Extrapris på lövbiff och en bit pepparrot som aldrig kom till användning resulterade i receptgoogling och denna variant kom till. Krämig, smakrik och hela tillagningen hinns med medan vattnet kokar upp och pastan kokar klart (om du inte väljer snabbmakaroner förstås). Typ som att woka.

Koka upp pastavatten och koka 400 g pasta, typ penne. Finstrimla en liten purjolök och en stor vitlöksklyfta och 400 g lövbiff (eller tunnskivat skinkinnanlår). Grovhacka rejält med ruccola och persilja. Riv ungefär en deciliter pepparrot. Smält smör på medelvärme i en stor stekpanna och låt löken mjukna däri. För upp löken på stekpannans sidor, höj temperaturen och bryn snabbt köttet. Slå på 1 dl vitt vin, smula över en halv köttbuljongtärning och låt vätskan reducera något. Klicka i 3 dl créme fraiche, 2 msk grov fransk senap och 1 msk dijonsenap. Låt puttra under fem minuter. Vänd ner det mesta av det gröna (spara lite till serveringen) och en rejäl nypa pepparrot och låt bli varmt. Vänd ner den avrunna pastan, strö över mer pepparrot och resten av det gröna. Servera genast med ett glas vitt vin.

Aldrig är uttrycket ”det enklaste är det godaste” så sant som när det handlar om torsk med pepparrot och brynt smör. Lättlagat med tre råvaror som tillsammans skapar en ljuvlig helhet. Har man dessutom köpt torskryggen direkt från fiskaren i Branteviks hamn så smakar det ännu bättre. Det blir såklart fint med den frysta fisken från din lokala livsmedelsbutik också.

Torsken sjuder du eller tillagar i ugn (se min metod nedan). Riv rejält med pepparrot och bryn groteska mängder med smör så du får en fin nötig smak. Servera med kokt potatis och gröna ärtor. Njut med en lätt och krispig muscadet sevre et maine!

Mitt knep för att få torsken (400 g) riktigt fin är att dela den i portionsbitar och lägga den i ett isbad med kraftigt saltat vatten. Där får den sedan ligga minst en halvtimme. Fisken blir lätt rimmad och iskylan gör att den blir fast och ”skivig” i köttet. Lägg fisken i en smörad form och baka den i ugen på 200° i knappt 20 minuter eller tills den känns färdig (beror på tjocklek).

Dagens lunch på den soliga altanen blev Lammhults isterband med smör- och pepparotssvängda svängda gul- och rödbetor.

Jag gillar när isterbanden är riktigt syrliga. Vanligtvis brukar jag ha dilltuvad potatis till som står så fint med sin krämiga sötma mot isterbandens syra,sälta och rökighet. Men färska, mjälla och söta rödbetor med smör, flingsalt och ett sting av riven pepparrot var faktiskt snäppet bättre.

Isterband och dess söta tillbehör hör faktiskt till några av de riktigt balanserade maträtterna om man tittar till grundsmakerna. Därför var det inte förvånande att upptäcka att en fruktig cabernet sauvignon från Chile faktiskt var ett bättre, mycket bättre, alternativ än den traditionella pilsnern. En upptäckt tillkommen i brist på öl och överblivet vin.