Blev för ett tag sedan inbjuden till Stockholm att prova den nya vinserien Crudo. Eftersom jag bor nästgårds med Nordic Sea Winery i Simrishamn där vinerna tappas så verkade det vara en onödig resa. Idag hade jag lite tid över och slank in på vineriets showroom och restaurang och provade av två av dem.

Serien Crudo, som även innefattar en prosecco, är viner i enkel budgetstil från Italien utan anspråk på komplexitet eller djup. Viner till vardagsbruk, större fester eller till sommarens snabbt ihopslängda middagar med rökt fisk, nypotatis, kallskuret och matiga sallader.

2015 Crudo Cataratto Zibibbio är ett blekvitt vin i tydligt aromatisk stil (zibibbio är det lokala sicilianska namnet för muscat) med fräsch doft av lime, citrus, fläder, gröna äpplen och en släng av vita blommor. Smaken är ren, frisk och knappt torr (väger in på 15g socker per liter!) med kryddighet, citrus och liten aptitretande skalbitterhet. Något tvärt och tunnt avslut. Enkelt och charmigt. Hade dock hellre valt Vida Organica som går i samma stil, är helt torr och faktiskt billigare. Crudo kan dock stoltsera med en snyggare etikett.

Definitivt roligare blir det med 2015 Crudo Rosato Negroamaro! Snyggt blekrosa färg och en doft som även den är lite nedtonad men avslöjar röda äpplen, hallon, lakrits och någon kryddighet. Desto mer ”knuff” är det i smaken. Torr, mycket frisk och smakrik där röda bär som hallon samsas med lakrits, svarta vinbär, hallon och tydlig kryddighet. Bra längd med viss kraft. Riktigt trevligt vin som lätt klarar av massor med smaker på tallriken. Till skillnad från det vita som finns i samtliga butiker så måste rosén beställas.

…eller en provare som gått vidare?

När jag jobbade på Systembolaget på nittiotalet så dök Salice Salentino Riserva från Candido upp och blev genast en storsäljare. Jag rekommenderade vinet friskt då det hade massor av karaktär, fruktighet och trevlig mognad som jag minns det och jag köpte det gärna själv. Vinet är en verklig trotjänare, säljer fortfarande mycket bra och skrivs regelbundet upp av vinskribenter. Häromdagen läste jag också ett positivt omdöme på bloggen Billigt Vin och blev sugen på att prova den gamla favoriten igen.

Dessvärre visade det sig att mina minnesbilder var betydligt mer positiva än hur vinet presterar idag. Vinet, som nu är inne på årgång 2006, kändes väldigt tillrättalagt och justerat med en en nästan glöggbetonad näsa och känns inte helt harmoniskt i smaken. En anledning kan vara att priset bara höjts obetydligt på femton år (om jag minns rätt) och detta måste givetvis ta ut sin rätt. Sedan är det ju också så att mina egna smakpreferenser ändrats. Visserligen är det betydligt bättre än den uppsötade Selvarossa från samma region men ändå inget vin man blir glad av.

Ganska stor men lite spretig doft av russin, torkad frukt, läder, kryddighet med en något artificiell vaniljton och en typisk blommighet som påminner om syrén eller nejlikor. Smaken är ganska fyllig, mogen och mjuk med mycket russin, vanilj och en avrundad syra. Ganska låg, något intorkad frukt och eftersmaken är ganska kort, torr och obalanserad med en påtaglig fatsträvhet.