Denna gång är fyndvinet ett jag skrivit om redan tidigare. Mitt omdöme på den nya årgången är så snarlikt så det blir helt enkelt en copy/paste.

Här kommer ett riktigt bra vin som är svårt att inte dricka i långa djupa klunkar och som är så billigt att det låter sig göras.

Amaltea de Loxarel är ett ekologiskt odlat och handskördat vin från Penedès. Druvorna är cabernet sauvignon, merlot och tempranillo och vinet har legat 10 månader på ungersk ek. Resultatet är ett ungt, rent, friskt och fräscht vin som flödar av mogna svarta och röda vinbär, körsbär och ett litet drag av örtighet , ek och anis. Det är så där underbart bärsaftigt att det krävs en rejäl dos självbehärskning för att inte svepa glaset. Men det finns också en fin ekstruktur samt en aptitretande stramhet och en dos mineralitet.

Att den är obegripligt prissatt till bara 79 kronor (2013) gör att man lätt förlåter den biodynamiska rappakaljan på baksidesetiketten. Spring å köp!

Vinet finns fortfarande i ordinarie sortimentet men sedan jag skrev om det senast så har priset höjts till 84 kronor. Nu kan man dock köpa 2000 flaskor av årgång 2013 till det löjliga priset 69 kronor. Anledningen är att man har ändrat designen (till det sämre enligt mig) och rear ut de kvarvarande till rea-pris. Vinet släpps kl 10 på tisdag den 1/11 och man måste beställa ett kolli om 12 st. Inget att tveka på.

Jag har fått flera frågor om var jag hittar alla dessa fyndviner. Jag får tips och en provflaskor från importörer. Om jag gillar vinet så skriver jag om det. Annars inte. Jag har ingen ekonomisk vinning i att skriva om dem.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här kommer lite oförblommerad reklam för Kära Hustruns nätbutiker Vinet & Glaset och precis en sån som precis har blivit uppdaterade och moderniserade. Tycker de behöver lite marknadsföring så hon kan fortsätta försörja mig.

På precis en sån hittar du massor av retroprylar och på Vinet & Glaset inte helt överraskande vinglas, korkskruvar, kartor och annat vinrelaterat. I den sistnämnda är jag ganska hårt involverad i urval av varor. Det senaste är en t-shirt vars tryck jag själv har designat. Inte så tokigt om jag får säga det själv. Just nu kan man förbeställa till ett riktigt bra pris. Själv ska jag ha en i varje färg.

Slut på reklamen. Tack för er uppmärksamhet.

Så var det dags att prova en av de sekelgamla flaskorna med Carnegie Porter.

Den lilla korken var som förväntat mycket spröd av åldern. Metallgrimman som hållit den på plats var sedan länge bortrostad. Den alldeles för stora korkskruven fullständigt trasade sönder korken och i samma ögonblick som korkens försegling bröts så slog en stor doft av porter upp från öppningen. Ingen tvekan om att det var Carnegie Porter i flaskan redan innan den hällts upp i glaset. Fram med en finmaskig dekanteringssil för att avlägsna korksmulorna.

Utseendet på ölen var förvånansvärt klar, djupt mörkbrun med en toning åt orange mot kanten. Ingen kolsyra kvar som förväntat. Doften var mycket stor och intensiv med toner av soja, svarta oliver, tjära, maltvinäger, rök, julmust, hårdgräddad och nästan bränd kavring och tydlig påverkan av åldern. Precis som på många gamla viner så var närvaron av muggig kork tydlig på näsan samt ett drag av hyacint. Inte en helt oangenäm doft men väldigt påträngande i sin intensitet.

Smaken då? Med viss tvekan tog jag en smutt. Den åkte ganska snabbt ut igen. Syrlig, besk, platt, metallisk och bränd samt med en påtaglig ton av gamla muggiga kläder och filtar. Man skulle kunna säga att eftersmaken var död och förfall. Munnen sköljdes med vatten och en näve mintkarameller gör just nu sitt bästa för att rensa gommen.

Jag tänker inte ta reda på om innehållet i de andra flaskorna smakar likadant.

Hittade ekologisk hönsfärs i butiken häromdagen. Inte kycklingfärs. Hönsfärs. Vi måste bli bättre på att ta vara på det smakrika köttet när hönsen inte längre är lönsamma värpare.

Jag improviserade en rätt med ingredienser man brukar hitta i thailändska rätter. Det blev fantastiskt gott.

Rör ihop saften från en äggstor ingefära (riv den och pressa ut saften med handen), 2 msk limesaft, 1 msk grön currypasta, 1 msk fisksås och 2,5 dl kokosmjölk. Stek 200 g små fina halverade champinjoner i en torr stekpanna. När de fått fin färg klickar du i rejält med smör och fräser ytterligare några minuter. Ner med 400 g hönsfärs (eller kycklingfärs) och stek tills den blir helt torr och fått fin brun färg. Blanda ner finskuren purjolök, två tunt skivade vitlöksklyftor och en finskuren röd mild chilifrukt och låt fräsa några minuter. Slå på kokosmjölksblandningen och låt koka ihop i drygt 5 minuter. Skär ner en kruka koriander och blanda ner hälften i grytan. Resten av koriandern har du till serveringen. Bjud till basmatiris.

Rosésäsongen är över sägs det. Men det är en märklig uppfattning tycker jag. Dessa blekröda viner har definitivt ett liv även under resten av året.

Särskilt gäller det vinerna från appellationen Tavel i södra Rhône. Tavel är helt unikt då det är det enda vindistrikt som är helt specialiserat på roséviner. Området är också unikt i det att man här blandar blå (85%) och gröna druvor (15%) för att göra rosé. Druvorna krossas och blandas tillsammans och får kallmacerera i upp till fyra dagar innan alkoholjäsning.

Det är också en av de äldsta appellationerna i Frankrike och fick sin status 1936 liksom grannen Châteaunef-du-Pape. Även i Tavel hittar man de stora, släta flodstenarna (galetes) i vingårdarna och det bidrar till att de blekröda vinerna härifrån skiljer sig från de flesta andra roséviner genom att de är lite mörkare, har en lite fet fyllighet, mer struktur och ibland tjänar på ett par års flasklagring. Tavel är också en av de få områdena i Frankrike där odlingen enligt lag måste ske enligt hållbara och miljövänliga principer.

2014 Les Lauzeraies Tavel säljs just nu ut för 69 kr (ordinarie pris 109 kr) EDIT: nu endast 39 kr på återstående 3000 flaskor) på grund av årgångsbyte (årgång 2015 finns här). Man behöver inte vara rädd för att vinet skulle blivit trött och tappat sin fräschör. Jag har provat många äldre årgångar av vinet och kan intyga att det är ett rosévin som vinner på några år i flaska. Den rika bärigheten, friska syran och tydliga mineraliteten i vinet kompletteras med tiden av mer rondör, toner av svamp och läder som bidrar till komplexiteten. Håller utan problem fram till sommaren. Perfekt till charkuterier, kryddheta rätter, stekt fisk, smakrika kycklingrätter, lättare kötträtter. Med mera.

Om du är osäker på mitt omdöme så är jag inte ensam om att uppskatta vinet. De flesta av Sveriges vinskribenter brukar skriva upp vinet regelbundet som ett av de bästa i rosésortimentet. Vinet finns att beställa nu och det finns enligt uppgift hela 7000 flaskor i lager. Ett FYND!