Muttiprodukterna förökar sig med en rasande hastighet. Nu har turen kommit till min favoritsnabbmat; pastasås med oliver. Så enkelt att bara slänga pastan i kokvattnet och när den är färdigkokt bara blanda ner såsen och låta den bli varm på ett par minuter.

Inspirerad av ketchuptestet där Lidl tog en knapp seger ställde jag Muttis sås mot Icas egna märke. Mutti kommer i en knepigt paketerad och sigillerad glasburk medan utmanaren på en mer praktisk tetra.

Innehållsförteckningarna är snarlika. Icasåsen väger in på 390 g och innehåller 65% krossade tomater, tomatpuré, 8% gröna oliver, 3% svarta oliver, socker, salt, arom, olivolja, vitt vin, lök, persilja, vitlök och oregano. Hoppet från Italien är en lättviktare på 280 g som till 70% består av skalade tomater i skivor, tomatpuré, 7% gröna oliver, 7% svarta oliver, solrosolja, 1% kapris, socker, lök, salt, smakämnen och vitlök.

Utseendemässigt är Mutti mer tilltalande med en lite klarare röd färg och större tomat- och olivbitar. Båda doftar mycket rent och ”tomatigt”.

Smakpanelen har denna gång en ofrivillig extra deltagare i skepnad av kära hustrun. På varsin sida av den kokta pasta klickas såserna upp och avsmakas utan tillbehör. Såsen från Ica är slätare och puréaktig i konsistensen medan Muttis upplevs som hemlagad. Kära hustruns spontana kommentar (utan att veta vilken som var vilken) var att ”Denna (Ica) smakar mer som det brukar medan den andra (Mutti) är fylligare och har lite citrussmak”. Kan bara hålla med om att både konsistens och smak var bättre i Muttis variant.

Utseende- och smakmässigt vann Mutti även om Icas sås också smakade mycket bra. Men när vi sedan blandade såserna med pastan blev det genast mycket svårare att hitta någon större skillnad på dem. Och det är ju så vi äter pastasås.

Tar man in i beräkningen att Mutti kostar 107 kronor per kilo mot 32 kronor för Ica så blir saken en annan. Lågprisalternativet vinner ännu en poängseger över Mutti som kanske ska hålla sig till de rena tomatkonserverna.

Edit: Nu finns ytterligare ett tungt vägande skäl att välja en annan pastasås än Muttis.

Julafton kom tidigt i år! Produkten vi väntat på fanns plötsligt i butiken; tomatketchup från Mutti! De konserverade tomaterna och tomatpurén från Mutti är fantastiska och förgyller varenda rätt de används i. Nu såldes ketchupen till kampanjpris ”2 för 20 kr”! Tack tomten!

Väl hemma med mitt fynd var jag tvungen att testa smaken. Eftersom jag hade Lidls egen ketchup sedan tidigare fick den ställa upp som sparring. Först en koll på innehållet.

Lidls halvlitersflaska med sitt intetsägande varumärke (Kania) och sunkiga etikett kostade 9 kronor. Enligt innehållsdeklarationen innehåller den 70% tomatpuré, socker, ättikssprit, salt och kryddor. Inget annat.

Muttis ketchup innehåller endast 46% tomat! Det är hela 9% mindre än vad Heinz redovisar i sin ketchup. Mycket förvånande med tanke på att Mutti är tomatspecialist. I övrigt innehåller 33-centilitersflaskan socker, vinäger, salt och naturliga aromämnen.

När man häller upp dem är det en märkbar skillnad. Kania är ganska lös och slät i konistensen. Mutti är vackert djupröd, fastare och lite ”grovkornig”. Smakmässigt är det svårare. Kania smakar som jag minns ketchupen från jag var liten. Bra balans mellan syra och sötma och en fin kryddighet. Mutti känns fyllig och matig men med mer uttalad syra och sötma samt en viss trevlig hetta i eftersmaken.

Uteseendemässigt klar seger för Mutti. Smakmässigt dött lopp. Tar man in i beräkningen att Muttis literpris är dubbelt så högt (37 kronor mot 18 räknat på ordinariepris) och att Kania spöar italienaren med 50% högre tomatinnehåll så blir det poängseger för Lidl.

Edit: Nu finns ett tungt vägande skäl att välja en annan ketchup än Muttis.

Kolla här för ett test av Muttis pastasås.

Idag bestämde tomaterna på altanen och zucchinin i kylskåpet kvällens meny. Utav zucchinin blev det ”smalpasta”. Pastasås skulle det bli och caprese vid sidan av. Nu blev det inte så.

Har man några burkar tomater från Mutti står man aldrig rådvill. Först fräste jag en skiva tjock, rejäl bacon (motsvarar fyra skivor vanlig sladdrig), skvätte på lite olivolja och i med några sardeller och en hackad liten rödlök som hettades upp tills den blev nästan genomskinlig. Därefter hälldes 0,5 dl vitt vin över, en burk hela tomater, 1 tsk flingsalt och rejält med svartpeppar. Lått puttra ihop under 20 minuter. Mixa, smaka av och rör ner strimlad färsk basilika. Servera med zucchinipastan och ovanpå den heta rätten rivs buffelmozarella och strös klyftade körsbärstomater, basilika och ringla olivolja.

Att servera capresen ovanpå det varma var mycket lyckat. Smakerna i de kalla råvarorna lyftes och alla delar kompletterade varandra mycket väl. Om man inte nödvändigtvis måste avhålla sig från kolhydrater så funkar givetvis tagliatelle till rätten.