Det var extrapris på rimmat fläsklägg idag och jag fick lite cravings på maten jag åt i Alsace för någon månad sedan. Kokade fläsklägget på vanligt vis (imorgon blir det soppa på buljongen). Det blev lite bratwurst också. Till detta blev det ”surmos”. Mycket godare än det låter. Med senapssås blev det fantastiskt gott. Inte sämre med en riesling från Trimbach i glaset.
Koka 800 g potatisar i mindre bitar. Gör ett ganska löst potatismos med mycketsmör en skvätt mjölk och rejält med vitpeppar. Skiva en gul lök tunt och fräs i en klick smör på låg värme tills den mjuknar. Slå på cirka 400 g surkål och 1 dl vitt vin och låt putta tills det mesta av vinet har kokat bort. Blanda sedan ner potatismoset och värm försiktigt.
Fräs en knapp matsked vetemjöl i 1 msk smör. Klicka i ett par matskedar senap (grov, dijon eller annan efter smak), slå på en skvätt vitt vin och lått puttra en stund. Slå på på gräddmjölk (50/50) tills du får fin konsistens. Smaka av med salt.
Börjar med att be om ursäkt för den AI-genererade bilden. Men det var så gott att jag glömde ta ett foto.
Att laga asiatiskt kommer inte naturligt för mig. Får anstränga mig för att få till det. Men ibland gör jag någon egen förenklad variant och då blir det bra ibland. Som det här.
Fräs en tunt skivad morot och en gul lök skuren i tunna klyftor i neutral olja tills de mjuknat något. Släng i 300 g kyckling skuren i mindre bitar (bröst, lår eller annan del du kommer över) och fräs några minuter. Klicka i 2 msk röd currypasta (går säkert utmärkt även med grön) och fräs runt ytterligare några minuter. Slå på 5 dl kokosmjölk, 2 msk fisksås och 1 msk farinsocker/muscovadosocker (hade inget palmsocker som förstås är bäst). Låt puttra några minuter och blanda sedan ner strimlad röd paprika som får mjukna något. Jag föredrar krämighet i grytan/såsen så jag pudrade över lite maizena tills jag blev nöjd. Smaka av med eventuellt mer fisksås. Servera med ris såklart.
I all enkelhet väldigt gott. ”Godaste på länge” sa Kära Hustrun.
Den här soppan slängde jag ihop till lunch idag. Hade inget planerat eller något särskilt i kylskåpet. Det blev till att leta i skafferiet och receptgoogla.
Hacka och fräs en gul lök och ett par vitlöksklyftor i olivolja en gryta tills de mjuknat. Slå på 2 burkar/tetror med vita bönor, 0,5 dl grovhackade marconamandlar (vanliga mandlar som rostas i en torr panna funkar också), en knapp deciliter riven parmesan (eller liknande), 3 dl vatten och en buljongtärning (kyckling eller grönsak). Koka upp, dra ett par rejäla tag med pepparkvarnen. Mixa slät. Toppa med med lite av mandlarna och osten som du sparat och ringla över olivolja. Klart.
Smakrik, krämig, mättande och mycket god! Smakade bra med ett litet glas av den vita riojan.
Ett av mina mest lästa recept är detta om Dödligt goda saffransskorpor. Det brukar toppa tiden före jul. Ett riktigt bra recept. Eftersom jag köpte helt fantastisk saffran hos Matgeek så tänkte jag att jag ville uppgradera receptet. Jag hade salta och friterade marconamandlar hemma, fin och fruktig spansk olivolja och saffran både odlas i Spanien och är viktig i det lokala köket. Lite spansk brandy på det och vips blev receptet andalusiskt.
Sätt ugnen på 200 grader. Finhacka 1 dl russin och blöt upp dem en stund i 0,75 dl brandy (eller likanande) i en kastrull. Sjud sedan försiktigt tills huvuddelen av spriten kokat in. Låt svalna något. Mortla 1 kuvert saffran tillsammans med lite strösocker och blanda sedan ner i russinröran. Grovhacka 50 g marconamandlar och blanda även dessa med russinen tillsammans med 0,5 tsk flingsalt. Smält 50 g smör i 50 g olivolja och blanda med russinen. Vispa 2 ägg och 1,5 dl socker riktigt fluffigt. Blanda 5 dl vetemjöl och 1,5 tsk bakpulver och rör ner i det blöta i omgångar. Det blir en ganska lös och smetig deg och jag adderade ytterligare drygt 1 dl mjöl för att få den hanterlig.
