Ett besök på restaurang Rebell i Malmö har stått på att-göra-listan ganska länge. Igår blev det av i samband med examensmiddag med avgångsklassen från sommelierutbildningen.

Restaurangen är inredd i en sval, avskalad stil men med många roliga och personliga detaljer som gör att det känns trivsamt och välkomnande.  Efter ett riktigt trevligt glas mousserande rosévin från Italien (namnet har helt fallit mig ur minnet) i baren satte vi oss till bords och fick in ett urval av menyns smårätter som vi glupskt slök utan större eftertanke. Trots att jag vanligtvis inte är särskilt förtjust i revbensspjäll blev jag, liksom de övriga vid bordet, enkelt övertalade att att beställa deras specialitet ”Rebell ribbs” samt ett antal härliga side orders.

En stor portion serverad med coleslaw på rödkål ställdes fram. Spjällen hade först fått gonat sig i en kryddblandning med bland annat kummin och senap innan den marinerades i öl och sedan ugnsbakats på låg värme i ett dygn. Resultatet var de mest fantastiskt saftiga och möra revbensspjäll man kan tänka sig. Att köttet överhuvudtaget lyckades hålla sig fast på benen tills spjällen hamnade på tallriken är ett rent under. Det var bara att lyfta bort benen och glufsa i sig det smakrika köttet. Rebell är värt ett besök eller till och med en kortare resa enbart för denna rätt.

Att de dessutom har det läckra, slanka sydafrikanska vinet 2010 Secateurs Red Blend  från vildhjärnan Adi Badenhorst för knappa 400 kronor är en härlig bonus.

Som varande malmöbo skäms jag som en hund över att jag först idag bockat av två obligatoriska vattenhåll på den kulinariska kartan.

Av en slump blev det lunch på Mrs Brown som i många år varit omtalat, omtyckt och omistligt i Malmös krogliv. Eftersom jag faktiskt ganska sällan äter ute när jag är hemma i stan så är det kanske inte så konstigt ändå att jag inte varit här. Men med det fantastiska läget på hörnan vid David Hallstorg är det ändå svårt att missa. Själva lokalen känns inte så inbjudande. Lite bullrig, kal och lite kall. Fast det kan ha varit det ruggiga vädret utanför. Man kanske ska sätta det buttra, muttrande, nonchalanta och snudd på otrevliga bemötandet på väderkontot också?

95 kronor kostade lunchen med en soppa till förrätt. Dagens soppa var en potatis- och tryffelsoppa som verkligen osade av den sistnämnda ingrediensen men som på det hela taget kände lite tunn och ointressant. Till själva huvudnumret valde vi sotad torsk med tomat- och ansjovissås. Fantastiskt väl tillagad fisk som föll isär i blanka, saftiga skivor och en sås som balanserade sötma, syra och fyllighet perfekt. Absolut toppklass till ett bottenpris!

Kaffet skulle intas på annan plats och mitt lunchsällskap drog iväg mig till Solde Kaffebar. Att jag aldrig varit på detta fullständigt överhypade och sönderälskade kaffehak kan skyllas på att jag sällan hinner hänga ute och dricka kaffe samt att jag aldrig tycker att smaken lever upp till 35 spänn. Jag får ändra mig. Otroligt skön miljö som kändes varm trots att den var avskalad på liknande sätt som hos Mrs Brown. Jag förstår att detta fungerar som ett andra vardagsrum för många. Kaffet var också helt i särklass. Min vana trogen tog jag en latte. Skummet var som löst vispad, krämig grädde och kaffet var perfekt balanserat med en rund, fyllig kropp och rena, rostade chokladtoner. Perfekt tempererad och utan tillstymmelse av den där brända bitterheten som man ofta får ”på köpet”. Jag förstår och förlåter allt soldetjat.