Detta bildspel kräver JavaScript.

Första området som betades av på resan var Hunter Valley norr om Sydney. Det är Australiens äldsta vinodlingsområde och är kanske det mest säregna.  Området har exempelvis aldrig drabbats av vinlusen och vinet behöver därför inte ympas på resistenta rötter vilket är ganska ovanligt. Här finns också många vingårdar med vinstockar som är en bra bit över hundra år och som fortfarande ger bra skörd.

Klimatet är också ovanligt. Det räknas som subtropiskt, det vill säga mycket varmt och fuktigt, och kring skörden brukar kraftiga regn komma vilket ställer till stora problem. Man har som tur är också ett visst maritimt inflytande vilket ger dimmor som mildrar en del av det intensiva solljuset. Det är så varmt att man endast har sex veckors vintervila för vinstockarna, vilket är på gränsen av vad som behövs. Det är ett besvärligt klimat och Hunter Valley är den region som skördar tidigast, redan från mitten av januari till början av februari. I vissa fall sker skörden redan i december vilket innebär att man ibland kan ha två skördar på ett år.

Man framställer här ett av världens klassiska viner – Hunter Valley Semillon. Det är torra vita viner med en alkoholhalt runt 11%, tydlig, ren fruktkaraktär, mycket hög syra och domineras av aromer av citrusfrukter. Jag hittar ofta petroleum i doften som tillsammans med den höga syran kan förklara varför dessa viner kallades ”Hunter Valley Riesling” förr. Som unga är vinerna svårbegripliga för många då de kan uppfattas som enbart tunna och syrliga. De vinner på många års lagring på flaska och många producenter släpper dem inte förrän de uppnått en ålder på 4-5 år. Då kommer den rika fruktigheten fram, de upplevs fylligare men fortfarande mycket friska och mognadsaromer som  nötter, honung, bivax och rökighet får många att tro att de är fatlagrade. En Hunter Valley Semillon varken jäses eller lagras på ekfat.

Det är druvan semillons förmåga att utveckla aromer innan sockermognaden klar som ger den låga alkoholen och INTE förekomsten av dimmor och regn som det står i de flesta vinböcker. Snarare handlar det om att klimat ger en tidig lövsprickning vilket tidigarelägger skörden under högsommar snarare en under tidig höst.

Att Hunter Valley Semillon verkligen är stora viner råder inget tvivel om. Det innebär inte att man får glömma de röda vinerna av shiraz. I många fall härstammar vinstockarna direkt från sticklingar som hämtades hem av James Busby från berget Hermitage i Rhône. Vinerna motsvarar inte den gängse bilden av australiensisk shiraz. Här blir vinerna elegantare, ljusare, lättare med fin och nyanserad aromatik och slank rödfruktighet. Mer franska i stilen.

Under vårt besök på Tyrrell’s ledsagades vi av legendaren Bruce Tyrrell som är den som idag leder detta familjeföretag som grundades redan 1858. Man är den absolut ledande producenten i området och har satt ribban för hur en Hunter Valley Semillon ska vara. Man är också mycket traditionella även om man har varit trendsättande på flera områden. Bland annat var man de första att sälja en så kallad ”varietal” av chardonnay i Australien. Druvorna kom från världens äldsta vingård med chardonnay, idag 110 år gammal, och startade den massiva flodvåg av ekfatslagrad australiensisk chardonnay som drabbade oss på 1980-talet. Vi fick prova tre årgångar av denna Vat 47 (se nedan)

Tyrrell’s samtliga viner buteljeras sedan 2004 under skruvkork. Med Australiensiska mått är det ganska sent. Man gjorde ett stort test med årgång 1983 då 6000 buteljer semillon försågs med naturkork och lika många förslöts med skruvkapsyl. 10 år senare provades vinerna igen. Bland de med naturkork fanns många fantastiska flaskor medan huvuddelen befann sig i olika stadier av oxidatioon och korkdefekt. Skruvkorksvinerna var alla i perfekt skick med fin buteljmognad. resultatet sammanfattades som ”Corks make great bottles, screw caps make great wines”. Trots detta lyckade experiment dröjde det ytterligare ett decennium innan man gick över till skruvkork. ”Vi är lite traditionella på det viset” som Bruce Tyrrell sa.

Vi fick en mycket pedagogisk provning av deras snudd på ikoniska Vat 1 i en vertikalprovning (sama vin olika årgångar) samt en horisontalprovning (olika vin, samma årgång) av semillon från olika vingårdar. Tydlig uppvisning av hur lagringsbar semmilon är, hur viktig jordmånen är och balansen mellan syran och frukten. Eller som Bruce sammanfattade det ”We’re all about acid, fruit, dirt and ageability!”

2017 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Ganska lite citrusdominerad, liten rökighet, gula plommon, mineralitet. Lätt till medelfyllig, torr, mycket frisk, ung, stram citruskaraktär, mycket bra längd. Torrt avslut.

