Det är en gåta hur en stad som Malmö kan sakna en riktig saluhall. Frågan har ältats, olika byggnader har varit på tapeten och en facebookgrupp har skapats i frågan.

Men i väntan på saluhallen har Malmö nu fått Centralhallen. Mitt i Malmö Centralstation under de gamla valvbågarna av trä har det skapats en matgata med saluhallskänsla. Här finns bland annat bageri, Malmö Chokladfabrik, dumplings, Rönneholms Glass, sushi, smørrebrød och ”street food”. I ena änden finns en filial till pålitliga malmöklassikern Johan P. Här är det vita dukar och bordsservering som gäller (om man inte sitter vid baren eller tar med hem) och idag på lunchen satt gäster och åt skaldjursplatåer. Riktig kontinental känsla.

Hela Malmö Central har genomgått en total förvandling och ger en härlig känsla av storstad och puls. Förutom den nya Centralhallen så ligger parallellt en glasad, modern transithall med snabbmat, Pressbyrå, coffeshop med mera. Här finns pulsen, informationstavlorna och utropen på engelska och nedgångarna till den nya Citytunneln. Malmö Central har faktiskt blivit en upplevelse i sig.

Vi åt lunchen i Centralhallen och valde Johan P. Priserna är ganska höga men miljön och det faktum att det var strömming och potatismos på menyn avgjorde saken. Det smakade som det skulle om denna klassiker. Men! Det finns en sak som gör mig VANSINNIG! Jag fattar inte varför man öser lingonen över maten!? Lingon är ett tillbehör och inget dekorelement och jag vill bestämma själv om jag vill ha det på fisken och/eller moset. Sen begriper jag inte varför maten måste läggas på hög. Moset i botten, fisken ovanpå och toppat med lingonen. För att man ska kunna äta så måste uppläggningen demonteras och då ser tallriken för jävlig ut. Moset snyggt upplagt, strömmingen lite vid sidan och lingonen separat. Hur svårt kan det vara!? Nu hamnade Johan P  i skottlinjen, men det här ett vida spritt ofog jag ofta råkar utför på olika ställen.

Sådär. Nu har gubben gnällt av sig. Centralhallen var hur som helst en mycket positiv överraskning. Besök rekommenderas!

Stippes är en institution i Malmö och har snudd på funnits i alla tider. Den som inte mulat in en ungersk korv med ajvar i ansiktet här på väg hem från en pubrunda sent på natten kan inte kalla sig en malmöbo. Hade jag en krona för varje gång jag ätit en ”vegetarisk burgare” (stekt ägg, champinjoner, lök och massor med ost i burgarbröd. Godare än det låter.) här så skulle jag kunna köpa en…vegetarisk burgare. Det sköna är att till Stippes är alla välkomna. Hit kommer affärsmän och festglada och trängs med hemlösa som får en kopp kaffe eller en bit mat om det kniper.

Då och då går jag fortfarande hit och äter en hamburgartallrik. För 59 kronor serveras man en 150-gramsburgare och massor med tunna strips täckta med grillkrydda (om man inte säger ifrån) på porslinstallrik och med riktiga bestick. Ingår gör en läsk och här finns Trocadero. Bara en så’n sak! Smakar som en riktig hederlig gatuköksburgare ska. När jag idag njutningsfullt mumsade i mig onyttigheterna och tittade ut över den nästan tomma lokalen undrade jag i mitt stilla sinne varför folk trängdes på Donken och BK bara 100 meter bort. Ett mysterium.

När man bor i Malmö (och andra storstäder för den delen) har man fördelen att ha tillgång till små ”supermarkets” med stort sortiment av importerade livsmedel och grönsaker till lågpris.

Det senaste tillskottet är Lucu Food som sedan ett halvår ligger vid rondellen på Sallerupsvägen där det tidigare låg en storcash. Skillnaden mot övriga liknande ställen i stan är att Lucu Food är avsevärt större, luftigare och mycket fräschare. Här finns också väldigt mycket polska och tyska produkter. Grönsaksavdelningen är stor och välordnad och i den manuella charken kan man bland annat få butiksmald nöt- eller kalvfärs för 45 kronor kilot (eller 99 kronor för 3 kilo).

