Ytterligare ett riktigt fyndvin!

Om du hade problem med att beställa det förra vinet – The Pikeman – så ska det finnas tillgängligt igen. Finns det inte på Systembolagets hemsida så ska butikerna kunna ta hem det till dig. Detsamma gäller detta vin. Ska finnas många i lager. Ge inte upp.

Det snygga glaset i filmen hittar du här.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Knappt två mil från huset vi hyr i Saint-Maurice-de-Cazevieille ligger den lilla staden Uzès. En otroligt charmig och vacker stad med en intakt och välbevarad medeltida stadskärna komplett med en ”riddarborg”. Utmed boulevarderna och på torgen växer mäktiga plataner som skuggar och ger svalka.

Varje lördag är det marknad i stan. Det handlar om en marknad i ordets rätta bemärkelse och det är stånd på varje gata och torg i staden. En härlig mix av kläder, husgeråd, konsthantverk och förstås massor av mat! Odlare och småproducenter bjuder ut sina getostar, ekologiska grönsaker, fisk och skaldjur, honung, olivolja, vin, kycklingar och charkuterier. Det är en våt dröm för den som är matintresserad. Överflödet gör dock att man blir lite handlingsförlamad och köpobenägen. Priserna är också nästan på svensk nivå men jag lyckades ändå fylla ett par kassar med råvaror och kunde nöjd slå mig ner på en uteservering och ta mig en café au lait.

I morgon ska det enligt uppgift vara loppmarknad i hela stan och om en vecka är det dags igen för marknad. Då är jag där, bättre förberedd.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ska försöka samla ihop intrycken från resan till Marche i Italien tillsammans med Madeleine Landley, Johan Hedberg och Karoline Nordefors inbjudna av  Tryffelsvinet och  Azienda Agricola Conte Leopardi Dittajuti.

Det hela var arrangerat som en avslappnad resa i maten, vinets och upplevelsernas tecken. Det skulle bli middagar, besök på vingården och på pasta- och charkuteritillverkning bland annat. Eftersom vi skulle kuska runt lite grand och besöka olika platser så hade våra värdar kopplat in de lokala turistorganisationerna. Dessa kidnappade vårt program och sprang med det i vild galopp. Redan när vi kom ner fick vi veta att det ”på grund av vädret” (?) blivit lite ändringar. I praktiken betydde det att de scheman vi hade utskrivna kunde kastas.

Vid middagar och besök följdes vi ständigt av ett entourage av guider, tolkar (?), turisttjänstemän och borgmästare. De hölls sig mestadels för sig själva, rökte, pratade och kom knappt fram för att hälsa. Förutom den fantastiska pastakursen och det jättetrevliga besöket på vingården så bussades vi mellan utsikttsplatser, muséer, monument och gamla kyrkor. Vi påpekade om och om igen att vi var där för maten och vinet och de stackars guiderna försökte styra om programmet så gott det gick trots kontraorder från högre ort. Efter att Andreas från Tryffelsvinet satt ner foten ordentligt började det dock hända grejer. Vi fick en svensk guide som var boende på plats om så erbjudit sina tjänster när hon läst om oss i lokalpressen (!) och som gav oss ovärderliga insidertips om regionen. Vi fick till slut besöka både marknader, saluhallar och vinbarer.

Trots det organisatoriska haveriet så hade vi en fantastisk resa. Marche är en region som liknas vid Toscana för 20-30 år sedan. Det böljande landskapet med de medeltida byarna på kullarna är så nära den arketypiska bilden av Italien man kan komma. Till skillnad från Toskana har man här närheten till snöklädda berg som tempererar klimatet vid Adriatiska havet och ger varma dagar och svalka på nätterna vilket är idealiskt för vinerna. Vid den dramatiska kusten samsas turisterna vid de långa stränderna med fiskebåtarna som levererar färsk fisk och skaldjur till de många restaurangerna.

Inne i de små städerna och byarna hittar man massor av små restauranger och hotell i de intakta miljöerna där. Man måste sätta på ambiencefiltret på kameran för att undvika överexponering. Butiker och barer orörda av tid, trender och modernitet lever fortfarande kvar. På sina platser är det lite av en tidsresa. Man äter rustik, traditionell mat liksom mer uppdaterade versioner på de lokala råvarorna och priserna är låga. Ryktet om högt prisläge i Italien kommer definitivt inte härifrån. Friterad fisk och skaldjur vid havet och tryffel inåt landet är specialiteter liksom förstås pastan.

