Det var extrapris på rimmat fläsklägg idag och jag fick lite cravings på maten jag åt i Alsace för någon månad sedan. Kokade fläsklägget på vanligt vis (imorgon blir det soppa på buljongen). Det blev lite bratwurst också. Till detta blev det ”surmos”. Mycket godare än det låter. Med senapssås blev det fantastiskt gott. Inte sämre med en riesling från Trimbach i glaset.
Koka 800 g potatisar i mindre bitar. Gör ett ganska löst potatismos med mycketsmör en skvätt mjölk och rejält med vitpeppar. Skiva en gul lök tunt och fräs i en klick smör på låg värme tills den mjuknar. Slå på cirka 400 g surkål och 1 dl vitt vin och låt putta tills det mesta av vinet har kokat bort. Blanda sedan ner potatismoset och värm försiktigt.
Fräs en knapp matsked vetemjöl i 1 msk smör. Klicka i ett par matskedar senap (grov, dijon eller annan efter smak), slå på en skvätt vitt vin och lått puttra en stund. Slå på på gräddmjölk (50/50) tills du får fin konsistens. Smaka av med salt.
Börjar med att be om ursäkt för den AI-genererade bilden. Men det var så gott att jag glömde ta ett foto.
Att laga asiatiskt kommer inte naturligt för mig. Får anstränga mig för att få till det. Men ibland gör jag någon egen förenklad variant och då blir det bra ibland. Som det här.
Fräs en tunt skivad morot och en gul lök skuren i tunna klyftor i neutral olja tills de mjuknat något. Släng i 300 g kyckling skuren i mindre bitar (bröst, lår eller annan del du kommer över) och fräs några minuter. Klicka i 2 msk röd currypasta (går säkert utmärkt även med grön) och fräs runt ytterligare några minuter. Slå på 5 dl kokosmjölk, 2 msk fisksås och 1 msk farinsocker/muscovadosocker (hade inget palmsocker som förstås är bäst). Låt puttra några minuter och blanda sedan ner strimlad röd paprika som får mjukna något. Jag föredrar krämighet i grytan/såsen så jag pudrade över lite maizena tills jag blev nöjd. Smaka av med eventuellt mer fisksås. Servera med ris såklart.
I all enkelhet väldigt gott. ”Godaste på länge” sa Kära Hustrun.
Här är ett tips på annorlunda, spännande vin som samtidigt är väldigt bra . 2022 Tenuta La Fiammenga Jescot har en arombild som är lite annorlunda. Delikat men strukturerat vin. Kommer funka perfekt till det småvarma och kallskurna om man vill ha vin till julmaten. Testa!
Här kommer ett nytt vintips! 2024 GOSA Organic Selection Monastrell från Jumilla och producenten Juan Gil ligger på beställningssortimentet men är väl värt att beställa och prova.
Den här soppan slängde jag ihop till lunch idag. Hade inget planerat eller något särskilt i kylskåpet. Det blev till att leta i skafferiet och receptgoogla.
Hacka och fräs en gul lök och ett par vitlöksklyftor i olivolja en gryta tills de mjuknat. Slå på 2 burkar/tetror med vita bönor, 0,5 dl grovhackade marconamandlar (vanliga mandlar som rostas i en torr panna funkar också), en knapp deciliter riven parmesan (eller liknande), 3 dl vatten och en buljongtärning (kyckling eller grönsak). Koka upp, dra ett par rejäla tag med pepparkvarnen. Mixa slät. Toppa med med lite av mandlarna och osten som du sparat och ringla över olivolja. Klart.
Smakrik, krämig, mättande och mycket god! Smakade bra med ett litet glas av den vita riojan.
Ett av mina mest lästa recept är detta om Dödligt goda saffransskorpor. Det brukar toppa tiden före jul. Ett riktigt bra recept. Eftersom jag köpte helt fantastisk saffran hos Matgeek så tänkte jag att jag ville uppgradera receptet. Jag hade salta och friterade marconamandlar hemma, fin och fruktig spansk olivolja och saffran både odlas i Spanien och är viktig i det lokala köket. Lite spansk brandy på det och vips blev receptet andalusiskt.
Sätt ugnen på 200 grader. Finhacka 1 dl russin och blöt upp dem en stund i 0,75 dl brandy (eller likanande) i en kastrull. Sjud sedan försiktigt tills huvuddelen av spriten kokat in. Låt svalna något. Mortla 1 kuvert saffran tillsammans med lite strösocker och blanda sedan ner i russinröran. Grovhacka 50 g marconamandlar och blanda även dessa med russinen tillsammans med 0,5 tsk flingsalt. Smält 50 g smör i 50 g olivolja och blanda med russinen. Vispa 2 ägg och 1,5 dl socker riktigt fluffigt. Blanda 5 dl vetemjöl och 1,5 tsk bakpulver och rör ner i det blöta i omgångar. Det blir en ganska lös och smetig deg och jag adderade ytterligare drygt 1 dl mjöl för att få den hanterlig.
