Smilbandstänjande beaujolais, kryddig pinot noir från The Hitching Post och maffigt vitt från Montsant var några av vinerna som avnjöts.

Kvällen avslutades inne i restaurangen där en jazzduo spelade och i baren insöp vi både atmosfären och en avslutande spansk lager. Ett utropstecken återstod dock då köksmästaren Olle Tagesson kom ut och bjöd på en fläderblomskräm med inkokta krusbär och biscotti. Med den friska, gräddiga smaken lämnade vi mätta, nöjda och vinrusigt snälla restaurangen bakom oss.

Paptépaté är en ny favorit som med storstadsmått är nästan billigt och turligt nog ligger nästgårds. När jag kommer tillbaka nästa gång, vilket blir snart, ska omgivningarna utforskas närmare.

Det finns olika sätt att främja nykterhet. Höga skatter och begränsad tillgänglighet är beprövat här i Sverige. Ovanstående ”hot” är kanske mindre effektivt. Snarare skulle man kunna betrakta det som kontraproduktivt.

Mitt första försök att göra egen vinäger gick åt skogen. Den vinägermoder (eller ”vinägerförälder” om vi ska vara genusneutrala) jag fick tag på lyckades inte omvandla ett uns av vin till vinäger. Dessutom gick vinägerkruset i bitar när det av okänd anledning mötte golvet.

Nu, nästan två år senare, ger jag mig på det igen. Jag fick tag på en färsk vinägermoder när jag besökte Camilla Plums Fuglebjeregaard häromdagen. Förutom att den var ekologisk och behandlad som färskvara i en kyl så fanns det väldigt enkla och handfasta instruktioner på förpackningen (klicka på bilden till höger).

Istället för att helt sonika släppa ner geléklumpen (inte helt aptitlig, se nedan) i ett krus med vin som sist så tar jag det lite lugnare denna gång. Jag löste upp 1 dl socker i 3 dl vatten och hällde på en halv flaska vitt vin och 1,5 dl ekologisk äppelmust i en stor glasburk och täckte med ett tunt tyg. Förutom att vinägermodern behöver syre så tycker inte om ljus och ska helst stå svalt. Burken får därför tillfälligt flytta in i min vinkyl. När/om svampkulturen vuxit till sig ska den flyttas över till ett större vinägerkrus och matas med mer vin.

Vi får se hur det går. Edit: En uppdatering.