Älskar när kycklingleverpaté finns att beställa på klassiska bistros och andra ställen. Underbart som ettt snack medan man studerar meny och vinlista, en enkel förrätt eller bara rakt upp och ner till ett glas vin. Löjligt enkel att göra hemma. Billigt också. Receptet nedan räcker lätt till åtta, tio personer som en liten aptitretare. Kan frysas men receptet kan med fördel också halveras.
Otroligt gott till smörstekt surdegsbaguett, cornichoner och fikonmarmelad (köp den sort som finns i butiker med sortiment från mellanöstern – mycket billigare och jämnare konsistens). Njut ett lätt, mjukt rött vin till. Jag föredrar själv en torr olorososherry eller en halvtorr sherry typ medium.
450 g kycklinglever
1 gul lök, tunt skivad
2 små vitlöksklyftor, skalade och krossade
2 lagerblad
½ tsk timjan
1 tsk salt
4 dl vatten
250 g smör, rumstempererat
5 cl konjak/brandy/calvados
Nymalen svartpeppar
Släng ner lever, lök, lagerblad, vitlök, timjan och salt i en kastrull med det kokande vattnet. Låt koka 4,5 minuter. Ta av från värmen låt vila i vattnet 5 minuter. Ta bort lagerbladen och slå av vattnet. I med levern och löken i en matberedare eller mixer och mixa. Klicka i smöret lite åt gången så det blandas fint. Sist i med spriten och rejält med svartpeppar från kvarn. Fyll i formar, låt svalna och täck med gladpack. När patén är riktigt kall så täcker du den med ett lager smält smör som får stelna.
Det här är ett riktigt favoritrecept från mitt projekt med recept från Carl Butlers Kokbok . Så enkelt och så gott! Hade jag haft en krog att denna rätt varit självskriven på menyn. Kombinerat med en bra rioja och vassa knivar så hade succén varit given med nöjda gäster och pengar på kontot.
Lagade denna idag på min födelsedag och drack så klart en smarrig rioja till. Tyckte att jag behövde pusha receptet eftersom bilden i originalinlägget var så sjukt dåligt. idag blev det något bättre.
En biff med inspiration från Paris. Jag kan mycket väl tänka mig denna rätt serverad på en bistro med rutiga dukar, enkelt vin på karaff, servitörer som sett allt och kockar som inte krånglar till det.
Torka köttet med hushållspapper (Julia Childs påbud, inte Calles) och stek biffen i rapsolja och smör i het stekpanna så det får en fin stekyta men fortfarande är riktigt rosa/blodig. Ta upp köttet och håll varmt. Lägg de skivade champinjonerna i samma panna, fräs utan att svampen tar färg och häll på vinet. Tillsätt den pressade vitlöken, senapen och grädden och dra rejäla tag med pepparkvarnen. Koka såsen häftigt tills den blir ganska tjock.Häll såsen över biffarna.
Jag serverade biffen med råstekt potatis och grönsallad med vinägrett. Det här smakade klassisk krogmat och då menar jag på ett mycket positivt sätt. Jag kunde sluta ögonen och föreställa mig att så här smakade det en bra kväll på Svensson & Butler medio 1970-tal.
Det var extrapris på rimmat fläsklägg idag och jag fick lite cravings på maten jag åt i Alsace för någon månad sedan. Kokade fläsklägget på vanligt vis (imorgon blir det soppa på buljongen). Det blev lite bratwurst också. Till detta blev det ”surmos”. Mycket godare än det låter. Med senapssås blev det fantastiskt gott. Inte sämre med en riesling från Trimbach i glaset.
Koka 800 g potatisar i mindre bitar. Gör ett ganska löst potatismos med mycketsmör en skvätt mjölk och rejält med vitpeppar. Skiva en gul lök tunt och fräs i en klick smör på låg värme tills den mjuknar. Slå på cirka 400 g surkål och 1 dl vitt vin och låt putta tills det mesta av vinet har kokat bort. Blanda sedan ner potatismoset och värm försiktigt.
