Det har blivit lite mycket Carl Butler den senaste tiden. Både för mig och för Er Kära Läsare. Det har märkts på en mindre engagerad bloggare och följdriktigt i minskande besök.

Därför såg jag fram emot en hel vecka utan kokbok i det sköna Bourgogne. Jag skulle blogga om vinerna, restaurangerna och råvarorna. Men så kom askmolnet.

Nu blir det istället massor med mat och vin hemma, loppisjakt och kanske en tur till Stockholm i veckan. Blogga ska jag göra också. Lite Butler men mycket annat också.

På bilden ser du en ungersk korv med mos, ajvar och saltgurka som jag tröståt i desperation hos Orvars Korvar. Är man ute och festar så hamnar man alltid här eller hos Stippes. Båda legendariska snabbmatsställen. Orvars har enligt ihärdiga rykten aldrig stängt sin lucka under de mer än 35 år som stället funnits. Helgdagar, strömavbrott eller översvämning har inte stoppat utfodringen av hungriga malmöbor. Dygnet runt, året om alltid öppet.

Det är festival i Malmö. För 25:e gången invaderas stadens centrum av konsertscener, marknadsknallar, upptåg och framförallt matbodar. Hela Malmö är invärvt i en aromatisk dimma av fet rök, kryddor, vanilj och nattstånden öl. Antingen älskar eller hatar man detta evenemang. I majoritet är älskarna och känner jag skåningen rätt är det på grund av maten. Här finns allt från glaserade donuts till afrikanska grytor. Maten diskuteras och betygsätts av krogrecensenter.

Själv inskränker jag numera mitt festivaldeltagande till någon enstaka tur under dagtid. Maten lockar inte heller särskilt mycket, alldeles för mycket langos och odefinierbara grytor/wokar. Ett obligatoriskt besök har jag i alla fall; Texasburgaren! Jag tror faktiskt den har serverats alla år. Den ser likadan ut som alltid och kön är oförändrat oändlig. Jag har ingen aning om vad den har för anknytning till Texas. Jag vill inte veta vad det är i den grovmalda, pressade och rödkryddade (men goda) burgaren som serveras i ett frasigt, luftigt bröd av pitatyp. Tillbehören är skivad rå lök, pfefferoni, fetaost och ajvar relish. Balkanburgare vore ett mer passande namn.

Hursomhelst. En rejäl, smakrik och saftig burgare är det och tillbehören bjuder på kontraster mot köttet. Man blir mätt, nöjd och den heta eftersmaken stannar kvar länge. Mycket mat och smak för festivalpengen. Umgänget i kön är gratis.

Edit: Om man betänker att texasburgaren började serveras i mitten av åttiotalet klarnar en del. Skulle man servera något nytt och spännade då var ju feta, ajvar och pfefferoni givna. Idag är kombinationen verkligen att betrakta som ”svenne banan”, men lika god för det. Namnet kan såklart kopplas till tv-serien Dallas.

”Festivalmat 2” om bedrägliga småkakor hittar du här.