Dela degen i tre lika stora bitar och forma till tre längder. Lägg på plåt med bakplåtspapper och platta till lite. Grädda ca 20 min. Ta ut och skär genast längderna i smala sneda bitar, rosta med snittytan uppåt i 175 grader i 10 minuter. Stäng av ugnen, låt rosta ytterligare med ugnsluckan på glänt.
Mycket lyckat! Spröda, distinkt mandelsmak och med en lite vuxnare smak. Underbara till glöggen!
Att använda salsicciafärs till pastasåsen är ett fantastisk kökshack! Det är så mycket smak i den så man inte behöver göra så mycket mer med smaksättningen. Om man inte vill förstås. Numera kan man ju köpa färsen i plastkorv, men skulle inte det finnas så köra man bara med ett vanligt paket korv och drar av fjälstret.
Börja med att grovriva eller finhacka en stor gul lök och en stor morot. Krossa och grovhacka vitlöksklyftor efter tycke och smak. Fräs alltihop på medelvärme i olivolja tills morötterna mjuknat och löken blivit genomskinlig. Ner med 500 g salsicciafärs och fördela ganska fint. Här kommer köttfärshacken väl till pass. Bra till vanlig färs men oumbärlig för den fasta salsicciafärsen. Bryn så den får lite färg. Om du vill adderar du nu fänkålsfrön som du mortlat. I med 3-4 matskedar tomatpuré och låt fräsa en stund. Häll i 1,5 dl vitt vin och låt koka in under några minuter. Slå på 400 g passata, 1 msk vardera av oregano och basilika, rejäla drag med pepparkvarnen. Låt puttra minst en halvtimme. Smaka av med mer peppar, eventuellt lite salt och/eller soja. Nu skulle det kunna vara klart…och det är det. Men jag tycker det blir ännu bättre med 0,5 dl grädde…eller mer. Servera med valfri pasta och dräll hyvlad parmesan över härligheten.
Detta är Kära Hustruns nya favoriträtt. Inte utan att jag är med på tåget.
Efter att ha lagat mat i snart ett halvsekel och producerat över 2300 bloggposter här har jag kommit till en ny punkt. Jag använder den här bloggen som min egen referens för recept och har börjat utveckla och förfina mina favoritrecept. Därför tänkte jag att jag kör lite favoriter i repris med uppdateringar och tillägg. Vi börjar med Tore Wretmans klassiska löksås från ett inlägg från 2011 och jag kompletterar med ”vattenstekt” fläsk.
Tore Wretmans klassiska kokbok Husmanskost är ett fantastiskt referensverk när man vill laga husmanskost. Den kräver dock att man har lite vana i köket för han var inte alltid så generös med instruktioner och måttangivelser. Ett ”bra” exempel på detta är det kortfattade receptet på löksås:
Fräs finhackad lök i smör tills den börjar brynas, pudra över mjöl, bryn lätt ett ögonblick och fyll på med gräddmjölk och buljong. Koka 5-10 minuter. Avsmaka med peppar och mycket lite salt. Avsluta med en smörklick eller om såsen ska vara till stekt fläsk med litet av stekflottet.
Inte en antydan till mått så långt ögat når. Men jag gick efter hans instruktioner och måttade väl vilket resulterade i en helt magnifik löksås.
Hacka 500 g gul lök ganska fint. Fräs i 2-3 msk smör och lika mycket stekflott från fläsket tills löken är vackert gyllenbrun. Pudra över 3 msk vetemjöl. Slå på oxbuljong som du tillrett av 2,5 dl vatten och en pod, tärning eller motsvarande fond. när det kokat ihop lite grand slår du på 2,5 dl gräddmjölk (50/50 grädde och mjölk). Låt sjuda 5-10 minuter och smaka av med nymald svartpeppar och eventuellt lite salt (beroende på hur salt fläsket var).
Nu är det kokta fläsket stekt!