Fräs en knapp matsked vetemjöl i 1 msk smör. Klicka i ett par matskedar senap (grov, dijon eller annan efter smak), slå på en skvätt vitt vin och lått puttra en stund. Slå på på gräddmjölk (50/50) tills du får fin konsistens. Smaka av med salt.
Börjar med att be om ursäkt för den AI-genererade bilden. Men det var så gott att jag glömde ta ett foto.
Att laga asiatiskt kommer inte naturligt för mig. Får anstränga mig för att få till det. Men ibland gör jag någon egen förenklad variant och då blir det bra ibland. Som det här.
Fräs en tunt skivad morot och en gul lök skuren i tunna klyftor i neutral olja tills de mjuknat något. Släng i 300 g kyckling skuren i mindre bitar (bröst, lår eller annan del du kommer över) och fräs några minuter. Klicka i 2 msk röd currypasta (går säkert utmärkt även med grön) och fräs runt ytterligare några minuter. Slå på 5 dl kokosmjölk, 2 msk fisksås och 1 msk farinsocker/muscovadosocker (hade inget palmsocker som förstås är bäst). Låt puttra några minuter och blanda sedan ner strimlad röd paprika som får mjukna något. Jag föredrar krämighet i grytan/såsen så jag pudrade över lite maizena tills jag blev nöjd. Smaka av med eventuellt mer fisksås. Servera med ris såklart.
I all enkelhet väldigt gott. ”Godaste på länge” sa Kära Hustrun.
Den här soppan slängde jag ihop till lunch idag. Hade inget planerat eller något särskilt i kylskåpet. Det blev till att leta i skafferiet och receptgoogla.
Hacka och fräs en gul lök och ett par vitlöksklyftor i olivolja en gryta tills de mjuknat. Slå på 2 burkar/tetror med vita bönor, 0,5 dl grovhackade marconamandlar (vanliga mandlar som rostas i en torr panna funkar också), en knapp deciliter riven parmesan (eller liknande), 3 dl vatten och en buljongtärning (kyckling eller grönsak). Koka upp, dra ett par rejäla tag med pepparkvarnen. Mixa slät. Toppa med med lite av mandlarna och osten som du sparat och ringla över olivolja. Klart.
Smakrik, krämig, mättande och mycket god! Smakade bra med ett litet glas av den vita riojan.
Att använda salsicciafärs till pastasåsen är ett fantastisk kökshack! Det är så mycket smak i den så man inte behöver göra så mycket mer med smaksättningen. Om man inte vill förstås. Numera kan man ju köpa färsen i plastkorv, men skulle inte det finnas så köra man bara med ett vanligt paket korv och drar av fjälstret.
Börja med att grovriva eller finhacka en stor gul lök och en stor morot. Krossa och grovhacka vitlöksklyftor efter tycke och smak. Fräs alltihop på medelvärme i olivolja tills morötterna mjuknat och löken blivit genomskinlig. Ner med 500 g salsicciafärs och fördela ganska fint. Här kommer köttfärshacken väl till pass. Bra till vanlig färs men oumbärlig för den fasta salsicciafärsen. Bryn så den får lite färg. Om du vill adderar du nu fänkålsfrön som du mortlat. I med 3-4 matskedar tomatpuré och låt fräsa en stund. Häll i 1,5 dl vitt vin och låt koka in under några minuter. Slå på 400 g passata, 1 msk vardera av oregano och basilika, rejäla drag med pepparkvarnen. Låt puttra minst en halvtimme. Smaka av med mer peppar, eventuellt lite salt och/eller soja. Nu skulle det kunna vara klart…och det är det. Men jag tycker det blir ännu bättre med 0,5 dl grädde…eller mer. Servera med valfri pasta och dräll hyvlad parmesan över härligheten.
Detta är Kära Hustruns nya favoriträtt. Inte utan att jag är med på tåget.