Jag gick runt minst en timme och botaniserade bland varorna. Hittade många roliga alkoholfria öl och (kors i taket!) Da Vinci till lägre pris än på musteriet. Här fanns också en uppsjö av filodegsvarianter, små polska färska piroger med olika fyllningar, italienskt ryggspäck, ”party-schmaltz” (partyfett!?), surkål på korsen och tvärsen, dalmatiskt bacon, rullmops och så vidare. Och så vidare. Ett helt otroligt sortiment och bra priser på det mesta. Avråder dock från att köpa ägg här då de uteslutande kommer från Lommarps Lantägg som enbart har värphönsen i bur.

Det här blir en ny favorit, speciellt som det ligger en Lidl precis bredvid.

Intressant detalj: på den enorma reklamskylten för ramadanspecial fanns ett detaljerat bönescehma upptryckt.

Det är fantastiskt att det börjar ploppa upp gårdsmejerier i landet Mellanmjölk som så länge präglats av centralmejerier och Riksost (om någon kommer ihåg). I Jämtland är det snudd på en folkrörelse att starta mejeri men även i Skåne börjar det hända grejer. Vilhelmsdals mejeri är ju redan omtalat och prisat. Men det finns fler.

Ett av ett allra senaste, med bara ett år på nacken, och samtidigt ett av de minsta är Soldattorpets mejeri strax utanför lilla Hyby två mil från Malmö. Det är verkligen pyttelitet med själva mejeriet inrymt i typ en byggbarack modell större och butiken i en förväxt friggebod. Det ligger verkligen pittoreskt och naturskönt vid slutet av en slingrande smal grusväg. Jag provade mig igenom det aktuella sortimentet, tyvärr var ett par av ostarna tillfälligt slut. Bäst enligt mig var den smakrika och ganska krämiga rödkittsosten Port Hyby och den mer ampra och nästan smöriga Hyby Blå. Kryddosten hade en kraftfull kumminkaraktär och en trevlig syrlighet. Mycket bra om man gillar den typen. Färskosten med örter var helt ok men inget som stack ut. Det gjorde däremot den inlagda salladsosten av fetatyp som var kraftfull och frisk i smaken med fin konsistens. Att kilopriset hamnar runt 300 kronor får man räkna med för den här typen av hantverksproduktion.

En reflektion: hade jag drivit denna verksamhet hade jag definitivt satsat på ännu mer bredvidförsäljning än vad som nu erbjuds. Tar man sig ut så långt ut på landet för att handla ost så hinner man bygga upp ett köpsug som man inte får tillfredsställt i nuläget.

Dagens lunch blev take-away (hämtemat) från Mr. Changs Baozi & Sushi på Kronprinsens lite ödsliga foodcourt. Som namnet lite diskret antyder så kan man här få baozi som är fyllda, kinesiska, ångkokta degknyten. En slags piroger med andra ord. Kommer i två varianter (kött och vegetariskt) och serveras med soja och en liten kimchiliknande sallad som var så stark att det vibrerade i halsen. På ett skönt sätt.

Knytena var ganska luftiga och härligt degiga på ett sätt som tilltalade en paltälskare. Av fyllningarna var den vegetariska bäst med ett litet syrligt sting och tuggmotstånd. Mättande, god och mysig mat med en uppiggande örfil i form av den heta salladen. För en kines måste detta vara comfort food. Rekommenderas om du är i närheten.

På torsdag nästa vecka håller jag en introduktionsprovning om Bourgogne. Totalt kommer det att provas åtta viner som representerar olika stilar av områdets viner från mousserande vitt upp till en röd grand cru.

Det finns platser kvar för den som är intresserad att lära sig mer om vin i allmänhet och Bourgogne i synnerhet. Men jag har reserverat några fria platser för mat- och vinbloggare. Om du har möjlighet att komma till Malmö för denna provning så anmäler du ditt intresse i kommentarsfältet nedan. Först till kvarn…

…är en kurs på tre timmar kommande torsdag. Då får du lära dig allt du behöver om området och provar sju viner. Ett snyggt diplom utfärdat av L’Ecole du Vin de Bordeaux får man också. Funkar också som uppmjukning inför masterclass med Andreas Larsson den 4-5/12.

