Så har jag då tjänstgjort i juryn för SM i Ostronöppning som gick av stapeln på Gustav Adolfs Torg i Malmö mitt under dånande festival. En grannlaga uppgift i vilken jag hade nödvändigt stöd av fyra ärrade veteraner. Jag agerade notarie och allmän ordningsman samt insöp kunskap och ett antal ostron.

När man tävlar i ostronöppning handlar det om tid men lika mycket om precision och noggrannhet. Vi hade att bedöma att samtliga 30 ostron fanns på brickan, att det inte var något blod i skalet (blod från den tävlande alltså), att molluskerna var ordentligt lossade från sitt fäste utan att köttet var sönderskuret samt att det inte fanns några skalflisor och att ostronet var presenterat på rätt håll i rätt skalhalva. Varje fel renderar tidspåslag. Dessutom bedömdes även presentationen på träbrickan separat.

Av elva stycken tävlande från hela landet (Grebbestad klart överrepresenterat av naturliga skäl) gick 6 till final. I det sista finalheatet tävlade tre (3) tidigare världsmästare. Sverige är tydligen en nation att räkna med i dessa sammanhang. Innan de medaljörerna presenterades utsågs ”Bästa Bricka” utifrån poäng och utseende. Den estetiska förstaplatsen och en resa till Bourgogne för två togs hem av Johan Malm från Restaurang Gabriel i Göteborg. Slutresultatet såg ut så här:

• 3:a Dieter Berner / Lisa Elmqvist, Stockholm
• 2:a Johan Malm / Restaurang Gabriel, Göteborg
• 1:a Hasse Johannesson / Fisk och skaldjursmästarna, Vetlanda

Så var det åter dags för Malmöfestivalen, denna årliga, gratis stadsfestival som överlevt i ett kvartssekel. Hatad av en del, älskad av många fler.

När festivalen drog igång i mitten av 1980-talet så var maten den stora attraktionen. från små bodar spridda över stadens gator kunde man köpa smakprover på spännande mat från alla världens hörn. Det var en riktig smaksafari. En rask promenad genom årets festival är lite nedslående ur den aspekten. Det är inte så att utbudet blivit sämre, men churros, langos, älgkebab och thailändskt är inget ovanligt idag. Det ska mycket till för att något ska kännas exotiskt. Detta är ledningen medveten om och man försöker sakta styra in festivalskutan med inriktning på kvalitet. Det går långsamt framåt.

Gustav Adolfs Torg är det ”kulinariska navet” på festivalen och mitt i smeten finns också en scen där massor om programpunkter handlar om just mat (på Stortorget finns dessutom en ”kock-scen”). Precis intill denna scen hittar man i år Aroma Vinbar som drivs av Dejan och Lina* som till vardags har sin krog i Västra Hamnen. Nu lyfter man ambitionsnivån på festivaldryckerna med 19 viner på glas och 11 olika öl! Här serveras bland annat kantarell- och fisksoppa. Jag provade den sistnämnda som var krämig, smakrik och med rejäla, fina bitar av torsk och lax och stora fullmatade musslor. Mättande och riktigt bra med aioli och ett gott bröd till. Stark rekommendation till 55 kronor. Lite konstigt att de inte serverar Dejans fantastiskt goda gulasch, den hade passat in i temat samt till de röda vinerna. Extra stort plus att man här också kan sitta ned och äta, det är annars långt ifrån en självklarhet på festivalen. Edit 1: Fisksoppan fick i ensamt majestät toppbetyg (fem ryttare) av Sydsvenskans festivalmatstestare Bong! Det lär bli kö. Edit 2: Har nu testat kantarellsoppan med Allerums XO som var minst lika god. Den fick även mer än godkänt av legendariske malmökrögaren Helmut Prössel som satt mitt emot.

Är du sugen på mer traditionell festivalmat så serveras texasburgaren strax intill. Pass opp bara så du får originalet som serverats sedan 1993. Patisserie David har också en stor servering på samma torg. Här serveras deras makalöst goda bakverk samt crêpes bland annat.

Passa på att testa fisksoppan mellan 14.30 och 17.00 i morgon lördag. Då kan du samtidigt beskåda SM i ostronöppning där undertecknad sitter i juryn.

*Jag känner Dejan och Lina väl så ta det i beaktande när du väger mitt omdöme.

För dem som inte är intresserade av langos, nudlar på papptallrik och ogillar trängsel finns ett kulinariskt alternativ på festivalen: matmarknad på Hamngatan. Alldeles i utkanten (början eller slutet vilket du vill) av festivalen mellan Centralen och Strotorget ligger Hamngatan. Här har man samlat matmarknadsknallar och lite större serveringsstånd.

