I torsdags släpptes årets beaujolais nouveau. Förr var det en stor vinhändelse när årets skörd släpptes tredje torsdagen i november. Sensationen är borta eftersom vi redan kunnat dricka årgång 2012 i månader från bland annat Sydafrika.

Lite spännande är dock årets släpp då en liten sändning av en spontanjäst beaujolais nouveau av ”naturvinstyp” lanseras. Tyvärr har jag inte kunnat prova den då de flaskor som skulle till Malmö försvunnit på vägen någonstans, men den rapporteras var väl värd att prova.

När vi nu är inne på avdelningen ”naturviner” så har intresset för dessa också fört mig sig en renässans för metoden maceration carbonique eller kolsyremaceration som används just för att framställa beaujolais nouveau. Fler och fler saftiga, mjuka och bärdoftande viner dyker upp så det kan vara på sin plats att reprisera en text om vad metoden innebär.

Maceration carbonique är en uråldrig metod att göra vin som först under andra halvan av 1900-talet begåvades med en teknisk term. Principen är att druvklassarna läggs intakta i ett jäskar. Genom tyngden kommer de understa druvorna att krossas och musten komma i kontakt med jästen som finns på skalen och en alkoholjäsning startar*. Vid jäsningen bildas alkohol, värme och koldioxid. Gasen som är tung tränger undan syret, lägger sig som ett lock överst i karet och skapar en syrefri miljö. Genom värmen som bildas och bristen på syre aktiveras enzymer inne i de hela druvorna och börjar bryta ner druvans strukturer (druvan dör helt enkelt) och sockret till alkohol genom en intracellulär process, det vill säga utan förekomst av jäst. Alkoholhalten stiger under 1-2 veckor till runt 3%. Än viktigare är enzymernas nedbrytning som sker inifrån och ut. I den inre, mjukaste delen av skalet sitter druvans egna aromer som effektivt utvinns och ger den överväldigande fruktigt/bäriga doften. I nästa steg frigör enzymerna färgpigmenten som ger den djupa purpurfärgen. I det nästan läderartade yttre skiktet av skalet sitter garvsyrorna som gör vinet strävt. I och med att skalen är intakta och cellstrukturen tuff kommer väldigt lite garvsyror att lösas ut i vinet. Ytterligare en effekt av denna process är att de aggressiva äppelsyrorna (malic acid) bryts ned och gör vinet mjukare. Vid konventionell alkoholjäsning omvandlar man äppelsyrorna till mjukare mjölksyror (lactic acid) först på vårkanten i en process som benämns malolaktisk jäsning.

Efter drygt två veckor pressas druvorna som nu är en sörja och musten avskiljs och genomgår en normal alkoholjäsning. Genom denna process får man ett vin med mycket aromer, lätt kropp, stor bärig arom, intensiv färg men med ett minimum av strävhet och en mjuk, behaglig syra.

*Idag fyller man grunda jäskar med koldioxid innan druvorna är på plats, försluter med ett lock och värmer upp det hela för att starta processen. Många viner i södra Frankrike (men även i övriga delar av världen) använder sig av en partiell kolsyremacerering för att göra mjuka, bäriga viner som ska konsumeras unga.

Jag älskar min iphone. Det är okey att ta en njure eller så från mig men rör fan inte min iphone! Den kan allt. Nästan. Och det finns en app för allt. Små praktiska eller onödiga program som är gratis eller kostar några tior.

Nu har jag köpt Jamie Oliver 20 minute meals, en ganska dyr app som kostar 55 kr. Men det är den värd! Enkla recept med steg för steg instruktioner i text, bild eller som ljudkommentarer. Snygga, instruktiva videofilmer med Jamie (nu ska jag banne mig ge mig i kast med risotto), en interaktiv och praktisk inköpslista med mera, med mera. Enkelt, tydligt och pedagogiskt. Jag bestämde mig för att testa två recept.

Brilliant beef stroganoff with rice (2 personer)

Strimla 300 g nötkött (fransyska, rostbiff, ryggbiff eller liknande) och blanda ordentligt med några nypor salt, rejält med nymalen svartpeppar och duktigt med milt paprikapulver i en bunke. skiva en rödlök, en vitlöksklyfta och 250 g champinjoner. Hacka 6 cornichoner och persiljestjälkar fint. De slätbladiga persiljebladen hackar du grovt. Riv det yttersta av skalet av en citron fint.

Koka basmatiris enligt anvisningar tillsammans med citronskalet. När det är klart klickar du i smör och håller varmt under lock.

Fräs champinjonerna i en torr ganska het panna så att de tappar vätska och låt de sedan fräsa en liten stund i smör (här har ag ändrat lite i receptet). Lägg åt sidan. Fräs löken och vitlöken mjuk i lite olivolja. Lägg åt sidan. Fräs köttet i omgångar  i het panna och olivolja så att det får fin färg. Tillsätt svampen och de hackade persiljestjälkarna och låt fräsa med en stund. Häll på en rejäl skvätt brandy/konjak. Har du gasspis kommer det hela att flamberas, så håll undan för ansikte och köksfläkt. Låt det mesta av spriten avdunsta. Blanda ner cornichonerna och 0,75 dl créme fraîche. Låt puttra några minuter. Ta av från värmen, pressa ner saften från en halv citron och rör ned ytterligare 0,75 dl créme fraîche. Smaka av med salt. Strö persiljebladen över grytan. Servera med riset.

Jag har förenklat och förkortat instruktionerna som kan vara lite röriga att följa då de är upplagda helt kronologiskt med hackande av ditt medan datt fräser. Funkar säkert för Jamie, men det tar inte 20 minuter första gången. Jag gjorde en dubbel sats av rätten som fick en markerad, frisk syra. Jag fick balansera den med några skvättar kalvfond från flaska. Rätten blev fantastiskt god och fick fyra entusiastiska tummar upp vid matbordet. Riktigt lyckat!

Provade dessutom årets Beaujolais Nouveau till maten. En riktig fullträff! Den friska smaken i stroganoffen gifte sig otroligt väl med den mjuka, bäriga, friska och saftiga karaktären på vinet.

Imorgon kommer rapport om desserten!