Lärde mig för ett tag sedan att det bästa sättet att få perfekt stekt och knaprigt bacon är att börja med att koka det i stekpannan. Att ”vattensteka” fläsk är inget nytt alls. I Kina och många andra asiatiska länder är det mycket vanligt att på olika sätt koka/ånga fläsk innan det bakas/steks/friteras. Inte sällan används samtliga metoder på samma bit fläsk.
Jag tänkte att funkar det på bacon så går det såklart även med ett tjockare stekfläsk. Metoden är busenkel. I en stekpanna häller du cirka 1,5 dl vatten, lägger i stekfläsket (eller baconet) och kör på värmen strax över medel.sedan får fläsket puttra i vattnet så att mycket fett smälter ut och vattnet tills slut avdunstat helt och fläsket fortsätter att stekas i sitt eget fett. När vattnet är borta kan man sänka värmen något till fläsket fått önskad färg och knaprighet. Efter varje omgång av vattenstekning kan du hälla av och spara stekfettet. Jättegott att steka andra grejer i.
Jag stekte i min nya traktörpanna Eminence från Dorre som finns i min nätbutik. Helt suverän med sin stekyta som kombinerar rotfritt stål och keramisk beläggning. Ger jättefin stekyta. Har även två stekpannor. Använder inget annat. (slut på reklamen).
Jag gjorde löksåsen lite ”dirty” den här gången genom att göra buljongen på vatten jag använt för att vispa ut stekresterna i pannan mellan omgångarna. Blev mycket bra!
Kokt, mjölig potatis, stekt rimmat fläsk i tjocka skivor med sin sälta som möter den rika, krämiga och lite söta löksåsen är nog något av det finaste man kan äta från det svenska köket. Vill du krångla till det lite grand kan du prova med ”falska kotletter”.
Min köksinspiration kommer numera mest från spinsrade inlägg på Facebook. De är många så man får scrolla mycket och sortera bort. Men detta recept som jag modifierat en del kände jag att jag måste prova.
Älskar när tillagningen kan ske i en form eller gryta. I det här fallet blev det riktigt bra med tryck i smaken och bra hetta (lite för hett tyckte Kära Hustrun). Brukar ha svårt att få till de där thailändska smakerna, men här satt de som en smäck, kycklingen blev mör, grönsakerna spänstiga och dumplingsarna samtidigt både mjuka och krispiga. I sanningens namn kändes de lite överflödiga i sammanhanget…men goda.
I en ugnsfast form blandar du ihop 2-3 msk grön chilipasta, 2 msk fisksås, 2 rivna/pressade vitlöksklyftor, riven ingefära från en tumstor bit och blandar väl med en burk (440 ml) kokosmjölk och koncentrerad hönsbuljong gjord på en buljongtärning och 2 dl vatten. Skiva ner en zucchini och ett stånd pak choi. Skiva cirka 300 g kycklingbröst eller kycklinglår ganska fint och blanda med övriga ingredienser. Toppa med ett paket frysta dumplings (kan uteslutas). In i ugnen i 30 minuter å 180°. Innan servering kan man strö över hackad koriander och/eller vårlök om man vill. Servera med ris.
Stötte nyligen för första gången på desserten posset. En lljuvligt len, krämig, frisk och fräsch dessert. Påminner mycket om pannacotta. Inte anade jag att detta förmodligen är den absolut enklaste desserten att laga till. På bara tre ingredienser dessutom.
För sex portioner kokar du upp 1,5 dl socker med 5 dl vispgrädde. När det kokat i en minut drar du kastrulle från plattasn och vispar i 0,75 dl citronsaft samt eventuellt lite zest från skalen. Häll i portionsformar, låt svalna och ställ i kylen i 3-4 timmar. Klart.
Toppa med färska bär eller riv lite över lite vit choklad. En moscato d’asti passar fint till.
Nästan på dagen för fjorton år sedan publicerade jag mitt recept på ugnspannkaka/fläskpannkaka. När jag igår lagade denna favoriträtt igen så testade jag ett nytt grepp som visade sig vara en klar förbättring, snudd på revolutionerande faktiskt. Idén kommer från hur man gör yorkshirepudding. Pannkakan blev fluffigare och fastnade inte i formen. Det gick faktiskt att bara lyfta den rakt upp ur formen.
