Château Musar från Bekaadalen i Libanon är en gammal favorit. I dessa dagar av udda ”naturviner” framställda med minimal mänsklig inblandning borde denna klassiker få en renässans. Vildvuxna vingårdar levererar druvor som börjar jäsa redan på vägen till vineriet och en vinmakare som hämtar sin inspiration från biblisk tid. Det är sannerligen viner som man antingen älskar eller hatar.
Själv är jag såld på dessa viner med sin oförutsägbara utveckling som sträcker sig över många decennier. Kan bara inte bestämma för om jag gillar det djupgula vita eller tegelfärgade röda bäst.
Eftersom man alltid lagrat sina bästa viner ganska länge innan man släpper dem har man gjort eftergifter till den moderna marknaden och ekonomiska realiteter och släppt yngre viner. De senaste är 2009 Musar Jeune Red och 2010 Musar Jeune White.
Det vita vinet är gjort av den udda druvblandningen viognier, vermentino och chardonnay. Doften är ganska liten och verkar inte kunna bestämma om den stjälkigt gröna tonen eller aromerna av gul mogen frukt ska bestämma. Lika spretig är smaken som på en gång är mycket frisk och nästan syrlig och oljigt fadd och med samma kamp mellan det kartigt gröna och mogna gula. Man kan verkligen känna att de olika druvorna inte riktigt är på samma våglängd ännu. Det är på alla sätt ett intressant vin som utvecklar sig i glaset och som troligtvis kommer att bli mycket bra med ett par år i flaskan.
Det röda vinet är en blandning av cinsault, syrah och cabernet sauvignon. I doften sticker genast ut en tydlig ton av svettig häst, en effekt av en jästsvamp som går under namnet brettanomyces. Av många anses detta var en defekt medan andra (däribland jag) anser att den i mindre mängder ger komplexitet. Bakom den försiktigt fräna tonen ligger röda och blå bär, farinsocker, kryddörter och en lätt jordighet. På det hela taget en doft som för tankarna till rhônedalen och södra Frankrike. Smaken är dock stadigare med friska fruktsyror och strama tanniner från cabernetdruvan som styr upp den moget, bäriga kroppen. Bra längd med tydlig kryddighet och peppartoner. Även här finns potential.












Hej. Alltid kul att lasa dina bloggar. Chateau Musar ar ju valdigt kant nar man talar om viner fran Libanon. Men jag hoppas att du far en chans att prova min favorit – Clos St Thomas Les Emirs, som jag tycker ar battre an deras Chateau St Thomas. Min kollega foredrar viner fran Chateau Kefraya…. och sa finns det ju alltid Ksara Reserve du Couvent… (som Jan Guillou gillar)