Det är Eder bloggare som håller i trådarna och det finns platser kvar. Anmälan och mer info hittar du här.

Jag har skrivit om brutalbistron Bastard tidigare men det är definitivt dags igen. Sen första besöket har denna uppskrivna nos-till-svans-krog uppenbarligen gått från klarhet till klarhet.

I trevligt sällskap med en gästande Master of Wine begicks igår ett nytt besök. Jag har varit där några gånger emellan men då bara för en liten smakbit och något att dricka. Nu blev det hela showen.

Bastardplankan med ett överflöd av charkuterier är en dröm och kan nästan passera som en lättare måltid i sig själv. Skinkor, korvar, patéer och rilette som alla var och en presenterade rena, rika smaker och undersköna texturer. Valet av varmrätt var givet när det fanns cassoulet, en rätt man knappast stöter på ens i södra Frankrike. Den heta grytan var fylld med konfiterat anklår, korv, vita bönor, sidfläsk och härliga fettgrevar. Absolut perfekta smaker och konsistenser och ett krispigt ankskinn som skulle kunnat serveras som en egen liten rätt. Rustikt, ärligt, bästa råvaror och kompetent och inspirerad matlagning.

Svagheten på ett ställe av denna typ skulle kunna vara desserterna men killarna i köket hade verkligen balanserat smakerna till fulländning även här. Duktige Gustaf väljer dessutom ut drycker med stor personlighet även om en del för mig kanske är mer intressanta än bra. Men mycket karaktär får man. Miljön och atmosfären är just så där stimmig, familjär och chosefri som en bistro ska vara.

Man blir glad, upprymd, smaklycklig och ordentligt mätt efter ett besök hos ”oäktingen”. Frågan är alltså inte om du ska boka in ett besök utan snarare när.

Nästa helg, den 22-24/10, är det är det åter dags för den trevliga mässan Älska Mat. I år är den flyttad till det mer centrala Slagthust precis bakom Malmö Central.

I år kommer Gustibus att agera värdar på dryckesavdelningen. Vi kommer även att hålla i en del av provningarna som du hittar här nedan. Jättebra tillfälle med bra provningar till riktigt bra pris. Det finns fler provningar att välja på men de sköts av utställarna själva. Vill du träffa mig så håller jag i provningarna märkta med en asterisk.

Inträdesavgiften till mässan är 150 kr och provningarna kostar bara 100 kr per styck.
Om du jobbar på restaurang kan du registrera dig som branschbesökare och går då in GRATIS samt kan prova fritt hos utställarna. Schemalagda provningar måste du dock betala för.
Anmälan och betalning sker på plats.

Vi kanske ses?

Fredag
14.00    Cava – 6 viner med liten tapastallrik*
16.00    Mat & Dryck i kombination
17.30    Choklad & Dryck*

Lördag
12.30    Italiens Vinskatt
14.30    Mat & Dryck i kombination
16.00    Cava – 6 viner med liten tapastallrik*

Söndag
13.00     Sherry & Tapas*

Med reservation för ändringar

Det har blivit lite mycket Carl Butler den senaste tiden. Både för mig och för Er Kära Läsare. Det har märkts på en mindre engagerad bloggare och följdriktigt i minskande besök.

Därför såg jag fram emot en hel vecka utan kokbok i det sköna Bourgogne. Jag skulle blogga om vinerna, restaurangerna och råvarorna. Men så kom askmolnet.

Nu blir det istället massor med mat och vin hemma, loppisjakt och kanske en tur till Stockholm i veckan. Blogga ska jag göra också. Lite Butler men mycket annat också.

På bilden ser du en ungersk korv med mos, ajvar och saltgurka som jag tröståt i desperation hos Orvars Korvar. Är man ute och festar så hamnar man alltid här eller hos Stippes. Båda legendariska snabbmatsställen. Orvars har enligt ihärdiga rykten aldrig stängt sin lucka under de mer än 35 år som stället funnits. Helgdagar, strömavbrott eller översvämning har inte stoppat utfodringen av hungriga malmöbor. Dygnet runt, året om alltid öppet.