Dela degen i tre lika stora bitar och forma till tre längder. Lägg på plåt med bakplåtspapper och platta till lite. Grädda ca 20 min. Ta ut och skär genast längderna i smala sneda bitar, rosta med snittytan uppåt i 175 grader i 10 minuter. Stäng av ugnen, låt rosta ytterligare med ugnsluckan på glänt.
Mycket lyckat! Spröda, distinkt mandelsmak och med en lite vuxnare smak. Underbara till glöggen!
Jag var nyligen i Piemonte och besökte producenten San Silvestro och deras olika egendomar för att förbereda mig för en räcka med provningar för munskänkssektioner runt om i landet. Vi provade massor av härliga viner. Plötsligt fastnade jag för…en etikett.
På bordet ställdes en flaska Barolo med en etikett i svart och guld. Modern men samtidigt stramt klassisk. Jag utbrast spontant ”den här skulle kunna stå på middagsbordet i en Gudfader-film”. Det händer inte ofta att jag blir kär i en vinetikett, en nu föll jag. Jag slängde ur mig till importörens produktchef på andra sidn bordet att etiketten skulle bli snorsnygg på en svart t-shirt. Sen pratade vi inte mer om det. Ett par veckor senare kom ett paket de snyggaste t-shirts jag sett. De ska lottas ut till lyckliga deltagare på provningarna.
Mycket ljust röd med antydan till tegel i kanten. Stor, kryddig, generös doft med kryddnejlika, kanel, earl grey-te, apelsinskal, mörka körsbär, röda syltiga bär, diskreta fat och en liten mognadston av läder. Nästan lite glöggkryddighet – inga liknelser i övrigt. Fyllig, smakrik, mycket kryddig, fokuserad röd frukt, distinkt syra och ovanligt fint avvägda tanniner. Mycket lång eftersmak där kryddigheten kommer tillbaka tillsammans med ett uns piptobak.
Riktigt bra barolo. Om du brukar uppfatta dessa viner som i överkant sträva så är detta ett bra exempel på hur härliga de är när de är balanserade. Det här vinet vinner på att hälllas upp på karaff några timmar innan servering. Här är några bra tips. Tycker du att 329 kr är för mycket pengar men ändå vill njuta en nebbiolo så är 2023 Monferrato Nebbiolo från samma producent. jukare, lättare men ändå med tydlig nebbiolo-karaktär. För 119 kr är det ett superfynd!
Besök gärna min nya och uppdaterade nätbutik Vinet & Glaset med vintillbehör och köksredskap.
DISCLAIMER: Jag gör provningsuppdrag importören. Vinet har jag köpt själv. Jag har ingen vinning av eventuell försäljning och har heller inte fått någon anna ersättning. Jag skriver alltid ärligt om vinerna jag provar. Är det viner jag kan tänka mig att köpa själv så skriver jag upp dem. Är de bara ointressanta skriver jag ingenting. Ibland varnar jag för riktigt dåliga viner.
Att använda salsicciafärs till pastasåsen är ett fantastisk kökshack! Det är så mycket smak i den så man inte behöver göra så mycket mer med smaksättningen. Om man inte vill förstås. Numera kan man ju köpa färsen i plastkorv, men skulle inte det finnas så köra man bara med ett vanligt paket korv och drar av fjälstret.
Börja med att grovriva eller finhacka en stor gul lök och en stor morot. Krossa och grovhacka vitlöksklyftor efter tycke och smak. Fräs alltihop på medelvärme i olivolja tills morötterna mjuknat och löken blivit genomskinlig. Ner med 500 g salsicciafärs och fördela ganska fint. Här kommer köttfärshacken väl till pass. Bra till vanlig färs men oumbärlig för den fasta salsicciafärsen. Bryn så den får lite färg. Om du vill adderar du nu fänkålsfrön som du mortlat. I med 3-4 matskedar tomatpuré och låt fräsa en stund. Häll i 1,5 dl vitt vin och låt koka in under några minuter. Slå på 400 g passata, 1 msk vardera av oregano och basilika, rejäla drag med pepparkvarnen. Låt puttra minst en halvtimme. Smaka av med mer peppar, eventuellt lite salt och/eller soja. Nu skulle det kunna vara klart…och det är det. Men jag tycker det blir ännu bättre med 0,5 dl grädde…eller mer. Servera med valfri pasta och dräll hyvlad parmesan över härligheten.
Detta är Kära Hustruns nya favoriträtt. Inte utan att jag är med på tåget.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Vinet & Glaset – Verktyg för livets goda
Perfekt present -”Ring för champagne”
KLassiska kartor över Bourgogne!
Wine Tower – när dekantering blir en show!
AROMASTER – största samlingen av vin- & spritaromer
Senaste kommentarer