Bland fynden var bland annat en vagn där holländsk ost såldes. Trevligt att få prova ”oude gouda” (gammal gouda) som tydligt visar varför varför holländsk ost har världsrykte. En krämig, smakrik och komplex ost långt ifrån den industriellt producerade lågprisosten vi oftast ser. Holländarnas förtjusning i att smaksätta sina ostar tar sig ibland märkliga uttryck. Edamern smaksatt med pesto hade en grön kulör som både var osmaklig och svårbeskriven. Desto vackrare är de traditionella ostarna, stora som bildäck och vaxade i klara färger och vackra tryck.

Som älskare av saucisson sec (torra franska korvar) och andra charkuterier hittade jag mitt favoritstånd med drivor av skinkor och korvar. De franska försäljarna bjöd på smakprover och jag fyllde en liten påse med korvar av anka, rådjur och vildsvin bland annat. Fick nästan känslan av att stå på en fransk marknad, men detta var snudd på bättre för priset var faktiskt lägre här.

Bland stånden kunde man hitta smaksatta oliver, kringelbagare i aktion, paella, polsk bigos, holländska pannkakor som tillagades på plats, och australiensare som tillagade surf n’ turfmat till tonerna av Abba på högsta volym (mamma mia!) och en hel vagn med engelsk marmelad och lemon curd.

Bland de mer iögonfallande inslagen var vagnen med brittisk konfekt. Fudge, skum och marmeladgodis i otroliga färger och former. En tung doft av vanillin stod runt ståndet och kulörerna lockade knappast till att smaka. Kul att se. Riktigt ögongodis.

Mer lockande var vagnen med nougattårtor och korgar fyllda med italienska bakverk. Fikasugna som vi var plockad vi på oss en påse blandade kakor. Det blev ganska många eftersom dagen igår var vikt till kolhydrat- och maltosfrossande. Ska man nu frossa i kolhydrater kan det lika gärna vara värsta sorten; de snabba. Tillbaka på kontoret bryggdes en kanna gott kaffe och godsakerna delads upp för provsmakning. VARNING! Köp inte dessa bedrägliga kakor. Trots sitt florsockerskira yttre var de inte i närheten av frasighet utan var iställtet hårda och smuliga. Allt var ettersött och de förväntat fluffiga fyllningarna smakade syntetiskt och fastnade i gommen. Industrikakor av den trista sorten.

Edit: Noterade idag att festivlalledningen kallar marknaden på Hamngatan för ”European Food Village”. Låt mig bli den förste att få välkomna Australien in i den europeiska gemenskapen. Reservationslös kärlek till svensk popmusik måste belönas. 😉

”Festivalmat 1” om svenne-banan-favoriten Texasburgaren hittar du här.

Det är festival i Malmö. För 25:e gången invaderas stadens centrum av konsertscener, marknadsknallar, upptåg och framförallt matbodar. Hela Malmö är invärvt i en aromatisk dimma av fet rök, kryddor, vanilj och nattstånden öl. Antingen älskar eller hatar man detta evenemang. I majoritet är älskarna och känner jag skåningen rätt är det på grund av maten. Här finns allt från glaserade donuts till afrikanska grytor. Maten diskuteras och betygsätts av krogrecensenter.

Själv inskränker jag numera mitt festivaldeltagande till någon enstaka tur under dagtid. Maten lockar inte heller särskilt mycket, alldeles för mycket langos och odefinierbara grytor/wokar. Ett obligatoriskt besök har jag i alla fall; Texasburgaren! Jag tror faktiskt den har serverats alla år. Den ser likadan ut som alltid och kön är oförändrat oändlig. Jag har ingen aning om vad den har för anknytning till Texas. Jag vill inte veta vad det är i den grovmalda, pressade och rödkryddade (men goda) burgaren som serveras i ett frasigt, luftigt bröd av pitatyp. Tillbehören är skivad rå lök, pfefferoni, fetaost och ajvar relish. Balkanburgare vore ett mer passande namn.

Hursomhelst. En rejäl, smakrik och saftig burgare är det och tillbehören bjuder på kontraster mot köttet. Man blir mätt, nöjd och den heta eftersmaken stannar kvar länge. Mycket mat och smak för festivalpengen. Umgänget i kön är gratis.

Edit: Om man betänker att texasburgaren började serveras i mitten av åttiotalet klarnar en del. Skulle man servera något nytt och spännade då var ju feta, ajvar och pfefferoni givna. Idag är kombinationen verkligen att betrakta som ”svenne banan”, men lika god för det. Namnet kan såklart kopplas till tv-serien Dallas.

”Festivalmat 2” om bedrägliga småkakor hittar du här.