2012 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Stor, utvecklad doft av krut, rökighet, rostade hasselnötter, toast, aningen petroleum, grillad citron, limezest. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk syra, mogen citron, mineralrökighet, lång smakrik och elegant.

2009 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul.  Medelstor, citronzest, rökighet, krut, petroleum, toast, rökighet. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk med silkig syra,lime, citron, gröna äpplen, lång eftermak med stramt torrt avslut. Kraft och elegans.

2005 Vat 1 Semillon. Medeljup citrongul. Medelstor utvecklad doft av lemoncurd, rökighet, limezest, liten ton av petroleum. Medelfyllig till fyllig, bentorr, hög frisk elegant syra, rik mogen citrusfrukt, nötig, smakrik och mycket lång eftersmak. Imponerande!

2013 Stevens Semillon. Ljust citrongul. Medelstor, lätt rökig, citronzest, krut, lite knuten doft med en ton av petroleum. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk syra, stram lång eftersmak med läskande citronjuice-karaktär. Stram mineralitet.

2013  HVD Semillon   (vingården planterad 1908). Medeljust citrongul. Medelstor lite outvecklad doft av citronzest, krut, omogen persika. Medelfyllig, bentorr, hög frisk syra, rik mogen citrusfrukighet, rökig mineralkaraktär. Lång och rik eftersmak med liten rökighet.

2013 Belford Semillon (vingården platerad 1933). Ljust citrongul. Medelstor doft av mogen citron, apelsinskal, mineralrökighet och koriander(!) och mimosablommor. Fyllig, torr, hög frisk syra, rik citrusfruktighet, vit persika, limezest,

2013 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Ganska stor doft av mogen citron, lime, liten rökighet, ton av petroleum. Medelfyllig, torr, frisk väl avvägd syra citrusfruktig, bra längd och aningen rökig avslutning med någon skalbitterhet.

 

2017 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt citrusgul. Stor doft av omogen gul melon, vita blommor, en liten anstrykning av vanilj, limezest. Nästan fyllig, frisk syra, stor fruktighet av omogen gul melon, vit persika, lång smak med någon bitterhet och limezest.

2013 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt citrusgul. Stor något utvecklad doft av honungsmelon, rostad ton, diskret vanilj, apelsinblom, någon nötighet. Fyllig, lite stram, mycket frisk, apelsin, citrus, rostad karaktär, smakrik och mycket lång eftersmak med aromatisk citruskaraktär.

2015 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt gyllengul med grönt inslag. Stor utvecklad doft med honung, mogen citron, persika, liten rostad ton och en liten antydan till färsk svamp. Fyllig, rik, torr, mycket frisk citrusaromatisk med en nästad sotig rostad karaktär och liten beska i den långa avslutningen.

 

2014 Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd, nästan purpur. Stor, rik, något eldig doft av mogna blå och röda bär, lätt vaniljkaraktär, liten kryddighet. Fyllig, mycket frisk, mogna mörka bär, soltorkade tomater, tydlig kryddighet, avrundade, mogna tanniner, bra längd med mörk fruktighet och någon liten beska.

2011 Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd. Stor, något utvecklad doft av mogna bär, läder, något animalisk, kryddig, örtig och lite vanilj. Fyllig, koncentrerad med en frisk syra som skänker elegans och balans, avrundade tanniner. Mogna mörka bär, kryddig och med en liten svampig, läderton i avslutningen.

2009  Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd. Stor utvecklad, rik doft av läder, svamp, lufttorkad skinka, syltiga mörka bär. Fyllig, smakrik med fint strukturerade tanniner, något torr frukt, röda och mörka bär, svarta vinbär, svamp, kryddor och en mycket lång eftersmak med liten läder ton.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ibland är man särskilt välsignad. Under två veckor kommer jag med buss och flyg kuska runt mellan Australiens vindistrikt. Från Hunter Valley, via Tasmanien till Margaret River. Bland annat. Vi beräknas möta över ett hundratal vinmakare och prova närmare 600 viner. Det kommer också bli en hel del öl. Det blir det gärna Down Under.

Det är andra gången på den stora kontinenten för mig och även andra gången med James Busby Travels. Det är en gruppresa för folk från olika delar av världen och vinbranschen som årligen bjuds in till denna unika resa. Denna gång är det en fördjupningsresa med fokus på småproducenter och nya trender. Hälften av de tolv deltagarna har varit på den ”vanliga” resan tidigare och nu blivit utvalda till denna testresa.