Vispa ihop 4 dl vetemjöl och 0,5 tsk salt, 1,5 tsk bakpulver (kan uteslutas) med 4 dl mjölk tills du får en riktigt slät smet. Knäck i 4-5 ägg och blanda väl. Rör nu ned ytterligare 4 dl mjölk. Skär 2 hg rökt sidfläsk i stavar/strimlor och stek i torr panna tills de är riktigt knaperstekta. Ställ in den tomma formen i ugn på 225° tills den är riktigt het. Bäst med en form i keramik/porslin eller emalj som håller värmen bäst. Ta ut och släng i en rejäl klick med smör och en slatt med matolja. och pensla hela formen. In med formen i ugnen igen ett par minuter så formen åter blir riktigt het. Tag ut formen och slå snabbt i smeten och strö över fläsket. In i ugnen i cirka 30 minuter.
Njut med lingonsylt eller bred på ett tunt lager dijonsenap som vi alltid gör. Vi serverar alltid råriven morot med en skvätt olivolja, salt och lite apelsinjuice. Eftersom vi hade clementiner hemma så använde jag istället saften från en och det blev ännu bättre.
*Använd inte stekfettet, då fastnar pannkakan i formen.
För den som inte vet vem Stanley Tucci är så kan man bekanta sig med skådespelaren i matrelaterade filmer som ”Julie & Julia” och ”Big Night”. Den sistnämnda inspirerade mig till Timpano-projektet. Han har på senare tid blivit en matinfluencer med ett Instagramkonto med fem miljoner följare.
Ett av hans recept som dykt upp i mitt flöde är ”Stanley Tuccis Lefover Pasta Casserole” som i bland går under namnet ”Stanley Tuccis 6 ingredients pasta casserole”. Ibland sägs det bara vara fem ingredienser, men räknar man efter så är det upp till elva ingredienser om man räknar med att man måste göra en egen béchamelsås…och det måste man ju. Den skulle enligt honom själv och andra vara så god att den kan ätas både till frukost lunch och middag. Hittade faktiskt det korta klippet som är ursprunget till det väl spridda receptet.
Man blir ju nyfiken på detta underverk. Egentligen är det bara en basic pastagratäng. Kortfattat så fräser man gul lök och vitlök i olja eller smör plus lite pancetta. Ner med frysta ärtor. Detta blandar du sedan med överbliven béchamelsås (eller annan krämig sås) och kalla kokta farfalle, toppar med riven parmesan och sen in i ugnen 3o minuter på 175°. Låter inte som något särskilt. Jag fastande dock för det där med rester som man ju har mycket av efter jul. En ”leftover casserole” bör ju kunna svälja en del. Så jag tog Stanleys gratängrecept och sprang med det.
Eftersom jag inte hade överbliven béchamel så började jag där. Såsen gjorde jag genom att smälta rejält med smör, vispa ner 3-4 msk vetemjöl och lät fräs i några minuter samt vispade ned mjölk och en skvätt vispgrädde och lät sjuda ihop till krämig konsistens. En bortglömd bit gorgonzola fick slinka ner i såsen tillsammans med lite riven västerbottenost. Massor med svartpeppar till det. Inga rester av farfalle fanns så det blev till att koka 400 g penne rigate nästan färdigt. Ersatte pancettan med en bit guanciale som gömde sig i ett hörn i kylen. Svettade ut fettet och slängde i den finskurna löken löken och tre skivade vitlöksklyftor och lät den gosa sig mjuk och genomskinlig innan de frysta ärtorna åkte i. Strimlade några hekto av julskinkan och blandade sedan ihop allt till en röra som hamnade i en smord ugnsform. Rev parmesan över härligheten och sen skjuts in i ugnen i en halvtimme i 175° tills gyllene.
Ruggigt gott blev det! Stanleys recept är definitivt ett bra grundrecept för att gömma julskinka och andra rester.
Som dessert bjuder jag på denna imitatör som gör en perfekt Tucci.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Vinet & Glaset – Verktyg för livets goda
Perfekt present -”Ring för champagne”
KLassiska kartor över Bourgogne!
Wine Tower – när dekantering blir en show!
AROMASTER – största samlingen av vin- & spritaromer
Senaste kommentarer