Ingen receptsamling från 1970-tal är komplett utan decenniets paraddessert framför alla andra; glace au four! Den här varianten är hämtad ur ”Laga mat med Carl Butler”.

Jag har faktiskt aldrig lagat den tidigare och att den var så snabb och enkel att sno ihop hade jag ingen aning om*. Det låter ju smått avancerat med glass i ugn under marängtäcke, men det enda problemet är att den ska serveras pronto! Kombinationen varm molnfluffig maräng, kall glass och sötsyrlig frukt är faktiskt oslagbar. Kul att variera också med olika smaksättning av glass, andra kakbottnar och alla upptänkliga kombinationer med frukt och bär.

(2-3 personer)
0,5 liter vaniljglass
4 äggvitor
2 msk strösocker
tårtbotten
konserverad frukt efter smak

Sätt ugnen på 225°. Vispa äggvitorna till ett hårt skum, tillsätt sockret och vispa lite till. Skär till en tårtbotten så den är något större än glasspaketet och lägg den i en ugnsfast form. Skeda över lite av spadet från frukten över kakbottnen (eller favoritspriten alternativt det söta vin du tänker dricka till). Ta ut den hårdfrusna glassen ur frysen, lägg mitt på tårtbottnen och täck helt med marängsmeten. Sätt in i ugnen och grädda tills marängen får fin färg, cirka 5-7 minuter. Dekorera med frukt och bär och servera genast.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

*Givetvis blir det mer avancerat om du bakar bottnen själv och vevar egen glass.

Det är bara att erkänna; marängsviss är barnsligt gott. Men till en nyårssupé måste den ju pimpas lite.

Gör en enkel chokladsås genom att bryta ned och smälta 70% choklad i en skvätt brandy och lite vispgrädde. I portionsformar varva såsen, vispad grädde, små marängdroppar (brukar finnas vid glasstillbehören), skivad banan och Ben & Jerry’s Chocolate Fudge Brownie (eller annan smarrig chokladglass). Himmelriket!

Ett litet glas armagnac till det? Ja tack!

Här kan du läsa om förrätten och huvudrätten biff wellington.

Häromdagen provade jag en helt ljuvlig dessert som serverades som bonus efter lunchen. Det var skogsbär under ett täcke som var knäckigt, sött, syrligt, salt, segt och alldeles ljuvligt. Jag fick receptet av kocken och för att inte avslöja för mycket håller jag krogen hemlig och har översatt och anpassat det något. Istället för en enda stor form gjorde jag två olika varianter i portionsformar.

Blanda 2,5 dl vetemjöl, 2,5 dl socker, 1 tsk salt och 1 tsk bakpulver. Blanda ner ett ägg och därefter 100 g rumsvarmt smör till en stabbig smet. Sätt ugnen på 175°.

Botten av formen/formarna täcker du med frukter och bär efter egen smak. Jag skivade konserverade persikor och strödde en näve frysta hallon över för en variant av peach melba. Det blev också en äppelkaka. Skivade äpplen pudrades med lite kanel och lite äppelmos klickades över (Euroshoppers äppelmos är riktigt bra med 92% äpple, långt över övriga märken). Sprid ut kluttar av smeten så jämnt du kan. Grädda i cirka 30 minuter eller till täcket får en fin gyllene färg. Servera med vaniljsås eller lättvispad vispgrädde.

Testade en rätt jag aldrig ätit eller ens visste att den fanns; suffléomelett (eller omelettsufflé). Tydligen är det någon typ av köksklassiker.

En portion som tillagas i en normalstor stekpanna: Separera vitan och gulan i två ägg. Vispa vitorna hårt och tillsätt sedan 2 msk strösocker, vispa ytterligare till du får en styv marängsmet. Vispa samman gulorna med 2 msk strösocker tills smeten blir seg och bildar ”band”. Vänd försiktigt ihop gulor och vitor. Smält 1 msk smör i stekpannan tills det skummar. Sänk till låg värme och häll i smeten och bred ut den. Låt grädda på låg värme tills smeten pöser upp kring kanterna och smeten ”stannar” något när du skakar på pannan. Sätt då in stekpannan högt upp i ugnen med övervärme på 175° i cirka 5 minuter tills ytan får lite färg. Lossa sedan omelettsufflén från kanterna. Häll en sträng av sylt som du gillar (gärna lite syrlig som hallon) mitt på omeletten och vik samman i tre delar (vik upp ”vingar” mot mitten). Lägg en mattallrik upp och ner över pannan och stjälp upp suffléomeletten. Servera omedelbart.

Resultatet var otroligt fluffigt, lätt och med en sötma som inte alls var påtaglig. Jag hade hemkokt rabarbersylt till som med sin distinkta syra balanserade rätten perfekt. Enbart ägg, socker,  smör och sylt men kändes ändå fantastiskt lyxigt på något märkligt sätt.

Choklad mousse är så gott. Till och med ordet ”mousse” är skönt i munnen och låter som det smakar. Att det dessutom är en dessert som är löjligt enkel att göra gör det hela inte sämre.