Det ska sägas att dessa resor är något utöver det vanliga. Planerade med själ, hjärta, intelligens och passion av Tim Wildman MW (denna gång i samarbete med Wine Australia). Vi pratar om ett arrangemang där samtliga viner på resan presenteras i förväg i ett exceldokument, gruppens kaffepreferenser sms:as till vinproducenterna, lättsamma aktiviter som skateboard, ”cricket on the beach” och gryningssurfning blandas med djuplodande masterclasses och omfattande provningar. Ett minutiöst sammansatt schema ämnat att få samtliga deltagare att fungera, må bra och kunna tillgodogöra sig detta monster till vinupplevelse. Läs mer om resan här.

Så mycket jag orkar kommer jag att blogga från denna fantastiska rundtur. Uppdateringar även på Instagram.

Men vem är då denne James Busby som gett namn åt reseverksamheten? James kan sägas vara urfadern till den australiensiska vinindustrin. Född i Skottland 1801 och bestämde sig drygt 20 år gammal att emigrera till Australien. Utan några tidigare erfarenheter av vitikultur fick han för sig att innan den långa resan bege sig till Frankrike för att under några månader i vingårdarna lära sig så mycket som möjligt om vinodling han bara kunde. Hans tanke var att anlända till den nya kontinenten med kunskaper som kunde ligga till grund för export till Europa. Tack vare sitt stora engagemang kring vin i sitt nya hemland fick han 30 år gammal i uppdrag av regeringen i New South Wales att resa tillbaka till Europa för att hämta hem sticklingar. Under hösten 1831 reste han runt mellan vingårdar i Spanien och Frankrike och samlade på sig 650 olika sorter. 362 av sticklingarna överlevde den långa resan och planterades i Sydneys botaniska trädgård. En kopia av odlingen skapades på James Busbys egen egendom i Hunter Valley. Därifrån spreds de över Australien och de sorter vi hittar idag kan i de flesta fall härledas till James Busbys arbete och hans egen odling.

Förutom rökt och gravad så gillar jag verkligen inte odlad lax. Därför blev jag lite förvånad när jag nästan dreglade när jag såg Jamie Oliver laga dessa laxbiffar på tv. Bara fem ingredienser, men jag slängde förstås in en sjätte och ”chilijam” fick ersättas med sweetchilisås. Kära Hustrun som varken gillar lax eller koriander himlade med ögonen och sa att det var det bästa på mycket länge. Är benägen att hålla med.

Skala och finhacka en bit ingefära stor som ett pekfinger och lite till. Banka en stjälk citrongräs och skär smått. Ta en bit lax på cirka 500 g utan skinn och ben. Hälften av laxen skär du i knappt centimeterstora tärningar och lägger åt sidan. Andra halvan skär du också ner och hackar sedan fint med en stor kniv tillsammans med ingefäran, citrongräs och en halv kruka färsk koriander. Hacka så att det blir som en färs, det går snabbt och enkelt. Riv över skalet från en halv lime och pressa över lite av saften, salta och dra några rejäla tag med pepparkvarnen. Blanda laxtärningarna med färsen. Hetta upp lite olivolja i en stekpanna på strax över medelvärme. Forma fyra biffar av färsen och lägg ner i pannan. Stek några minuter på var sida så de får fin färg. Klicka en matsked sweetchilisås på varje biff och smeta ut. Slå en skvätt vatten i panna och låt fräsa ytterligare någon miut.

Servera med ris eller i ett pitabröd med sallad. Jag kokade äggnudlar och slänge ner en fisnstrimlad tomat och vårlök den sista minuten, hällde av vattnet och blandade ner en skvätt ljus soja och sesamolja.

Jag älskar att laga chili con carne och är riktigt bra på det om jag får säga det själv. Men idag när jag skulle svänga ihop en enkel vegetarisk variant (precis som många andra försöker vi dra ner på köttkonsumtionen här hemma) lite snabbt insåg jag att köttet helt kan skippas framöver. Detta blev så jävla bra! Dessutom kan den som helt saknar matlagningsfärdigheter bemästra den. Kan du öppna förpackningar och skära en lök så fixar du det. Kan du inte skära lök så får du be en kompis om hjälp.

Detta är en löjligt enkel bas som går snabbt att laga. 15 minuter max. Smakerna sitter där direkt. Sedan kryddar du upp den efter egen smak förstås. Jag har alltid i massor med spiskummin, klickar i chipotlepasta samt rör i några matskedar kakaopulver.

Skala och skär en gul lök lite grovt (detta kräver lite koncentration). Fräs i matfett tills den mjuknar något. Slå på avsköljda linser från tetra/burk och låt fräsa med några minuter (linserna är ”köttersättningen”). Häll över en påse med tacokrydda (eller din egen blandning av chilikryddor om du är en sån där avancerad kock), smula ner en grönsaksbuljongtärning samt slå på en deciliter vatten och koka ihop. Slå på två burkar med tacosås (valfri styrka) och rör om. Slå på två tetror/burkar med avsköljda, valfria bönor samt en burk majs om du vill. Lått puttra tills det blir varmt. KLART!