Även om jag kanske inte har samma trevliga sällskap nästa gång så kommer jag verkligen att försöka återvända! Maten, havet och landskapet är anledning nog. Bor man i södra Sverige som jag är det lite byten med flyg som gäller, men från stockholmstrakten flyger man direkt från Skavsta till Ancona. Mycket smidigt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tillbaka hemma i Sverige efter resan till Marche i Italien ska jag försöka få ihop intrycken i några inlägg.

Jag och de tre andra bloggarna var inbjudna av Tryffelsvinet och greve Berlingieri-Leopardi  som äger vingården Azienda Agricola Conte Leopardi Dittajuti. Andreas från Tryffelsvinet var vår ledsagare alla dagarna och greveparet våra synnerligen charmerande middagsvärdar på kvällarna. Däremellan var vi i händerna på lokala turistorganisationer som ville visa upp sin region (mer om det i nästa bloggpost).

Förutom att vi fick uppleva traktens kök i varianter från det enkla och rustika till varianter på fine dining så spenderades en halvdag på vingården. Egendomen är på 45 hektar och man producerar förutom de för regionern vanliga vintyperna även en pepprig och smakrik och olivolja samt honung. Odlingarna ligger på de böljande sluttningarna och man använder sig av lokala täckgrödor och arbetar förebyggande mot sjukdomar och insekter. I källaren arbetar man väldigt enkelt och traditionellt med vinerna, använder använder sin egen jästkultur, minimalt med svavel och samtliga röda viner spenderar minst 12 månader på ekfat varav en tredjedel är nya. Vinmakningskonsult är den kände Riccardo Cotarella.

Det vin som idag finns tillgängligt i Sverige är Villa Marina Rosso Conero som är unikt framtaget för vår marknad. Det har jag skrivit om förut och den smakbeskrivning jag gjorde då gäller fortfarande och rekommendationen står jag fast vid

Ganska djup körsbärsröd färg. Medelstor, kryddig doft av mörk  och syltade körsbär, mörk choklad, någon pepprighet och en antydan till mognad och en liten flyktighet. Medelfyllig, ganska mjuk, mycket frisk och saftig fruktighet av röda och blå bär, sura körsbär, lakrits, mörkc choklad och en liten örtighet. Bra längd och lite tuggig struktur.

Jag skrev faktiskt inte en enda provningsanteckning på helaresan mot min vana. Det var inget tillfälle att sitta ned för analyser utan vinerna presenterades i sin kontext med maten. Precis som Villa Marina uppfattade jag dem som ärliga, rättframma och välgjorda och mycket matvänliga då de i de flesta fall spelade en understödjande roll. Man gör ett intressant vitt vin av sauvignon blanc som stilmässigt ligger mellan Sancerre och Bordeaux. Riktigt bra var deras klassiskaa Castelverde Verdicchio. Torr med en lite fet fruktighet och samtidigt en frisk och aptitretande syra som gör att det funkar som aperitif och till skaldjur och till den lokala friterade fisken. Vi dricker för lite verdicchio i det här landet!

Efter turen runt vingårdarna och källaren bjöds vi (samt ett entourage av osorterade tjänstemän och lokala politiker) på hemlagad  buffélunch i greveparets hem som delvis är en fantastisk samling av modern konst. Sköna skulpturer, enkel men läcker mat, egendomens viner och trevligt sällskap. Vi hade det ganska bra.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har varit intensivt sedan vi steg av planet i Ancona så några rapporter har jag inte hunnit med hittills.

Marche är hur som helst mycket vackert och nästan arketypiskt italienskt även om vi mötts av regn och dimma. De två första dagarna bor vi i den mycket gamla och vackra kuststaden Numana som verkligen är värd ett besök.

Gårdagens höjdpunkt var ett besök på Gallery Hotel i Recanati som drivs av svensktalande Stefania Ghergo. Här hade förberetts för en snabbkurs i hur man gör pasta. Det visade sig bli en veritabel masterclass under ledning av Miranda Galazzi som uppenbarligen är en lokal matpersonlighet med pastakavling i blodet sen barnsben. Med fast hand och stor humor ledsagade hon fyra mer eller mindre förvirrade men entusiastiska bloggare. Roligt, svettigt, mjöligt och galet roligt. För första gången lyckades jag få till riktig pasta. Med blodad tand har en riktig pastakavel införskaffats och härmed utlovas kommande recept på lime- och citrontagliatelle.

För den onaturligt intresserade kan här ses rörliga bilder från kaoset som Johan Hedberg livestreamade via Bambuser. Oredigerat och med kamera/iphone som ramlar ner i mjölet med jämna mellanrum.

Nu dags för ännu okända och delvis hemliga upplevelser.