På svag värme smälter du 100 g mörk choklad 70% och 1-2 msk socker (hoppa över socker om du använder blockchoklad som är sötare) i 1 dl starkt kaffe och eventuellt 1-2 msk av din fatlagrade favoritsprit. Vispa snabbt ned en äggula och blanda chokladsmeten med 3 dl hårt vispad grädde. Sleva upp i 4-6 små portionsskålar och låt stelna i en knapp timme i kylen. Toppa med en valnöt. Mycket gott också med rivet apelsinskal.

Testa också Carl Butlers chokladmousse.

Snappade upp ett recept i tågtidningen på öresundståget häromdagen. Hur enkelt det än var så minns jag det inte exakt. Så här blev min version.

Dela äpplen utmed ”ekvatorn” och skär ut kärnhuset. Om du förbereder rätten för att tillaga den senare så gnider du snittyran med citron för att den inte ska bli brun. Fyll håligheten med mandelmassa eller marsipan. Jag köpte Odense Grand Cru med mycket mandel och hela bitar. Mycket bra, lite dyrare men väldigt drygt. Jag blandade marsipanen med lite calvados men det kan säkert vara gott med konjak, whisky eller bara kanel. Toppa med mandelflarn och stek i ugnen på 150° tills allt fått en fin färg och äpplena är klara (vaierar efter sort). Jag använde golden delicious. Gör inte det! Vänta tills du kan få tag i svenska, smakrika äpplen, gärna med bra syra. Med menlösa importäpplen dominerar den söta mandelmassan.

Ingen äppeldessert utan vaniljsås. Jag gjorde en klassisk sauce anglaise som är grunden till många desserter, glass bland annat. Receptet har en enkel proportionsformel som är 4-1-1 i vikt; 4 delar mjölk/grädde, 1 del äggula, 1 del socker. Vispa äggulorna och sockret kraftigt. Sjud en 50/50-blandning med grädde och mjölk. Använder du vaniljstång snittar du den, låter den sjuda med och ligga och dra i en kvart innan du skrapar ur fröna. Du kan också blanda i vaniljarom eller mald vaniljstång som jag använder. Häll den varma mjölkblandningen i en fin stråle ner i äggröran under kraftigt vispande. Häll tillbaka såsen i grytan och värm på medelhög värme under ständigt vispande. Såsen får inte bli för varm då koagulerar gulan och den skär sig. När såsen fått en lite krämig konsistens silar du den och kyler den i vattenbad. Denna sås blir lättflytande. Vill du ha en krämigare, fluffigare sås (som på bilden) så vänder du ner vispad grädde.

Om man googlar på ”cheesecake recept” får man 124 000 träffar. Ganska onödigt att öka på trängseln med ett recept till kan tyckas. Men det gör jag ändå, för den här frusna ”ostkakan” blev så attans god.

Börja med bottnen. Krossa 12 digestivekex, grovhacka en näve valnötter (kan uteslutas), blanda med 75 g smält smör och platta ut i en pajform (enligt ”proportonsteorin” 2 delar kex – 1 del smör). Vispa ihop 200 g philadelphiaost (eller liknande) med rivet skal från 1 citron, 0,5 dl citronsaft och 1 dl demerarasocker/råsocker/muscovadosocker/farinsocker samt 1 tsk vaniljpulver eller mald vaniljstång. Blanda sedan samman med 2 dl vispad vispgrädde. Smeta ut över digestivebottnen tryck ner bär (hallon, blåbär, röda vinbär efter smak) och skjutsa in i frysen ett par timmar. Ta fram 10-15 minuter innan servering.

Jag gillar cheseecake på grund av den måttliga sötman och brytningen som den lilla sältan från smöret och kexen ger kombinerat med syrligheten från citronen. Varianten med röda vinbär blev också väldigt lyckad då syran i smeten dämpade upplevelsen av den ganska hårda syran i vinbären.

Hittade fantastiska körsbär hos grönsakshandlaren idag. Stora som små plommon och nästan svarta med ett vinrött skimmer. Öste upp rikligt i en påse och gick för att betala. ”Åttifyrakronortack”. Va!? För sju hekto körsbär!? Jodå det stämde. Det var nämligen gudomliga körsbär från Österlen. Jag smakade och…jo…de var verkligen gudomliga. Saftigt köttiga med intensivt, mörkt vinrött innandöme och en rik, söt smak. Åttifyra kronor kändes inte längre särskilt dyrt.

Väl hemma bestämde jag mig för att hälften av bären fick njutas naturellt medan resten skulle få bli en clafoutis. Detta är en typ av söt ugnspannkaka med körsbär med ursprung i södra Frankrike. Kände inte till denna kaka innan jag läste om den häromdagen på utmärkta bloggen Kryddburken. Givetvis var jag tvungen att bara liiiite modifiera receptet. Framförallt storleken.