Min köksinspiration kommer numera mest från spinsrade inlägg på Facebook. De är många så man får scrolla mycket och sortera bort. Men detta recept som jag modifierat en del kände jag att jag måste prova.
Älskar när tillagningen kan ske i en form eller gryta. I det här fallet blev det riktigt bra med tryck i smaken och bra hetta (lite för hett tyckte Kära Hustrun). Brukar ha svårt att få till de där thailändska smakerna, men här satt de som en smäck, kycklingen blev mör, grönsakerna spänstiga och dumplingsarna samtidigt både mjuka och krispiga. I sanningens namn kändes de lite överflödiga i sammanhanget…men goda.
I en ugnsfast form blandar du ihop 2-3 msk grön chilipasta, 2 msk fisksås, 2 rivna/pressade vitlöksklyftor, riven ingefära från en tumstor bit och blandar väl med en burk (440 ml) kokosmjölk och koncentrerad hönsbuljong gjord på en buljongtärning och 2 dl vatten. Skiva ner en zucchini och ett stånd pak choi. Skiva cirka 300 g kycklingbröst eller kycklinglår ganska fint och blanda med övriga ingredienser. Toppa med ett paket frysta dumplings (kan uteslutas). In i ugnen i 30 minuter å 180°. Innan servering kan man strö över hackad koriander och/eller vårlök om man vill. Servera med ris.
Stötte nyligen för första gången på desserten posset. En lljuvligt len, krämig, frisk och fräsch dessert. Påminner mycket om pannacotta. Inte anade jag att detta förmodligen är den absolut enklaste desserten att laga till. På bara tre ingredienser dessutom.
För sex portioner kokar du upp 1,5 dl socker med 5 dl vispgrädde. När det kokat i en minut drar du kastrulle från plattasn och vispar i 0,75 dl citronsaft samt eventuellt lite zest från skalen. Häll i portionsformar, låt svalna och ställ i kylen i 3-4 timmar. Klart.
Toppa med färska bär eller riv lite över lite vit choklad. En moscato d’asti passar fint till.
Nästan på dagen för fjorton år sedan publicerade jag mitt recept på ugnspannkaka/fläskpannkaka. När jag igår lagade denna favoriträtt igen så testade jag ett nytt grepp som visade sig vara en klar förbättring, snudd på revolutionerande faktiskt. Idén kommer från hur man gör yorkshirepudding. Pannkakan blev fluffigare och fastnade inte i formen. Det gick faktiskt att bara lyfta den rakt upp ur formen.
Vispa ihop 4 dl vetemjöl och 0,5 tsk salt, 1,5 tsk bakpulver (kan uteslutas) med 4 dl mjölk tills du får en riktigt slät smet. Knäck i 4-5 ägg och blanda väl. Rör nu ned ytterligare 4 dl mjölk. Skär 2 hg rökt sidfläsk i stavar/strimlor och stek i torr panna tills de är riktigt knaperstekta. Ställ in den tomma formen i ugn på 225° tills den är riktigt het. Bäst med en form i keramik/porslin eller emalj som håller värmen bäst. Ta ut och släng i en rejäl klick med smör och en slatt med matolja. och pensla hela formen. In med formen i ugnen igen ett par minuter så formen åter blir riktigt het. Tag ut formen och slå snabbt i smeten och strö över fläsket. In i ugnen i cirka 30 minuter.
Njut med lingonsylt eller bred på ett tunt lager dijonsenap som vi alltid gör. Vi serverar alltid råriven morot med en skvätt olivolja, salt och lite apelsinjuice. Eftersom vi hade clementiner hemma så använde jag istället saften från en och det blev ännu bättre.
*Använd inte stekfettet, då fastnar pannkakan i formen.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Vinet & Glaset – Verktyg för livets goda
Perfekt present -”Ring för champagne”
KLassiska kartor över Bourgogne!
Wine Tower – när dekantering blir en show!
AROMASTER – största samlingen av vin- & spritaromer
Senaste kommentarer