Jag har fått flera förfrågningar om hur den halvsekelgamla armagnacen jag drack på min 50-årsdag smakade. Jag är inte den som är den så här kommer en liten rapport.
Castarède är en familjefirma som producerat armagnac sedan 1832. Till skillnad från det lite nordligare Cognac så är armagnac ofta årgångsbetecknad och det är inte ovanligt med mycket gamla årgångar. Castarède säljer exempelvis fortfarande årgång 1893 via sin webshop. De äldsta årgångarna buteljeras vid beställning från stora glasdamejeanner. Min flaska från 1962 buteljerades för övrigt den 30/5 2005.
Ganska djup, briljant bärnstensfärg. Stor, uttrycksfull och komplex doft av läder, torkad frukt, fikon, vanilj, honung, knäck och wienerbröd. Smakrik, elegant, rund och fruktig smak med bra attack, knäck, läder, vanilj, kanel och kryddighet och en uppstramande ekstruktur. Mycket lång, balanserad och intensiv eftersmak med känsla av bröstkaramell (Kungen av Danmark).
Öhmans Mat & Vin 
Smuttar på en Cognac Maxime Trijol 1969 Grande Champagne samtidigt som jag skriver. Det är riktigt att årgångscognac är ovanlig. Reglerna för när producenterna får årgångsbeteckna cognac är mycket hårda. Trots mitt cognacsintresse har jag faktiskt bara druckit armagnac en enda gång – på en whiskyprovning!
Mycket trevlig bekantskap, enligt min mening är destillerat vin överlägset destillerat öl som njutningmedel.