Vispa ihop 0,75 dl vetemjöl med 1 dl mjölk(börja med hälften av vätskan). Rör ner 2 ägg, 0,75 dl socker, en nypa salt och vanilj. Jag hittade idag KRAV-märkt mald bourbonvanilj i en liten burk. Enbart vanilj, inget annat. Smaken blev mycket bra. Smörj en form på cirka 24 cm och sätt ugnen på 175°. Kärna ur cirka 3 hg körsbär (hittar du inte gudomliga körsbär går det säkert bra med vanliga) genom att halvera dem med en liten kniv. Placera ut bären snyggt i formen och häll över smeten. Grädda i 30-40 minuter.

Det blev verkligen likt ugnspannkaka med fin vaniljton. Inte alls söt, äggkaraktären kom fram fint och fin arom från den gräddade ytan. Bären kom verkligen till sin rätt med sin fylliga och söta smak. Jag och kära hustrun fullständigt mulade in hela kaka på fem minuter. Underbar. Perfekt som den är på egen hand, kanske skulle det bli ännu bättre med en klick löst vispad grädde men absolut inte vaniljsås som hade tagit över de fina smakerna.

Edit: Om jag gör om denna härliga dessert kommer jag att smaksätta även med mandel som Anna Billing i sitt recept. Det tror jag kommer att höja smaken än mer.

Igår blev det pasta. Hämtade helt sonika receptet från ”Jamies Matrevolution”, den förra pastarätten jag prövade ur boken blev ju så bra. Jag gillar verkligen Jamie Olivers enkla och okomplicerade mat. Detta recept ska vara en förenklad variant av ”tagliatelle alla genovese”.

Skala en medelstor potatis och skiva tunt med potatisskalaren. Skär av stjälken på en broccoli, dela upp buketterna och dela och skiva stjälken tunt. Koka upp en stor gryta med saltat vatten och släng i 400 g tagliatelle(jag tog pappardelle från Garofalo, mycket bra och smakrik pasta med otroligt bra tuggmotstånd) tillsammans med broccolistjälken. När det är två minuter kvar av koktiden lägger du ner buketterna och potatisen. Slå av vattnet(spara lite för spädning). Lägg i ett halvt stånd grovhackad basilika, minst 4 msk pesto(jag körde med Lidls eget märke som var riktigt bra och smakade friskt) och en näve riven parmesan och/eller pecorino i grytan. Rör om och späd med kokvattnet. I originalreceptet står inget om att salta men jag rekommenderar ett par rejäla nypor flingsalt. Servera med rikligt med hackad basilika och ost på toppen.

En enkel, rejäl och smakrik rätt. Den kraftiga pastan jag hade till dominerade lite väl mycket i rätten så originalets tagliatelle är nog att föredra.

Vinet vi drack till var 2008 Menetou-Salon ”Les Thureaux”. För de allra flesta säger Menetou-Salon ingenting. Det är en av alla dessa mindre kända franska appellationer som skapar förvirring. I detta fall befinner vi oss i Loire och vinet är snarlikt de mer kända vinerna från Sancerre och Pouilly-Fumé. Samma druva (sauvignon blanc), samma gröna aromatiska ton, friska syra och en antydan till mineralton. Detta vin är förtjänstfullt bra mycket billigare(99 kr) än sina mer kända grannar och har mer fyllighet och kropp än dessa brukar ha. Ett riktigt bra och karaktärsfull vin i sin stil och prisklass. Fungerade mycket bra ihop med pastarätten som framhävde frukten i vinet.

Till efterätt svängde jag ihop en hallonmousse. Vispade separat 2 äggvitor och 2 dl vispgrädde. Mosade en ask färska hallon med några matskedar socker. Vände samman alltihop försiktigt, la upp i portionsskålar och lät stå i kylen ett par timmar.

Jo, faktiskt!
Jag ägnar ändå så mycket tid åt att handla, laga, läsa, föreviga och förstås njuta mat och dryck att det var lika bra att blogga om det.

Börjar med ett somrigt tips om hur du kan förädla jordgubbarna som säljs för en spottstyver så här efter midsommar. Tyvärr är många (läs ”de flesta”) av sorterna hårt framdrivna och ganska smaklösa. Men det finns bot.

Fick detta recept av en kock i Bordeaux och modifierade det lätt till midsommarfirandet. Stor succé! Till och med godare än originalet.

Koka en sockerlag på 3-4 dl strösocker och lika mycket vatten. Låt 3 stjärnanis, en halv snittad vaniljstång och ca 20 svartpepparkorn (orginalreceptet säger szechuanpeppar) koka med. Låt sjuda ganska länge så kryddorna lakas ur och lagen reduceras.
Om du vill kan du tillsätta en skvätt sött vin som sedan är kanon att njuta till. Jag rekommenderar Château Fontebride som är en riktigt bra sauternes till ett rimligt pris.
Låt lagen svalna och sila sedan bort kryddorna.

Skiva 2 liter jordgubbar och lägg ner i lagen. Vispa 3 dl vispgrädde med en nypa socker. Blanda ner fint rivet skal från en halv apelsin.
Servera jordgubbarna i små skålar med en klick grädde och smutta på det söta vinet till.