Återbesök i hållbara McLaren Vale
Under dagarna i McLaren Vale besökte vi bland annat Gemtree Wines som drivs av Mike och Melissa Brown. De bedriver sin odling ekologiskt och biodynamiskt så fokus låg på regionens hållbarhetsarbete (SAW) som de är djupt involverade i. Det blev en intressant uppdatering för mig då jag besökte dem på resan 2014.
Vinodlingen i McLaren Valle drivs idag till 45% hållbart och 10% är certifierad ekologiskt/biodynamiskt. Detta gör dem till Australiens ”grönaste” region. Bland annat beror detpå att klimatet gör detlätt att odlautan bekämpningsmedel men framförallt på ett mycket medvetet arbete från odlarna. Grundtanken är ”generational farming”, det vill säga att man ska lämna över jorden till nästa generation i bättre skick än man fick den.
Hela arbetet bygger frivillighet och på transparans. När man snsluter sig får man tillgång till enservermeden mjukvara där allt man gör i sitt arbete förs in som data. Det gäller mängden bekämpningsmedel, åtgång av vatten och drivmedel, plantering av andra grödor för biodíversitet, löner till anställda och så vidare. Detta omvandlas till poäng och kommer ut som diagram och poång. Det allra viktigaste är att samtliga producenter involverade i programmet kan se varandras data. Total transparans. Denna modell har nu ocks spridits till Clare Valley, Barossa, Adelaide Hills, Langhorne Creek samt Granite Belt och fler är på gång.
Vid förra besöket blev jag så inspirerad att jag kort därefter skrev en text om hållbar odling. Efterom jag tycker att den tål att läsas igen så återanvänder jag den här nedanför i sann återbruksanda. Håll tillgodo.
Under vinresan i Australien besökte vi McLaren Vale och fick se hur de arbetar med ett hållbart sätt att odla vin. Det var mycket intressant och flera kloka saker sades. Bland annat konstaterade Mike Brown från Gemtree Wines att ”sustainability is not an option” – det vill säga att hållbarhet inte är ett alternativ, det är den enda vägen. Innan jag fortsätter kan vi bara låta detta sjunka in och konstatera att hållbarhet är den enda vägen för mänskligheten både vad gäller produktion och konsumtion. Vi kan kanske anse detta vara en avslutad diskussion då det inte är många som skulle argumentera mot detta.
Med detta sagt så kommer nästa fråga; Är ekologisk odling svaret?
Av världens totala areal av ekologisk odling finns en tredjedel i Europa. Trots detta är endast 2,2% av den europeiska arealen ekologiskt certifierad (siffror från 2012). Även om arealen stadigt ökar så inser man att ekologisk odling inom överskådlig tid inte kommer att ha någon större effekt på vår miljö. I många delar av Europa och världen är det också svårt att helt gå över till ekologisk odling och man kan ha många olika problem tampas med. Det har man insett i McLAren Vale och Mike Brown konstaterade att ”systems needs to be local. We seek no certification but continuous improvement instead”. Odlarna där arbetar med de problem och förutsättningar men har lokalt och söker och skapar hållbara lösningar som ligger utanför de gängse systemen. Ekologisk certifiering hade bara hindrat dem i deras arbete och dessutom utestängt många odlare att delta i utvecklingsarbetet. Detta är samma tankegång som Michael Back på Backsberg Wines i Sydafrika har. De har under många år varit pionjärer inom hållbar vinodling men hans inställning är att ”om du är en purist så missar du så många möjligheter och val och stänger dörrar”.
Vad man måste förstå är att certifierad ekologisk odling (och det är den det handlar om) är uteslutande och utestängande. Om du inte når upp till till samtliga krav eller avviker på någon punkt så är din odling inte ekologisk. Hållbar odling som oräkneliga organisationer främjar och bedriver runt om i världen (sustainable vinegrowing, lutte raisonnée, agriculture durable osv) är däremot inkluderande. Man arbetar, liksom i McLaren Vale, med att informera, utbilda, stödja och utveckla metoder för att kraftigt begränsa användningen av bekämpningsmedel och handelsgödsel. I detta arbete ingår också transporter, vattenförbrukning, förpackning, energi, etik samt ibland även social och ekonomisk hållbarhet. De två sistnämnda är i det längre perspektivet en förutsättning för hållbarheten.
Jordbrukare, oavsett om det handlar om potatis eller druvor, vill givetvis inte förstöra miljön där de verkar. Kan de undvika dyra och farliga medel så är det självklart att de kommer att göra det. Genom ett brett hållbarhetsarbete baserat på samarbete, utbildning, forskning, lagstiftning och understött genom en identifierbar märkning så kan vi komma mycket långt. Ett lysande exempel på detta är Sydafrika. Jag har tidigare skrivit om hur man var först med en nationell märkning av vinerna som garanterar både ursprung och ett hållbart jordbruk. På bara ett par år har nu hela 97% av producenterna anslutit sig och man ser redan hur ekosystemet kommer i balans, djur och växtarter återvänder och vattennivåer stiger. Med landets enorma artrikedom har man ett stort ansvar och redan idag har det skapats 1,3 ha naturskyddsområden per 1 ha vingårdar. Detta sker i stor utsträckning genom den ideella organisationen Biodiversity & Wine Initiative där en tredjedel av vinerierna idag är engagerade. Det intressanta är att trots den genomgående mycket höga medvetenheten och aktiva miljöarbetet bland vinproducenterna så är det bara runt en handfull som är certifierat ekologiska.
Om många gör lite så ger det en större effekt än om några få gör mycket. Att stirra sig blind på ekologisk odling som lösningen och se all annan odling som ”konventionell” och ”dålig” gagnar ingen utom möjligen de certifierade producenterna. Vi måste lyfta blicken och se helheten. I den bilden ingår också vår egen konsumtion och vårt handlande.
Öhmans Mat & Vin 
Senaste kommentarer